- Blev medlem
- 30 Juni 2015
- Meddelanden
- 12 088
- Mottagna reaktioner
- 8 488
- Poäng
- 5 497
Sån kö vill man inte vara med om.Är nog klokt med tanke på läget på Arlanda, stundande strejker osv.
Sån kö vill man inte vara med om.Är nog klokt med tanke på läget på Arlanda, stundande strejker osv.
Låter ju störtskönt, och jag tror det är mer känslan av att vara i kontroll och att ha en fungerande plan som du njuter av.Märker att jag har utvecklat ett beteende som inte är friskt! Det var inte länge sedan jag fasade för att öppna brevlådan, kände otrolig obehag och en stor klump i magen. Nu är det tvärtom, längtar till att öppna brevlådan och få räkningar. Helt sjukt! Ligger i fas med alla betalningar och kör snöbollsmetoden på flera skulder.
Njuter av att ta ut räkningarna ur brevlådan, öppna dem, håla dem, stryka under förfallodatum med rödpenna och sätta in dem i pärmen. Och ha en plan för var och en av dem! Sjukligt beteende, man kan inte säga annat. Ingen normal människa njuter av att få räkningar!
Det kanske är ett steg i läkningsprocessen fr att ha varit i helvetets sjunde krets till att ha färdats i en lång mörk tunneln och nu äntligen fått se ljuset!
Önskar dig lycka till med din planLåter ju störtskönt, och jag tror det är mer känslan av att vara i kontroll och att ha en fungerande plan som du njuter av.
har själv några månader kvar tills UC är fin nog att göra ett sista samlingslån på den sista skiten utanför.
Då blir det tre stora skulder på totalt 1,2 mille och jag kommer kunna ha ett utrymme att extra-amortera 8-10k per månad jämfört med nuvarande 1.5k. Längtar verkligen, även om det så klart också låter knasigt

I know the feeling! Jag drog för ens öppna posten för man fick brev från kfm typ varje vecka en gång i tidenMärker att jag har utvecklat ett beteende som inte är friskt! Det var inte länge sedan jag fasade för att öppna brevlådan, kände otrolig obehag och en stor klump i magen. Nu är det tvärtom, längtar till att öppna brevlådan och få räkningar. Helt sjukt! Ligger i fas med alla betalningar och kör snöbollsmetoden på flera skulder.
Njuter av att ta ut räkningarna ur brevlådan, öppna dem, håla dem, stryka under förfallodatum med rödpenna och sätta in dem i pärmen. Och ha en plan för var och en av dem! Sjukligt beteende, man kan inte säga annat. Ingen normal människa njuter av att få räkningar!
Det kanske är ett steg i läkningsprocessen fr att ha varit i helvetets sjunde krets till att ha färdats i en lång mörk tunneln och nu äntligen fått se ljuset!
Precis så! Förelägganden varje vecka! Usch, vilka tider det varit! Ett tag öppnade jag inte räkningarna utan la dem på hög (och högen var väl si så där 20 cm hög) och när vi fått lön så började jag "gallra" bland räkningarna, inkasso öppnades och betalades först. Sen sambons lån. När pengarna var slut så fick resten av räkningarna i högen märkas med rödpenna och sen fick man ringa alla möjliga och be om uppskov, betalfri månad, betala hälften nu hälften nästa månad... you name it!I know the feeling! Jag drog för ens öppna posten för man fick brev från kfm typ varje vecka en gång i tiden
I dag/kväll verkade personen märkt av besöket. Då jobbtelenfonen var stängd verkade tydligen ringa på min privata telefon var rätt metodDet är inte alltid bra att undvika delgivning så delgivare måste ut, för ibland åker verkställighetsgänget ut och delger, hade en sån nyligen, där delgivarna hörde att vi skulle till, vi kan kalla det rövhult som ligger lite avsides till. Ena delgivaren sken upp och sa att det fanns ett par pers dom ville ha hjälp att söka, en var färdig för spikning.
I tillgångsundersökningen hade man bedömt att lösöre som gjorde det värt en resa inte fanns. När vi kom dit och letade efter personen kunde vi hitta ganska mycket saker, ett par fordon registrerade på andra och lite annat som fanns i ett garage, blev uppväxling och utmätningsförrättning och börja ringa dit bärgningsbilar och få dit en kollega med släpvagn.
Hade personen bara gått in på mina sidor och fixat delgivningarna hade inte en pryl utmätts..
Man säger att desperation inte känner några gränser men jag skulle tillägga att ilska känner inte heller några gränser. Så personen som ringde på din privata var antingen desperat eller väldigt ilsken. Vågar inte tänka på om hen var både och!!I dag/kväll verkade personen märkt av besöket. Då jobbtelenfonen var stängd verkade tydligen ringa på min privata telefon var rätt metod