Bearbeta spelmissbruk

[ljht]

Måste en kollega få veta då? Jag gick hos en spelterapeut, och man fick gå 10 gånger i rad innan det blev dokumenterat att jag var där. Eller hur det nu var. Sen besöker jag henne 1 gång i halvåret ungefär.
Rekommenderar verkligen det, beror ju iof på vem man går hos. Men min var toppen!

Gör det något att en kollega vet? (blir mycket jag i mina svar, ber om ursäkt för det) Jag har berättat för mina kollegor 5 st, och min närmsta chef. Visst kan det vara jobbigt att berätta, men jag tycker det är viktigt att berätta om mitt spelberoende. Jag skäms inte, inte längre iaf, det är ju en del av mig. Även om jag är spelfri.
Jag är kanske lite konstig. Det var så många år av ångest över spelandet, smusslande, lögner, jakt efter lån, enstöring var jag med ville och orkade inte umgås med någon.
Nu är det ju som en helt annan värld och då vill jag prata om mitt helvete under speltiden! Ursäkta för svamlet..

Nej, du har så rätt. Skulle absolut behöva prata med någon. Det är bara ren och skär dumhet och stolthet som gör allt jag inte redan gjort det. Antar att jag inte kommit dit än. Kollar runt på olika möjligheter att få samtalsstöd men bor i en liten ort så valmöjligheterna är små. Det är vårdcentral eller psykiatrin som gäller ser det ut som. Tyvärr har jag inte den relationen till mina kollegor som gör att jag vågar/vill berätta, inte i nuläget iaf. Men du har helt rätt, man behöver helt klart prata om denna ångesten och få hjälp att hantera den för att inte återigen återfalla i spel.

Grattis till din Spelfrihet! Riktigt bra jobbat, det är alltid inspirerande att läsa om folk som lyckats

 

[weroo83]

Tack jag trodde aldrig att jag skulle kunna sluta spela. Fast iof tog det några år att förstå att jag var/är spelberoende.

Det var genom socialtjänsten jag gick hos en spelterapeut. I min kommun har de för spelberoende, alkohol och drogberoende. Jag hade tur då.
Har du testat att gå på ett ga-möte? Rekommenderar verkligen det!

Har du någon alls att prata med? Innan någon (familj och mannen) visste om mitt beroende skulle jag aldrig drömma om att prata om spelandet med någon. Men efter att jag berättat det för de närmaste var det lättare och lättare.
I början när jag slutade spela och var jätte spelsugen och det kröp i kroppen så ringde jag eller åkte hem till någon som visste om mitt problem. Det hjälpte.

Stort lycka till!

 

[Mezzo66]

Tack weroo83 för ditt svar!
Jag har min man och min dotter....jag ska kolla ga-möte. Kommunen är i katastrof...alla har slutat och de nya är sjukskrivna...så lätt är det inte.
Tacksam spelberoende

 

[Mezzo66]

Tack jag trodde aldrig att jag skulle kunna sluta spela. Fast iof tog det några år att förstå att jag var/är spelberoende.

Det var genom socialtjänsten jag gick hos en spelterapeut. I min kommun har de för spelberoende, alkohol och drogberoende. Jag hade tur då.
Har du testat att gå på ett ga-möte? Rekommenderar verkligen det!

Har du någon alls att prata med? Innan någon (familj och mannen) visste om mitt beroende skulle jag aldrig drömma om att prata om spelandet med någon. Men efter att jag berättat det för de närmaste var det lättare och lättare.
I början när jag slutade spela och var jätte spelsugen och det kröp i kroppen så ringde jag eller åkte hem till någon som visste om mitt problem. Det hjälpte.

Stort lycka till!

Weroo83...du är kanonduktig ....jag själv har så svårt att förklara för mina närmaste varför jag spelar och vad som egentligen händer...kram

 

[Mezzo66]

Om han inte vill höra att det är ett beroende, ta med honom på ett Ga möte. Anhöriga är välkomna en gång i månaden (tex sista onsdagen i månaden olika på varje ort tror jag)

Jag hade med min man på några möten, han hade svårt att förstå mig innan han var med och hörde andras öden. Det blir mer verkligt när man hör andra med samma problem /beroende.

Kontakta kommunens spelterapeut, med denna kan du prata och träffa , men det kan även din sambo göra.
Tyvärr finns det väl inga svar på hans frågor..

Nu kanske jag är hård, men på ett sätt är han ju medberoende, eftersom han hjälper dig igen och igen. Vilket jag iof förstår att både du och han vill. Men hjälper det dig? Har du kommit till bottnen?
Tycker du själv att du är spelberoende eller tycker du bara att du spelar för mycket? Kan faktiskt vara en svår fråga. Tog ett tag för mig att inse hur illa det faktiskt var.

ni kan ju slänga ut datorn? Byta koder på betalkorten och bankdosan som bara din sambo kan.
Låta honom sköta allt som rör ekonomin? O så får du bara en fickpeng (låter kanske fånigt och förnedrande men för mig funkade dessa tips, har haft det så här i 3 år. Spelfri. Dock har jag inte fickpeng längre. Men ingen kod, ingen dator. Dator kommer jag aldrig ha igen)
Låt honom ta in posten. Osv.. Prata om spelandet för honom hur det känns tex, berätta om ditt beroende för alla i din närhet så alla du är nära kan stötta dig och prata.

Jag önskar dig all lycka till! Det går att komma ur det, även fast det kanske inte känns så nu så går det!

Jättetack för dina svar...de betyder oerhört mycket. Jag beundrar dig..och jag ska klara det här men det är tungt. Du ska ha en Eloge ❤tack-kram

 

[Mezzo66]

AA finns i varje stad (sök på nätet efter tid och plats), börja med att gå på ett möte där, bara att gå dit. Där finns alla sorters människor med alla sorters beroenden, därifrån kan du får hjälpen just du behöver. Inte alltid närstående förstår eller kanske förnekar, därför är det bättre att vända sig till "proffs", börja med dig själv, din partners problem att förstå får komma sen
Lycka till!!

Tack för ditt svar

 

[weroo83]

Jättetack för dina svar...de betyder oerhört mycket. Jag beundrar dig..och jag ska klara det här men det är tungt. Du ska ha en Eloge ❤tack-kram

Tack så jättemycket själv.. Men jag är ingen att beundra. För 3 år sen satt jag rejält i skiten, jag hade då spelat i ca 6 år och ingen visste vilka problem jag hade. Jag hade tagit alla sms och blanco lån jag kunde ta, lät allt gå till kfm och fick löneutmätning.

Då tog jag sms och blanco lån min mans namn på 180 tusen ca. Han fick 8 betalningsanmärkningar och när jag berättade allt för min man ringde han våra föräldrar som kom till oss.
Fick berättat, de förstod att jag hade ett problem men jag själv tyckte, trots allt, inte att jag hade ett beroende.

Mina föräldrar tog ett lån för att lösa min mans skulder och för att betala våra räkningar. Jag har 2 år kvar att betala till dem.

2 veckor efter allt uppdagades förstod jag själv att jag var beroende. Började då hos spelterapeuten och gick på Ga möten med min man. Det var svårt för honom att förstå hur jag kunde göra som jag gjorde med lån o så. Men jag tror att han har förlåtet mig!

Rörig historia. Men för mig tog det lång tid att fatta hur det låg till, jag mådde jätte dåligt de åren jag spelade. Men även den första tiden som spelfri.
Nu tycker jag att det är rätt skönt att prata om det som varit även om jag ibland får ångest över alla lögner och bortspelad tid.
Blev många lögner för att dölja mitt spelberoende och alla lån. Synd att ingen fattade.

Den 7:e oktober går min mans sista betalningsanmärkning bort och vi hoppas att banken lånar ut till honom så mina kfm skulder löser sig. Snart där

 

[weroo83]

Hade jag kunnat ändra historien så hade jag gjort det. finns jobbiga exempel, tex när mitt yngsta barn skulle födas. Dagen när vattnet gick blev jag irriterad över att det gick innan posten kom. Jag väntade nämligen på ett skuldebrev. Men jag väntade på posten innan jag åkte in. Hann tom posta det påskrivna skuldebrevet. På förlossningen tänkte jag hela tiden säg nu inget om detta till min man. så mycket jag missade pga spelandet och lån. Sorgligt.

På vår bröllopsdag och yngstas dop malde det bara på i huvudet att jag lurar min man (eftersom han inget visste). Jag visade glädje men kände bara ångest. Och spelsug.

Finns en massa jobbiga exempel. Just såna här saker brukar jag inte dela med mig av men jag började tänka på det nu.
Usch. Barnen försummades nog med, de fick såklart mat o rena kläder osv och de hade ju sin pappa, men jag var inte 100 % närvarande. känns jätte hemskt.
Men jag hoppas att de inte förstod något när de var så små och att de tycker att jag är en jättebra mamma nu iaf.
Barnen betyder ju allt!

 

[Lampa]

Det finns många stöttande diskussioner här på Lånforum om spelmissbruk och spelberoende.

I denna tråd erkänner jag mitt spelmissbruk här på forumet, 13 juni 2016 av mig Lampa:

https://www.lånforum.se/threads/vill-bara-dela-med-mig.5308/

Kämpa på allihopa! Livet blir avslappnat och njutbart utan den ständiga stressen!