- Blev medlem
- 29 September 2016
- Meddelanden
- 100
- Mottagna reaktioner
- 71
- Poäng
- 197
Jag blir så in i hel*ete provocerad av all jävla reklam om hur lätt och roligt livet blir om man spelar på casino. Man tränar, festar, bor bra, mår toppen och spelar på casino, allt enligt reklamen som pumpas ut i media. Reklam som har betalats av förlorarna! För det är inte vinnarnas pengar som kan betala för all reklam. "Vegas was not built on winners money, but on loosers" stämmer väl ganska bra här också. Det är inte casinoägarnas pengar eller vinnarnas pengar som betalar för reklamen vi ser, det är dom som inte har några pengar som betalat för det.
Det är människor som har skulder upp över öronen, sms-lån som inte kan betalas, lån med ockerräntor, människor med ångest och depressioner, människor vars löner är slut flera månader innan den kommer in på kontot, människor som har förlorat relationer och familjer pga av drömmen om storvinsten och ett liv där pengar inte är ett problem. Det är människor som har ångest över när posten kommer. Människor som inte har pengar till mat även fast lönen precis har kommit. Man har inte råd med någonting för att alla snabblån och dyra krediter äter upp vartenda öre och mer därtill. Drömmen om en tillvaro i lyx byts ut mot drömmen att ha råd att ta en kaffe på stan med en vän. Allt detta sker med statens goda minne. Jag säger inte att det är statens fel att människor hamnar i skuldträsket men det är bara staten som kan sätta stopp genom lagändringar och det måste göras något nu!
En reklamfilm om spelandets baksida kanske skulle vara något. En informationsfilm där man visar hur fullt fungerande och sociala människor med familjer och en bekymmersfri tillvaro förvandlas till vrak i ekonomisk misär, helt utan värde i samhällets ögon, pga drömmen om det där lilla extra. En dröm som förvandlats till ett ständigt krig för att överleva dagen. En motpol mot all reklam som dundrar fram och skördar nya offer varje dag.
Jag har nu inte spelat på en månad och ekonomin har stabiliserat sig ganska fort. Har fortfarande ett lån och två krediter men allt är under kontroll. Jag har lagt upp en realistisk plan och krediterna är borta om senast 4 månader och sen kan jag lägga mer krut på lånet som kommer att vara borta om senast tre år. Jag har tagit till i underkant bara för att inte förlora kontrollen. Ser jag att jag har mer pengar kvar än min budget så betalar jag av på krediterna. Även om det bara är en hundralapp. Jag har äntligen fått ro. Jag är absolut inte den som drabbats hårdast av spelberoendet men det kunde ha varit jag som suttit med miljoner i skulder, förlorade relationer, statisk ångest etc.
Jag hoppas att mitt inlägg motiverar minst en person till förändring. För min egen del så håller jag på att undersöka hur jag kan hjälpa andra, motivera och stötta, det får mig att bli starkare.
Ni som har tips och råd till andra, en egen historia ni vill dela eller bara dela tankar och ideér, skriv här. Och håll en schysst ton. Nedsättande kommentarer och "skyll dig själv" attityder kan skriva någon annanstans.
Det är människor som har skulder upp över öronen, sms-lån som inte kan betalas, lån med ockerräntor, människor med ångest och depressioner, människor vars löner är slut flera månader innan den kommer in på kontot, människor som har förlorat relationer och familjer pga av drömmen om storvinsten och ett liv där pengar inte är ett problem. Det är människor som har ångest över när posten kommer. Människor som inte har pengar till mat även fast lönen precis har kommit. Man har inte råd med någonting för att alla snabblån och dyra krediter äter upp vartenda öre och mer därtill. Drömmen om en tillvaro i lyx byts ut mot drömmen att ha råd att ta en kaffe på stan med en vän. Allt detta sker med statens goda minne. Jag säger inte att det är statens fel att människor hamnar i skuldträsket men det är bara staten som kan sätta stopp genom lagändringar och det måste göras något nu!
En reklamfilm om spelandets baksida kanske skulle vara något. En informationsfilm där man visar hur fullt fungerande och sociala människor med familjer och en bekymmersfri tillvaro förvandlas till vrak i ekonomisk misär, helt utan värde i samhällets ögon, pga drömmen om det där lilla extra. En dröm som förvandlats till ett ständigt krig för att överleva dagen. En motpol mot all reklam som dundrar fram och skördar nya offer varje dag.
Jag har nu inte spelat på en månad och ekonomin har stabiliserat sig ganska fort. Har fortfarande ett lån och två krediter men allt är under kontroll. Jag har lagt upp en realistisk plan och krediterna är borta om senast 4 månader och sen kan jag lägga mer krut på lånet som kommer att vara borta om senast tre år. Jag har tagit till i underkant bara för att inte förlora kontrollen. Ser jag att jag har mer pengar kvar än min budget så betalar jag av på krediterna. Även om det bara är en hundralapp. Jag har äntligen fått ro. Jag är absolut inte den som drabbats hårdast av spelberoendet men det kunde ha varit jag som suttit med miljoner i skulder, förlorade relationer, statisk ångest etc.
Jag hoppas att mitt inlägg motiverar minst en person till förändring. För min egen del så håller jag på att undersöka hur jag kan hjälpa andra, motivera och stötta, det får mig att bli starkare.
Ni som har tips och råd till andra, en egen historia ni vill dela eller bara dela tankar och ideér, skriv här. Och håll en schysst ton. Nedsättande kommentarer och "skyll dig själv" attityder kan skriva någon annanstans.
Senast ändrad: