Bli lycklig?

[Talaren]

Hej alla,
Jag har varit en daglig besökare av detta forum. Började med att jag sökte alla sms-lån jag kunde hitta till att jag hittade en utväg till att sluta spela. Jag läste varenda rad av skuldsaneringstråden och löneutmätning. Sökte hjälp. Tittade på alla tillgängliga avsnitt av skuldfällan. Gjorde en egen budget på mig och min familj, kom fram till att vi kanske kan klara av detta om vi håller igen. Slutligen presenterade jag faktum för min man. Gav honom all tid i världen att smälta faktum att jag spelat bort miljonbelopp och bad honom att inte förlåta mig om han inte kunde garantera att han inte skulle kasta det i ansiktet på mig senare. Han förlät mig. Inte bara det, han kastade om hela sin livsstil och sa ”det är bara att göra det” och ”maten har ändå blivit för dyr, tar med mig matlåda”.
Nu har det gått ca 1,5 år sen jag slutade spela och hela grejen, har inte ens skrapat en triss. Jag mår fortfarande jättedålig även om varken skuldsanering eller löneutmätning blev aktuellt. Jag och min man är lyckligare än någonsin, alla våra vänner har fått ta del av detta och stöttar oss/mig. Ändå lockar tanken att ta livet av mig var och varannan dag. Har haft hjälp av psykolog och mediciner. Kan bara inte förlåta mig själv. Vad ska en göra för att bli lycklig och förlåta sig själv?

 

[Talaren]

Hej alla,
Jag har varit en daglig besökare av detta forum. Började med att jag sökte alla sms-lån jag kunde hitta till att jag hittade en utväg till att sluta spela. Jag läste varenda rad av skuldsaneringstråden och löneutmätning. Sökte hjälp. Tittade på alla tillgängliga avsnitt av skuldfällan. Gjorde en egen budget på mig och min familj, kom fram till att vi kanske kan klara av detta om vi håller igen. Slutligen presenterade jag faktum för min man. Gav honom all tid i världen att smälta faktum att jag spelat bort miljonbelopp och bad honom att inte förlåta mig om han inte kunde garantera att han inte skulle kasta det i ansiktet på mig senare. Han förlät mig. Inte bara det, han kastade om hela sin livsstil och sa ”det är bara att göra det” och ”maten har ändå blivit för dyr, tar med mig matlåda”.
Nu har det gått ca 1,5 år sen jag slutade spela och hela grejen, har inte ens skrapat en triss. Jag mår fortfarande jättedålig även om varken skuldsanering eller löneutmätning blev aktuellt. Jag och min man är lyckligare än någonsin, alla våra vänner har fått ta del av detta och stöttar oss/mig. Ändå lockar tanken att ta livet av mig var och varannan dag. Har haft hjälp av psykolog och mediciner. Kan bara inte förlåta mig själv. Vad ska en göra för att bli lycklig och förlåta sig själv?

Tillägg är att alla utom jag har gått vidare, vi umgås som inget hänt. Vilket är skönt. Det var det jag ville, men jag vill bara att någon ska se att jag mår dåligt. Vill inte älta.

 

[Insatt]

Tillägg är att alla utom jag har gått vidare, vi umgås som inget hänt. Vilket är skönt. Det var det jag ville, men jag vill bara att någon ska se att jag mår dåligt. Vill inte älta.

Har du frågat dig själv varför du spelat?
Är det för att fly från något?
Om du inte tar tag i grundpromatiken så löser du endast symptom på vad som är fel, inte det som är det faktiska felet.

 

[Myra]

Så starkt gjort av dig och underbart att din man stöttat dig och att ni kunnat gå vidare
Jag tror att du behöver ge dig tid, det tar olika lång tid att läka, all stress du gått igenom, alla hundratals stunder av det du gjort som du egentligen vetat var fel men gjort ändå tär oerhört på psyket.
Din berättelse är som en saga med lycklig slut, försök ge dig tid att bearbeta det, fokusera på nuet och framtiden, lyft allt positivt som du upplever och som händer i och runt omkring dig. Sluta inte gå i kbt, även om det kostar så är det värt i längden.
Du kommer aldrig glömma det du gjort men du kan lära dig att acceptera det och leva med det och gå vidare. Det är jag helt säker på.
Att du skulle ta ditt liv skulle ändå inte lösa ngt, du skulle orsaka så mkt smärta och elände för din familj för resten av deras liv. Du skulle gå miste om så många fina stunder och upplevelser som väntar på dig när du är mogen att ta emot och njuta.
Min erfarenhet är att det är svårast att förlåta sig själv, det visar på att vi har ett stort samvete och kan skilja på rätt och fel.
Spelberoende är en sjukdom, påminn dig om det varje gång de destruktiva tankarna tar över.
Om du t ex hade överlevt cancer skulle du aldrig ens tänka på att ta ditt liv pga att du fått cancer.
Du var sjuk, nu är du frisk, gläd dig åt det och lev livet. Men ha alltid i bakhuvudet vad spelmissbruket gjorde så du inte trillar dit igen.

 

[Bullens]

Jag insåg en dag att lycka är en känsla, inget man kan uppnå. Känslor kommer och går. Man behöver inte ha dåligt samvete för att man känner lycka ibland fast man har en mille i skulder.

Jaga inte lyckan tänk inte på den som nått du borde känna låt den helt enkelt komma av sig själv i de lilla. Den försvinner ja men det är ju bara för att vi skall märka när den kommer tillbaka nästa gång.

 

[Squashen]

Hej alla,
Jag har varit en daglig besökare av detta forum. Började med att jag sökte alla sms-lån jag kunde hitta till att jag hittade en utväg till att sluta spela. Jag läste varenda rad av skuldsaneringstråden och löneutmätning. Sökte hjälp. Tittade på alla tillgängliga avsnitt av skuldfällan. Gjorde en egen budget på mig och min familj, kom fram till att vi kanske kan klara av detta om vi håller igen. Slutligen presenterade jag faktum för min man. Gav honom all tid i världen att smälta faktum att jag spelat bort miljonbelopp och bad honom att inte förlåta mig om han inte kunde garantera att han inte skulle kasta det i ansiktet på mig senare. Han förlät mig. Inte bara det, han kastade om hela sin livsstil och sa ”det är bara att göra det” och ”maten har ändå blivit för dyr, tar med mig matlåda”.
Nu har det gått ca 1,5 år sen jag slutade spela och hela grejen, har inte ens skrapat en triss. Jag mår fortfarande jättedålig även om varken skuldsanering eller löneutmätning blev aktuellt. Jag och min man är lyckligare än någonsin, alla våra vänner har fått ta del av detta och stöttar oss/mig. Ändå lockar tanken att ta livet av mig var och varannan dag. Har haft hjälp av psykolog och mediciner. Kan bara inte förlåta mig själv. Vad ska en göra för att bli lycklig och förlåta sig själv?

Har i princip gjort samma resa på 9 månader. Mina polare har villor och båtar och jag har miljonskulder. Men jag tänker också, vad ska jag göra med en massa pengar? Har polare som har ett berg av pengar men brustet äktenskap, de pengarna håller inte dem varma om natten. Det jag har går inte att köpa för pengar, inte äkta varan, kärleken, lyckan. Folk förlorar miljooooner på börsen, fastigheter mm. Visst vi har bajsat bort det på skräp men vafan, vi lever. Till slut är vi skuldfria och sen då? Jo livet fortsätter som innan. Är man lycklig i vardagen, det är så sjukt värdefullt. Mina tankar ❤️

 

[Talaren]

Hej, tack för alla svar❤️ Är lycklig större delen av tiden men var väldigt ledsen när jag skrev inlägget. Jag pratade med min man dagen efter om hur jag känner och han blev överraskad då han trott att jag är så lycklig, vi har ju det så bra. Vi har det jättebra och som jag förklarade att det kan ibland vara jobbigare, man mår dåligt fast man egentligen inte har rätt till det för att man ”är lycklig”. Jag ska fortsätta med kbt till hösten har jag bestämt, för det är så jobbigt att hamna i dessa mörka hål. Skulle aldrig göra mig själv illa, skulle aldrig göra så mot min familj. Men bara känslan av att vilja är så jobbig. Vet att det är så många med mig som bär på detta och jag önskar att vi alla kunde ta våra samlade erfarenhet, kärlek och medmänsklighet och bara störta den äckliga känsla som pengar och skam kan föra med sig. Kärlek❤️

 

[Squashen]

Så viktigt det ni har, att kunna prata med sin partner, det gör så otroligt mycket ❤️

 

[Petnas]

Tyvärr tror en del att lycka kommer automatiskt när man har vissa saker. Det fina med lycka är att de inte är så och det innebär också att lyckan kan komma fler människor till del. Tänker ibland att det kanske faktiskt är jobbigare om man har allt och ändå inte är lycklig, man tänker kanske då att man borde vara lycklig när man har allt men lyckan infinner sig inte ändå.
Jag tror att vägen till lycka är att finna sin uppgift i livet och att bry sig om människor som man har omkring sig. Massa saker för mig är bara problem med förvaring, underhåll och onödiga kostnader, varför ska vi äga allt?
Ibland kan vi vuxna lära av barnen när det gäller glädje och lycka och jag kan på temat rekommendera böckerna "Vem gråter vid din grav" och "Munken som sålde sin Ferrari".