Behöver bara skriva av mig..

[Lea31]

Varit spelfri i snart 9 månader, har genomgått behandling och går på spelföreningens möten varje vecka. Jag kämpar mig igenom och har min familj som stöttar mig och har varit vid min sida och har mer och mer börjat återfå ett förtroende som jag ska bearbeta i många många år framöver.

Däremot min sambo, han är ej med på min resa. Har aldrig gått på ett möte utan han har bara svalt det och gått vidare. Får pikar tillåfrån att jag förstört hans/vår framtid och att han aldrig kommer att lita på mig med pengar igen.
Det han inte förstår är att han själv har gjort att jag hamnade i spelandet, han drack rejält under en längre period och misshandlade mig psykiskt varje gång och har fått löften från höger och vänster. Han spelade bort sin lägenhetsvinst på högriskaktier osv och gör egentligen ingenting för att få ihop ett större sparande.
Vi bor i en jätte fin stor lägenhet men han fick hela sin insats av sina föräldrar så har egentligen inte behövt ha pengar. Men har alltid litat på att jag har haft ett större kapital i min tidigare egna lägenhet.
Att jag vart spelfri i 9 månader spelar ingen roll för honom och han ser inte mitt arbete i det hela. Jag vill så gärna att det ska fungera men känns som om sprickan växer och växer ju mer jag tillfrisknar och bearbetar mitt beroende.

Tillsaken så ska jag tillägga att han absolut inte har något problem med alkohol enligt han själv, och tycker att jag har åstadkommit han mycket mer smärta än vad han gjort mig. Då mitt beroende handlar om pengar, pengar som är det viktigaste för han.

Vi har inte gemensam ekonomi och han shoppar allt och ingenting hela tiden, kommer paket till dörren var och varannan dag medan jag inte har en krona över att köpa något åt mig själv, vilket jag inte heller kommer ha fören om kanske 10 år fram. Men jag har accepterat det, men det känns så ledsamt när han säger att jag inte fått några konsekvenser.

Men hela min familj hatade mig från början och har fått jobba med det hårt, jag sliter ekonomiskt varje månad och jag jobbar med mitt psyke hela tiden. Jag mår bra i det jag gör, men jag vet inte hur jag ska få han att acceptera och gå vidare.
Behövde bara skriva av mig...

 

[Lippe]

Stark att skriva av dig och fint att du har en familj som stöttar dig ❤️

Däremot låter det som att du och din sambo behöver prata. Ett tips är att boka in ”familjeterapi”, där ni tillsammans får stöd och hittar en fin gemensam väg framåt.

 

[Gnetaren]

Två människor har aldrig samma verklighet. Om din sambo i sin verklighet inte har några alkoholproblem eller något annat så blir dina påpekanden meningslösa. Om han djupt ner vet att han har problem kan det förenkla tillvaron att skylla på dig och därmed tysta den inre rösten av tvivel. Vilket som, det är hans problem. Du har nog med dina egna. Jag tycker du ska ska strunta i honom (Och med det menar jag inte lämna honom eller något sådant) Du äger din egen verklighet, jobba på den och framför allt skyll inte ditt spelmissbruk på honom (precis som han inte har rätt att skylla något på dig) Äg det helt och hållet. Alla dina val är dina, till och med att leva med din sambo. Jag inbillar mig att om man äger sin verklighet så blir risken för återfall mindre. Ni verkar ha delad ekonomi, så se över ditt eget hus. Se om du kan betala av snabbare eller kanske till och med spara lite. Säg nej till att gå ut och äta om du måste betala din egen mat. Bjuder han så okay. Om han insisterar på att du ska betala, eftersom han betalade sist eller något, säg bara sanningen, att du inte har råd och om han förväntar sig att få tillbaka varje gång han bjuder, så bjuder han inte. Då är det ett lån och du har säkert tillräckligt med lån för att inte behöva ytterligare. Köp inget till boendet, om du vill ha något försök få det till att han vill ha det. Stort lycka till och tappa aldrig kampviljan. Kanske det inte tar 10 år att komma på fötter, kanske det tar bara 4, så länge du inte förväntas leva efter någon annans ekonomi.

 

[Gnetaren]

Vill tilläga att för mig låter det som om han mår väldigt dåligt, inte p g a ditt missbruk utan p g a något han själv slåss med. Att få dig att må dåligt får honom att må lite bättre, åtminstone för stunden. Du kan inte göra något åt det förrän han bestämmer sig för att släppa in dig, så fokusera på dig själv. P.s säg nej till dyra middagar ! Både sådana ni håller själva (om inte han handlar maten och spriten förstås) och sådana ni går på som kräver dyra presenter eller andra gåvor (om inte han står för dem förstås). Själv sparade jag drygt 40 000 SEK per år på det. Pengar som gick till att göra mig skuldfri.

Alla bäckar små blir mer än en stor å

 

[Miniliten]

Jag säger som jag alltid gör - är det så och med den personen du vill leva? Om nej, vad kan du göra åt det?

Men en sak - det var inte hans fel att du spelade. Det spelar ingen roll vad han gjorde eller inte gjorde mot dig, det var ditt eget val som gjorde att du spelade. Allt annat är att förneka.

 

[Lea31]

Jag säger som jag alltid gör - är det så och med den personen du vill leva? Om nej, vad kan du göra åt det?

Men en sak - det var inte hans fel att du spelade. Det spelar ingen roll vad han gjorde eller inte gjorde mot dig, det var ditt eget val som gjorde att du spelade. Allt annat är att förneka.

Jag förnekar ingenting, vet exakt att det var jag själv som satte in pengar, att de var jag själv som lånade pengar och att de var jag som tryckte på knappen.

Men alla är inte glada å lyckliga utan problem när de hamnar i ett beroende, utan du mår dåligt pga vissa grunder och försöker genom lätta vägen gömma dig från dessa och hitta en kick för tillfället. Det jag menar är att han bidrog till mitt steg att gömma mig från verkligheten, och det har jag all rätt och säga utan att jag förnekar något.

 

[Lea31]

Vill tilläga att för mig låter det som om han mår väldigt dåligt, inte p g a ditt missbruk utan p g a något han själv slåss med. Att få dig att må dåligt får honom att må lite bättre, åtminstone för stunden. Du kan inte göra något åt det förrän han bestämmer sig för att släppa in dig, så fokusera på dig själv. P.s säg nej till dyra middagar ! Både sådana ni håller själva (om inte han handlar maten och spriten förstås) och sådana ni går på som kräver dyra presenter eller andra gåvor (om inte han står för dem förstås). Själv sparade jag drygt 40 000 SEK per år på det. Pengar som gick till att göra mig skuldfri.

Alla bäckar små blir mer än en stor å

Tack för att du tog dig tiden och skriva detta, otroligt peppande och skönt men den responsen. Ska tänka på många bäckar små ❤️

 

[Lea31]

Stark att skriva av dig och fint att du har en familj som stöttar dig ❤️

Däremot låter det som att du och din sambo behöver prata. Ett tips är att boka in ”familjeterapi”, där ni tillsammans får stöd och hittar en fin gemensam väg framåt.

Tack ❤️

 

[Bullens]

Jag levde med mitt ex i samma sits i många år, jag fick inte en gnutta stöd.

Hon ville inte följa med på möten, och beskylld mig för att ha förstört hennes och barnets liv.

Jag tog på mig min del (pengar rann ut andra vägar också)

Men precis som nån annan hinta om, att din sambo nog mår väldigt dåligt på grund av nått annat gjorde mitt ex det med.

Vi har separerat men hon fortsätter lägga skulden på mig trots att hon gjorde massa val vid separationen som gjorde att vi båda förlora pengar. Enda resten idag hon har av vår gemensamma ekonomi är en skuld som kommer från annat den kostar henne 1500 per månad, men det är fortfarande mitt fel att hennes ekonomi är förstörd. (enligt henne)

Det fattar de flesta här inne, 1500 kan man lösa om man har en ok inkomst genom att prioritera lite. (hon har ingen bil (inget körkort så handlar inte om att inte vilja) hade hon haft bil skulle det ju kosta mer än 1500)

Det jag vill ha sagt är att kampen mot spelet utan stöd av den eller de närmaste är för jobbig för nån för att behöva stå ut med.

Sätt ner foten och kräv att han stöttar dig.

Det är det ett förhållande handlar om ett låtsas blodsband som gör att man stöttar och vill vara det bästa för det bästa man har (barn exkluderat)

Skulle jag vara dig skulle jag ta ett papper skriva stort längst upp + - sen ett streck emellan på mitten av pappret. Varit galet ärlig mot dig själv och kortfattat helst med ett ord beskriva de saker som är bra och dåligt med din sambo (för dig, alltså vad du tycker inte vad du "borde tycka") sen summerar du det, och ja. Är det mer minis än plus.... Run forest run!

 

[Annhha]

Varit spelfri i snart 9 månader, har genomgått behandling och går på spelföreningens möten varje vecka. Jag kämpar mig igenom och har min familj som stöttar mig och har varit vid min sida och har mer och mer börjat återfå ett förtroende som jag ska bearbeta i många många år framöver.

Däremot min sambo, han är ej med på min resa. Har aldrig gått på ett möte utan han har bara svalt det och gått vidare. Får pikar tillåfrån att jag förstört hans/vår framtid och att han aldrig kommer att lita på mig med pengar igen.
Det han inte förstår är att han själv har gjort att jag hamnade i spelandet, han drack rejält under en längre period och misshandlade mig psykiskt varje gång och har fått löften från höger och vänster. Han spelade bort sin lägenhetsvinst på högriskaktier osv och gör egentligen ingenting för att få ihop ett större sparande.
Vi bor i en jätte fin stor lägenhet men han fick hela sin insats av sina föräldrar så har egentligen inte behövt ha pengar. Men har alltid litat på att jag har haft ett större kapital i min tidigare egna lägenhet.
Att jag vart spelfri i 9 månader spelar ingen roll för honom och han ser inte mitt arbete i det hela. Jag vill så gärna att det ska fungera men känns som om sprickan växer och växer ju mer jag tillfrisknar och bearbetar mitt beroende.

Tillsaken så ska jag tillägga att han absolut inte har något problem med alkohol enligt han själv, och tycker att jag har åstadkommit han mycket mer smärta än vad han gjort mig. Då mitt beroende handlar om pengar, pengar som är det viktigaste för han.

Vi har inte gemensam ekonomi och han shoppar allt och ingenting hela tiden, kommer paket till dörren var och varannan dag medan jag inte har en krona över att köpa något åt mig själv, vilket jag inte heller kommer ha fören om kanske 10 år fram. Men jag har accepterat det, men det känns så ledsamt när han säger att jag inte fått några konsekvenser.

Men hela min familj hatade mig från början och har fått jobba med det hårt, jag sliter ekonomiskt varje månad och jag jobbar med mitt psyke hela tiden. Jag mår bra i det jag gör, men jag vet inte hur jag ska få han att acceptera och gå vidare.
Behövde bara skriva av mig...

Först vill jag säga att du är oerhört stark som varit spelfri i 9 månader och klarat det utan stöd från din/dina närmaste.
Jag själv har varit spelfri i 13 månader och börjar mer och mer inse vilken unik man jag har. Aldrig ett ord till mig och han har stöttat mig till 100% från dag 1. Går med mig på varje möte på föreningen för spelberoende. Jag har också fått kämpa för att få tillbaka tilliten bl a med min son. Det är små steg och tålamod som gäller. Vi som blir spelfria vill gärna ställa allt till rätta så fort som möjligt men vi har sårat människor i vår närhet och när de ser att vi verkligen menar allvar så kan de flesta förlåta...
Min avlidne mans syster vill dock inte ha kontakt med mig då hon höll kontakt med min son som hon är faster till efter mitt självmordsförsök som gjorde för 13 månader sedan när mitt spelberoende gick överstyr. Hon menar att då skulle vi prata om min son. Så fel hon har, jag är inte ute efter att mjölka henne på information men hon känner mig inte längre. Jag har fått tillbaka kontakten med min son och det räcker för mig. Det gör mig ledsen men jag är så pass stark i mig själv och det viktigaste för mig är att mina nära och kära har accepterat att jag har ett spelberoende men väljer att leva som spelfri.
Min man sa för drygt 1 år sedan att någonstans där inne finns tjejen som han träffade för nio år sedan. Så rätt han hade. Hans stöd har betytt mycket och han förstår att spelberoende är en sjukdom. Tyvärr är min man sjuk nu och jag får chans att göra något för honom genom att stötta och finnas för honom.
Jag hoppas att du håller fast vid ditt spelfria liv. Din sambo skulle behöva gå med på ett självhjälpsmöte för att få förståelse och insikt om vad ett spelberoende innebär. Vi som varit spelare har inte velat göra våra närmaste illa. Ofta är spelet en flykt från något som är jobbigt i livet. Tyvärr blir det ganska snart ekonomiska problem och då startar jakten på pengar och sedan är karusellen igång.
Det ekonomiska drabbar inte bara oss som spelare utan givetvis den vi lever ihop med. Jag tycker inte att du är värd att ta emot nedsättande kommentarer från din sambo. Du håller dig spelfri och det är stort. Känn dig stolt och var nöjd med dig själv. Kanske borde din sambo rannsaka sig själv... Ta itu med sina problem Hoppas ni kan lösa det på något vis.