Jag vet hur det är att ha massa skulder. Jag hade inget annat val än att berätta för mina kollegor att jag skulle få löneutmätning eftersom jag jobbar på lönekontoret. Men ingen dömde mig för det.
Och vi vet att det är många som har löneutmätning både chefer och arbetare. Och vi berättar varken chef eller någon att man har löneutmätning.
Jag hoppas verkligen allt ordnar sig till det bästa för dig.
Börja först med att be om hjälp mot ditt spelberoende. Det är inget att skämmas för. Det kan drabba vem som helst.
Det har du säkert inte gjort. Det beror nog på hyr mycket ens sambo/make tjänar. Min man har en skapligt bra lön och därför får jag nog behålla mindreOk. Jag gjorde nån uträkning på kf sida och då skulle jag få behålla ca 9000. Kanske har räknat helt galet då :-/
Känslan när det kraschar är nästan overkligt, man får vakuumet kring sig och känner på något sätt hur överraskad man blev när man träffade botten, man trodde ända in i kaklet på något annat. Man förstår inte hur det överhuvudtaget ska kunna gå att gå vidare framåt....
Men det gör det...inte imorgon, inte nästa vecka men så småningom....
Andas, låt det sjunka in, låt känslorna komma....det tar tid innan man förstår.
Men detta är början på en resa med ett bra slut....en resa som kommer att stärka och bygga upp ett nytt självförtroende och ett lugn och framtidstro.
Under resan kommer du att träffa personer som kommer att stjäla energi....men du kommer också att träffa massor med personer som ger energi och glädje och stöd.
Viktigt nu.... landa, gör inget i affekt, skriv listor, bocka av....men viktigast av allt....hitta varje dag 3 saker som var bra med den dagen....ibland går det bara att hitta en....men då hittar du den. Glöm inte heller att hur det än känns så kan inga skulder i världen på något sätt göra dig mindre "värd", du är värd! Resten är pengar och det tar tid men det reder sig....det kan vara en lång resa, men tänk inte på slutdestinationen nu, tänk på starten.
Andas igen och känner du riktigt riktigt djupt efter....så känner du att detta egentligen är starten på något bra...
Håll ut...
Underbart att höra! Det är verkligen det bästa man kan göra, berätta om sin situation för anhöriga. Sluta dölja och må dåligt. Visar också på hur otroligt stark du är som tar tjuren vid hornen trots att det känns hemskt. Ett bevis på att du kommer klara av din situation även om den är jobbig. Viktigt också som nämnts förut att ta tag i ditt missbruksproblem på riktigt också. För dig själv framför allt så du slipper hamna i fler situationer där du måste dölja saker. Önskar dig all lycka!En liten uppdatering, om någon är intresserad...
I går bestämde jag träff med pappa. Jag var så förbannat nervös så jag nästan skakade! Berättade allt. Grät mig igenom hela historien. Trodde att han skulle bli arg, men har var väldigt stöttande. Kramade och tröstade mig och sa att det kommer att ordna sig. Visst blev han besviken för han har hjälpt mig med lån som han nu kommer få betala. Men han vill också hjälpa mig. Det känns så himla bra nu! Lååångt ifrån att nått ska ordna sig men det är i alla fall en början. Nu vet både mamma och pappa och det känns bra.
I går satt jag i 4 timmar och listade upp alla lån som jag och sambon har (på pappas begäran). Vad räntorna på respektive lån ligger på mm. Pappa ska försöka reda upp lite, få koll på vår situation och kontakta folk (han har mycket kontakter) för att se hur jag ska göra med allt. Vem jag kan prata med mm. Det känns så bra att få stöd och att inte vara ensam med alla tankar och ångest som jag har varit de senaste 5 åren.