Budget & ekonomitips under löneutmätning

[Jessica87]

Exakt så känner jag också ! Jag har 500 kr i semesterbudget . Jag spenderade allt när vi var på Liseberg , det blev ångest på vägen hem . Men efter det har jag inte lagt en krona mer på semestern utan bara suttit och glott och gjort gratis utflykter . Badat och solat lite .

Är det för att du inte har råd att lägga mer eller för att du inte vill? Hoppas dagen ändå var värd pengarna

Själv så känner jag att resan var värd pengarna men om jag hade tänkt efter lite så hade jag inte behövt omboka tåget exempelvis, eller köpa så mycket snacks.
Sånt kan jag ångra jobbigt mycket nu.

 

[Månny]

Är det för att du inte har råd att lägga mer eller för att du inte vill? Hoppas dagen ändå var värd pengarna

Själv så känner jag att resan var värd pengarna men om jag hade tänkt efter lite så hade jag inte behövt omboka tåget exempelvis, eller köpa så mycket snacks.
Sånt kan jag ångra jobbigt mycket nu.

Jag vill inte lägga mer pengar , jag sparar hellre . Jag har 3 veckor sem och köper hellre mat och betalar en räkning för nästa månad redan nu . Dagen på Liseberg va trevligt och avkopplande och kul !
Jag har inledande skuldsanering och väntar på betalplan eller avslag sen 16 maj . Bättre att spara .. det ger mej trygghet .

Jag förstår dej ! Men nu skulle du ha den här resan och extra allt . Ha inte dåligt samvete ! Det blir inget bra av det . Nästa gång så vet du vad du kan tänka på istället. Njut av semestern!

 

[Jessica87]

Jag vill inte lägga mer pengar , jag sparar hellre . Jag har 3 veckor sem och köper hellre mat och betalar en räkning för nästa månad redan nu . Dagen på Liseberg va trevligt och avkopplande och kul !
Jag har inledande skuldsanering och väntar på betalplan eller avslag sen 16 maj . Bättre att spara .. det ger mej trygghet .

Jag förstår dej ! Men nu skulle du ha den här resan och extra allt . Ha inte dåligt samvete ! Det blir inget bra av det . Nästa gång så vet du vad du kan tänka på istället. Njut av semestern!

Ja men vad bra
Ja jag vet ju det egentligen, men till nästa gång så kan jag kapa ca 15% med bättre planering, utan att offra något. Nåja, man lär så länge man lever!

 

[Jessica87]

Halva semestern har gått, och jag har inte lyckats komma ner i varv särskilt mycket. Jag är ständigt på mentalt språng, alltid scrollandes, planerandes, funderandes.
Jag har haft fina dagar då jag varit iväg på semester, fått spendera lite tid med familj och vänner, sola och bada lite. Jag har kunnat öka träningsdosen betydligt. Äter mat mer regelbundet igen efter en obalanserad vår. Så, jag har det egentligen bra. Men jag kommer inte ifrån den inre stressen. Känslan av att inte vara tillfreds, att vilja någonting men ingenting på samma gång. Ångesten är inte alls lika ofta närvarande nu, den har klingat av. Men rastlösheten, den sitter fast.

Med 11 dagar till lön står kontot på 6000:- plus 2000:- i sparande. Så ekonomiskt just här och nu känner jag mig trygg. Vill egentligen åka iväg en sväng till men så fort jag hittar något så backar jag för att jag inte vill göra av med pengar
Jag tänker som så ofta tillbaka på hur det var för ett par år sedan. Hur långt jag har kommit även om det känts som att inget gått framåt ibland. Tacksam för att livet just här och nu är så långt ifrån vad det var där och då.

 

[SYMPATHY]

Det är intressant. Hur förändring sker långsamt men ändå plötsligt. Jag har varit iväg på lite semester några dagar. Och jag har njutit massor av det. MEN, allting som känns som ett onödigt köp eller kostnad, ger mig ångest. Även om jag har en budget och har råd, så känns det fel. Så fel att det triggar igång en molande, envis ångest. Jag har ett par dagar till inbokade att åka iväg, men överväger att avboka för att jag tycker att nu har det spenderats tillräckligt.
Känner kanske någon igen sig i detta? Från slösa, genom ekonomisk skärseld, till detta?

Känner verkligen igen mig.
Det är rehabilitering och förändring av ohållbara vanor. Idag kan jag fortfarande få den känslan men den mottages tacksamt. Inne på mitt sista år med skuldsanering och mår bättre än jag någonsin gjort.

 

[Jessica87]

Känner verkligen igen mig.
Det är rehabilitering och förändring av ohållbara vanor. Idag kan jag fortfarande få den känslan men den mottages tacksamt. Inne på mitt sista år med skuldsanering och mår bättre än jag någonsin gjort.

Ja det är ju sant såklart. Jag är också tacksam för att jag inte längre på samma sätt behöver slösa pengar. Men samtidigt skulle jag gärna njuta av en välplanerad och budgeterad semester utan dåligt samvete. Det kanske kommer med tiden, när hjärnan vant sig vid stabilitet. Förmodligen är det fortfarande alldeles för nära i tid för min del till månader då det varit kris och panik.
Vad fint att du mår bättre, och snart har du gjort dina år!

 

[Hejhej11]

Vad menas med det här?

 

[Jessica87]

Vad menas med det här?

Kan du specificera din fråga lite så kanske någon kan svara?

 

[Hejhej11]

Är det 4 månaders väntetid för löneutmätning?

 

[Jessica87]

Med en vecka till lön finns 4500:- på kontot. Det har varit en lätt månad ekonomiskt. Jag har kunnat unna mig lite semester, att äta ute och köpa lite extra gott som färska bär och alldeles för mycket pepsi max
Men någonting annat har skavt, ångest, rastlöshet och avsaknad av den där riktiga kicken jag trodde att semestern skulle bli. Men så slog det mig idag, att jag har i flera år levt ett liv som i princip dagligen har handlat om pengar. Först åren då spelandet eskalerade. Vinster, förluster, lån, i en ständigt snurrande cirkel. Alla gånger jag räknade om och försökte kalkylera en ekonomi som skulle gå ihop. Innan jag till sist förlorade kampen och hamnade hos kronofogden. Då var det den ångesten istället. Omställningen till löneutmätning. Många månader med veckor till lön och väldigt lite pengar. Otryggheten. Stressen. Sen ansökan om skuldsanering. Även om livet har utmanat mig på flera andra sätt under dessa år, jobbmässigt och hälsomässigt inte minst, så har ekonomin alltid varit där också. Och den har varit mer av någonting konkret att ta på, att räkna på. Hela jäkla tiden. En strategi för att orka såklart. Men när ekonomin inte här och nu har varit ett hot, så har alla andra känslor fått mer plats. Hur dåligt jag faktiskt mått på jobbet, länge. Hur det har eskalerat på ett sätt som fått mig att önska att jag inte behövde gå tillbaka på länge än. Hur ett överbelastat nervsystem och orättvis kritik har satt sig på självkänslan på ett sätt som är svårt att förklara.

Jag väntar fortfarande på två besked som känns som två av livets viktigaste. Skuldsaneringen, och utredningen. Tänk om, tänk om...
Jag har fått tillbaka träningen i mitt liv. Tänk om jag kunde få behålla den den här gången. Tänk om utredningen kunde få ge mig förklaringarna jag så mycket behöver. Tänk om skuldsaneringen får bära hela vägen.