- Blev medlem
- 16 Januari 2019
- Meddelanden
- 190
- Mottagna reaktioner
- 77
- Poäng
- 217
Sedan förra året har jag minskat min skuldbörda från närmare 900k till cirka 700k.
Det är så klart bra, men nu känner jag en oro över min situation igen. Mina månadskostnader för mina lån ligger på drygt 10k, en hyra på 4000, a-kassa, el, fackavgift och ökade matkostnader (har en bebis på 9 månader). Utgifterna ligger nog på 16-17 k och då försöker jag ändå dra in på det jag kan och försöka förhandla (har bland annat fått min amorteringskostnad på Ikano sänkt i några månader)
Förra året hade jag dubbla löner vilket gjorde att jag kunde amortera en hel del extra. Nu ligger min lön på cirka 25 efter skatt. Dessutom ska jag från och med april vara pappaledig tre dagar i veckan och om mina uträkningar stämmer kommer jag nog bara att få ut runt 18 max 19 (i april verkar det bli riktigt uselt med endast 14-15 000 ut). Till råga på det fick jag en restskatt på 40 000 eftersom jag var korkad nog att inte be arbetsgivaren på det ena jobbet dra extra skatt.
Nu har jag dumt nog använt mig av Saldo där jag har en kredit för att täcka upp lite utgifter som dykt upp.
Min plan är att ansöka om samlingslån när min nya inkomst syns på UC, men eftersom jag var tvungen att lägga till en K4 eftersom jag hade lite små"investeringar" (en hundralapp) på Avanza så antar jag att jag inte kommer att få mitt slutskattebesked förrän i juni.
Så nu funderar jag...Ta ett mindre samlingslån för att hålla mig flytande några månader? Eller ta några fler sämre lån a la Saldo/Fairlo för att inte öka den synliga skuldbördan och öka mina chanser till ett större samlingslån i juni? Har ni i så fall tips på aktörer som inte är riktiga svin (Viaconto tex)?
Synlig inkomst nu: 416 000 (kommande 727 000). UC-betyg: 1,9. 4 FF (en går ut 14 april).
Jag försöker så klart att spara in på det som går, men samtidigt så känner jag en press från sambon också att bidra. Hon vet om mina skulder och är ganska snabb på att ta upp dem emellanåt, men samtidigt så tycks hon inte riktigt förstå att, även om jag i grund och botten har en bättre inkomst än vad hon har, så spelar det inte så stor roll då jag har lika lite (eller mindre) över när allt är betalt.
Mår ganska dåligt just nu för jag är livrädd att falla in i gamla mönster där nya dyra lån var ett sätt att rädda vardagen när det hade spårat ur.
Så tips, pepp, skäll - hur ska jag tänka? Vad kan jag göra?
Det är så klart bra, men nu känner jag en oro över min situation igen. Mina månadskostnader för mina lån ligger på drygt 10k, en hyra på 4000, a-kassa, el, fackavgift och ökade matkostnader (har en bebis på 9 månader). Utgifterna ligger nog på 16-17 k och då försöker jag ändå dra in på det jag kan och försöka förhandla (har bland annat fått min amorteringskostnad på Ikano sänkt i några månader)
Förra året hade jag dubbla löner vilket gjorde att jag kunde amortera en hel del extra. Nu ligger min lön på cirka 25 efter skatt. Dessutom ska jag från och med april vara pappaledig tre dagar i veckan och om mina uträkningar stämmer kommer jag nog bara att få ut runt 18 max 19 (i april verkar det bli riktigt uselt med endast 14-15 000 ut). Till råga på det fick jag en restskatt på 40 000 eftersom jag var korkad nog att inte be arbetsgivaren på det ena jobbet dra extra skatt.
Nu har jag dumt nog använt mig av Saldo där jag har en kredit för att täcka upp lite utgifter som dykt upp.
Min plan är att ansöka om samlingslån när min nya inkomst syns på UC, men eftersom jag var tvungen att lägga till en K4 eftersom jag hade lite små"investeringar" (en hundralapp) på Avanza så antar jag att jag inte kommer att få mitt slutskattebesked förrän i juni.
Så nu funderar jag...Ta ett mindre samlingslån för att hålla mig flytande några månader? Eller ta några fler sämre lån a la Saldo/Fairlo för att inte öka den synliga skuldbördan och öka mina chanser till ett större samlingslån i juni? Har ni i så fall tips på aktörer som inte är riktiga svin (Viaconto tex)?
Synlig inkomst nu: 416 000 (kommande 727 000). UC-betyg: 1,9. 4 FF (en går ut 14 april).
Jag försöker så klart att spara in på det som går, men samtidigt så känner jag en press från sambon också att bidra. Hon vet om mina skulder och är ganska snabb på att ta upp dem emellanåt, men samtidigt så tycks hon inte riktigt förstå att, även om jag i grund och botten har en bättre inkomst än vad hon har, så spelar det inte så stor roll då jag har lika lite (eller mindre) över när allt är betalt.
Mår ganska dåligt just nu för jag är livrädd att falla in i gamla mönster där nya dyra lån var ett sätt att rädda vardagen när det hade spårat ur.
Så tips, pepp, skäll - hur ska jag tänka? Vad kan jag göra?
Annars får det nog tyvärr bli något skitlån utanför UC för att rädda situationen fram till juni.