Botten är nådd..

[Annhha]

Vi har olika orsaker till att vi hamnat i svåra ekonomiska situationer och att få skriva på detta forum är också ett sätt att bearbeta vår sorg. Lätt att trycka ner sig själv och känna sig totalt misslyckad. Så visst har jag valt att inte berätta allt för alla för jag skäms verkligen för det jag gjort. Får leva med det men det får inte ta över mitt liv. Jag måste komma vidare i livet vilket inte är lätt med dålig ekonomi och all ångest för allt jag gjort. När min svärmor önskar att jag lyckats med mitt självmordsförsök ja då känns det tungt och visst blir jag ledsen när hon gör så mot mig. Jag känner mig ändå hoppfull inför framtiden och jag tror på mig själv.

Jag hoppas att du är rädd om dig och att jobba över så mycket som du gör är inte bra i längden Tänk på dig själv och att prata med någon utomstående kan kännas bra och det kan ge lite andra perspektiv på situationen. De närmaste är de som dömer hårdast. Det går att komma vidare och få ett bra liv men det går inte smärtfritt. Som människa blir man stärkt av att gå igenom kriser och även av att lyckas. Hoppas du hittar en väg ur det här. Kram

 

[jonu0001]

Tack Annhha! fruktansvärt att ta del av att din närmsta omgivning inte vill dig väl! Usch.. förlåt för min direkta respons, men hur kan man som individ önska livet ur någon?! Raktigenom fruktansvärt, jag beundrar dig för att du orkar framåt, och ja, exakt av denna anledning jag hittills valt att hålla detta för mig själv, jag vet att jag kommer att behöva dela med mig till någon för att inte "ätas" upp av min situation. extrajobbet har hittills varit min räddning, dvs tankarna maler inte hela tiden och det är ändå en belöning när lönen kommer och jag kan betala bort lån varje månad, jag tar en vecka i taget
Vi kommer alla klarar oss ur detta på något sätt.. Försöker att inte se alltför dramatiskt på detta, för att inte sjunka alltför långt ner.

 

[Ny2018]

Att jobba 150 % är inte att rekommendera. Jag har också gjort det under många år. Idag klarar jag knappt att jobba 50 %.
Var rädd om dig, pengar är inte allt.

 

[jonu0001]

Jag har jobbat dubbelt i många år dvs inget extrajobb jag tagit nyligen, jag jobbar mycket, men kopplar även av genom träning, promenader, böcker. Prioriterar min tid, kanske beror det på vilka jobb man har. Jag vill tro att kropp och knopp klarar mer än vad hjärnan vill kännas vid. Jag kommer aldrig ge upp, jag bryter ihop emellanåt, men jag reser mig, kanske för att jag just bryter ihop emellanåt tuffar jag på framåt. Alla hanterar vi våra ekonomiska situationer på olika sätt, jag vet att jag måste jobba hårt för att det är enda sättet att få ner skulderna, jag utesluter andra möjligheter och då är det enklare att jobba 150%.

 

[Ny2018]

Jag har jobbat dubbelt i många år dvs inget extrajobb jag tagit nyligen, jag jobbar mycket, men kopplar även av genom träning, promenader, böcker. Prioriterar min tid, kanske beror det på vilka jobb man har. Jag vill tro att kropp och knopp klarar mer än vad hjärnan vill kännas vid. Jag kommer aldrig ge upp, jag bryter ihop emellanåt, men jag reser mig, kanske för att jag just bryter ihop emellanåt tuffar jag på framåt. Alla hanterar vi våra ekonomiska situationer på olika sätt, jag vet att jag måste jobba hårt för att det är enda sättet att få ner skulderna, jag utesluter andra möjligheter och då är det enklare att jobba 150%.

Jag har varit som du, en dag var jag inte det längre...

 

[jobbigtnu]

Hoppas allt ordnar sig jonu0001 här finns mycket stöd att få i forumet då många varit/är i samma eller liknande situation är själv där du är om en månad börjar kronofogden om jag inte kan lösa det med hjälp av syskon, vilket jag med säkerhet inte kan liknande inkomster liknande problem lån utöver bolån på 500000 + ca 80000 på kort betalar av 24000 varje månad (så har inte råd att vara sjuk eller gå till tandläkaren) får ungefär lika mycket ut i lön på mitt fasta jobb känner extra visa månader men nu håller inte detta längre. Gjorde en sammanräkning idag (om jag vågar skicka den till syskonen för att visa hur illa det är) så allt blev svart på vitt har haft problem tidigare men inte så här illa. Pratade med en syster igår om att det är illa vågade inte säga hur illa. Laddar för att tala om för min bror som möjligen kan hjälpa mig känner mig bara så oerhört ledsen, skamsen och ja allt vad man nu kan må dåligt skit osv. Är rädd för att be om hjälp tänk om allt går åt helvete igen om han hjälper mig, tycker också jag sviker de nära mig genom att hamna så här. Funderar på om jag bara ska låta allt gå till fogden och bara må skit själv, men förr eller senare får mina nära och kära reda på det i alla fall. Känner att om inte annat måste det vara bra att berätta hur illa allt är så de nära mig förstår varför jag mår dåligt.

 

[svartRöd]

Jag är i ungefär samma situation, gränsfall om jag klarar att inte hamna hos kronofogde igen, vilket hänt 2 gånger tidigare i livet.

Har åter fått hjälp av närstående, det kommer räcka för att släcka de värsta bränderna men finns ett OM, gränsfall att få två ganska stora krediter uppsagda och händer det kommer jag inte kunna betala. Det är inte de med högst ränta heller så jag vill gärna behålla dessa just nu och skrivit och ringt samt delbetalning påväg, men blir ett gränsfall.

Har dessutom två brev från kronofogde som jag måste lösa på ett eller annat sätt, det ena tror jag inte stämmer men kommer visa sig imorrn... tror jag..måste hursomhelst få dessa att dra tillbaka sina ansökningar.

Kämpa på alla som på ena eller andra sättet hamnat i svåra ekonomiska situationer, hoppas det löser sig, vilket det brukar göra hur tungt det än känns.

 

[Giddun]

Hej!
Jag är helt ny här. Men känner igen mig så i vad alla skriver här om skulder som växer. Jag sitter just nu i den sitsen, har nog sms lån hos alla som de går att ha sms lån hos. Har ett blancolån. Känner att det inte går runt längre. Sover dåligt, känns som om jag åldrats i förtid, är 33 år men känner mig som 63, dåligt tålamod med mina barn, med min sambo. Känns som om jag närsomhelst ” går in i väggen” jag ser ingen annan lösning än att släppa allt, läser om många som känt de som en befrielse, jag känner än så länge enbart skam, hur jag satt mig i denna sits är otänkbart, ansvarslöst, hemskt!!!
Hursomhelst, en fråga, jag jobbar som chef, inte ”största” chefen men en chef. Vi har ett lönekontor som sköter löner, alltså min närmaste chef sköter inte att betala ut löner. Tror ni att kronofogden kommer meddela henne när jag hamnar där?
Hemskt luddigt inlägg, ville nog få ur mig de mesta för att jag inte har någon annan att prata med detta om ( förutom min sambo, som alltid är så lugn och säger att allt löser sig)

 

[Terry_]

Det har varit lite olika svar på den frågan men min närmsta chef fick till exempel inte reda på det.
Handlar nog om hur stort företaget är men lönekontoret har egentligen ingen anledning att rapportera till din chef att du nu har löneutmätning.

 

[Kimsan72]

Jag har precis själv fått beslut om löneutmätning dessvärre. Enligt mitt lönekontor, så är det bara ett fåtal på just lönekontoret som får vetskap om detta... Bara ett fåtal som har tillgång till systemet där lönen körs via.
Mina chefer skall därmed ej få vetskap om det, men nu arbetar ja på ett rätt stort företag... Skulle det likväl komma ut, så kommer de bli ett jäkla liv från denna quinna, för enligt mig, finns det absolut ingen anledning att den info ska nå mina chefer - absolut inte !