Berätta för anhöriga, hur gick det?

[Angela]

Hej,

Jag har kämpat med skulder i några år nu, en dryg miljon, och till sist gick det inte längre att få det att gå runt så har nu löneutmätning samt att min bostad har sålts exekutivt.

Jag lever ensam och har inte berättat för någon om min situation. Nu måste jag ju dock ha någonstans att ta vägen så har beslutat att berätta allt för min mor och be att få vara inneboende hos henne.

Hon bor i ett stort hus och vi är väldigt nära varandra så jag har alltid varlt där mycket ändå. Rent praktiskt tror jag alltså inte att det ska vara några större konstigheter men..att berätta om situationen jag försatt mig i och göra henne besviken, orolig och ledsen är det mest stressande i hela denna - redan i sig, stressande- röra.

Jag hoppas därför få höra lite från er andra hur det gick när ni berättade för närstående: hur ni lade upp det, vad reaktionen blev och om er relation blev långvarigt försämrad när ni berättat.

Jag försöker rationalisera med mig själv och tänka på att jag inte ljugit utan "bara" tigit, har inte lånat pengar eller liknande av henne (eller någon annan privatperson) men, det känns så vedervärdigt tungt att behöva berätta för henne om hur dum jag varit likväl.

Lyckligtvis gick försäljningen bra, när kostnader och bostadslån har dragits av och resten fördelats kommer, om jag räknat rätt, mitt återstående skuldsaldo att vara ca 160 000. Löneutmätning är på drygt 16 000 i månaden så med den och, förhoppningsvis, en del övertid för extrainbetalningar känner jag likväl att situationen kan reda upp sig relativt snabbt. Men med det sagt, ångesten inför att berätta är enorm.

Tacksam för alla historier ni vill dela med er av om hur "berättandet" gick för er!

 

[Klar_fd_Släpptallt]

Jag tror att det bara är att ta tjuren vid hornen och berätta, rakt upp och ner. Så gjorde jag för min bror när jag insåg att det inte funkade längre utan var tvungen att släppa iväg mina skulder till KF för några år sedan.
Vidare har jag berättat för vissa vänner för att slippa behöva komma med "en liten vit" när jag inte kan följa med ut och käka eller vad det kan vara.
Har bara mött förståelse.

 

[Terry_]

Jag la korten på bordet.

Det bästa jag gjort och det första steget i rätt riktning.

 

[Angela]

Tack för era svar!

Tror också att det kommer att kännas skönt efteråt och oavsett så måste det göras. Men, hatar att behöva göra henne ledsen och besviken..

 

[Guilty_99]

Det gick mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas på.
Sambon blev givetvis lite besviken/ledsen över att jag inte hade delat detta med henne tidigare men förstod ganska omgående att min skam över situationen gjorde det "omöjligt" att dela med henne.
Under hela processen har hon stöttat mig helhjärtat.

 

[Terry_]

Det gick mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas på.
Sambon blev givetvis lite besviken/ledsen över att jag inte hade delat detta med henne tidigare men förstod ganska omgående att min skam över situationen gjorde det "omöjligt" att dela med henne.
Under hela processen har hon stöttat mig helhjärtat.

Det är ganska genomgående, man tror nästan alltid att det är "farligare" än vad det faktiskt blir.

Viktigt är dock ,slira inte på detaljerna. Var ärlig med allt!

 

[Angela]

Det är ganska genomgående, man tror nästan alltid att det är "farligare" än vad det faktiskt blir.

Viktigt är dock ,slira inte på detaljerna. Var ärlig med allt!

Bra poäng, och ett råd jag ska följa!
Har funderat på att säga att jag börjat spela för att ha en förklaring till hur det kunnat bli såhär men sanningen är att jag tog första lånet i samband med en sjukskrivning för flera år sedan och när återbetalningen blev kännbar tog jag ytterligare lån snarare än att dra ner på min levnadsstandard. Och så fortsatte det.

Fullständigt idiotiskt såklart och jag kan inte ens förklara det för mig själv på ett vettigt sätt men tänker säga precis som det är.

 

[Angela]

Det gick mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas på.
Sambon blev givetvis lite besviken/ledsen över att jag inte hade delat detta med henne tidigare men förstod ganska omgående att min skam över situationen gjorde det "omöjligt" att dela med henne.
Under hela processen har hon stöttat mig helhjärtat.

Så skönt att höra, både att du blev positivt överraskad och att ni tycks ha en så fin relation!

 

[evilina]

Det är en stor ångest att berätta men efteråt är det så jäkla skönt! Jag berättade 2017, fått massor med stöd av familjen.. men såklart en del har svårt att förstå och är besvikna. Tar ett tag att bygga upp förtroendet igen. Ångrar inte en sekund att jag berättade allt, hade jag inte gjort det hade jag fortfarande suttit i skiten. Hade massa smslån och blancolån mm på runt 1 miljon. 12 anmärkningar och sista går ut i april 2022.

Nu efter några år så bygger jag och sambon klart huset, vi har pengar över varje månad plus att vi sparar.. spel som var mitt missbruk saknar jag inte alls. Jag kan äntligen prata om ekonomin tillsammans med min sambo, det var ett big no no förut!

kan vara svårt att se ljuset men du är redan på god väg! Lycka till

 

[Klar_fd_Släpptallt]

Bra poäng, och ett råd jag ska följa!
Har funderat på att säga att jag börjat spela för att ha en förklaring till hur det kunnat bli såhär men sanningen är att jag tog första lånet i samband med en sjukskrivning för flera år sedan och när återbetalningen blev kännbar tog jag ytterligare lån snarare än att dra ner på min levnadsstandard. Och så fortsatte det.

Fullständigt idiotiskt såklart och jag kan inte ens förklara det för mig själv på ett vettigt sätt men tänker säga precis som det är.

Berätta precis som det är. Lägg inte till, dra inte ifrån, så slipper du komma ihåg vad du sagt