Att berätta allt

[Nattångest]

Imorgon ska vi till banken o ångesten är sjuk. Min känsla av lugn är borta. Kvar finns bara förnedring, hysteri, hjärtklappning o ensamhet. En vilja att gråta o så den totala skammen. Tänker tankar som att lämna allt... Och sambon är så vansinnigt arg.

 

[Lupina]

Håller tummarna för att det löser sig!

 

[CJ81]

Tänker på dig Nattångest. Jag vet så väl hur du känner. Försök tänka att det handlar om pengar, du har ju inte mördat nån!
Man är inte en dålig människa bara för att ekonomin strulat till sig.

Vad är tanken med besöket på banken då? Att låna för att reda ut allt och betala av?

 

[Idiotfru]

Släpp skammen, ja den kommer finnas där länge. Varje gång vår bil hackar så tänker jag att min man kunnat få köpa 4 spritt nya på pengarna jag slängt bort och barnen hade kunnat haft allt. Listan på allt som vi hade kunnat göra är gigantisk men jag får inte fastna i de tankarna för det är bara en energitjuv. Det är bara pengar... faktiskt. Men jag hade som du innan jag berättade... var helt säker på skilsmässa och allt men har fått ett otroligt stöd av min man där han klev fram och tog tag i massor som han kanske inte brytt sig om själv heller tidigare. Din sambo är på sätt och vis medskyldig till det här för var fanns han när det var svårt att få ihop allt? Han har kört sitt race och kan inte skylla på att du inte sade något. Man är i ett partnerskap och även om det låter hårt så är han inte värd dig om han lämnar dig nu eller spelar martyrrollen för länge. Hoppas att huset står på dig och att du har ett rejält övervärde. Annars se till att han förstår hur viktigt det är att han går med på att utöka lånet. Om han är bitter nu så påminn honom om hur bitter han kan bli om ni får utmätning.

När det värsta har lagt sig och du har slutat gömma dig för brevbärarna (ja man blir faktiskt rätt härdad efter att få tonvis med inkasso och kronofogdebrev hem i lådan.. till slut rinner det bara av en och de minskar sakta men säkert) så kommer du må så jädra bra. Att släppa och inte jaga ören varje månad för att prioritera en liten påminnelse där.. en liten förlängning där.. det är värt mycket. Du ska ju hålla länge än, inte bara nu. Om din sambo inte vill vara med på resan så är det jättetråkigt verkligen men det är hans förlust i slutändan. Men jag hoppas förstås att han tar sitt förnuft till fånga och stöttar dig och att ni gör det här tillsammans och börjar om. Att dölja ekonomiska problem är en fråga om tillit och ärlighet och det har jag och min man verkligen rett ut och jag förstår att jag har sårat honom enormt på de punkterna, inte på den ekonomiska biten. Men vi har pratat och han förstår och jag tror och hoppas att ni kommer till samma insikt.

Tänker på dig och alla andra som är i samma sits. Ja det är det värsta du kommer att göra i hela ditt liv... men det kan bli det bästa sen.

 

[Nattångest]

Vad är tanken med besöket på banken då? Att låna för att reda ut allt och betala av?

Vårt hus är värderat till ca 2,8 miljoner o huslån har vi på ca 1,6 miljoner... Hoppas kunna baka in några hundratusen blanco i det.... Vi har båda fasta jobb, inga anmärkningar. Många UC men prickfri historia hos vår egen bank. Det kommer bli tufft men ber till Gudar jag inte tror på att det ska gå....

 

[CJ81]

Håller tummarna! Du är så stark som tar dig igenom detta.

 

[Norreborre]

Lycka till Nattångest. Håller tummarna för dig!

 

[Nystart]

Hej nattångest, jag vill bara säga att ja läst dina inlägg och tycker det är så bra att du berättat! Förstår din känsla av att sova gott trots all skit! Bra jobbat och jag vill önska lycka till med banken imorn! Det kommer gå fint!
Kramar

 

[CJ81]

Hur har du det Nattångest?
Tror vi är flera som tänkt på dig idag. Kram till dig!

 

[Syrran]

I väldigt många år har jag varit ansvarig för familjens ekonomi. En gång var jag fantastisk på det, idag usel. År av överkonsumtion, sjukskrivning, bilköp som min sambo önskat men aldrig räknat på, båtköp, m.m har vi hamnat i en ohållbar situation där vi varje månad går back. Min sambo har ingen aning, inte brytt sig. Jag har haft/har så mkt ångest. Gråter. Inte sovit ordentligt på många år.... Träffat banken som säger att vi har ett stort övervärde i huset, mer än vi har blancolån men de är ändå tveksamma.... De vill förstås träffa min sambo.
Idag har jag skrivit ett brev till min sambo o berättat ALLT. Antagligen tar det slut här mellan oss, jag förlorar min bästa vän o den jag älskar, men jag orkar inte mer... Jag bara gråter o gråter, samtidigt som en del av mig är så vansinnigt lättad över att ha berättat. Sambon kommer läsa brevet ikväll, då är jag inte hemma. Kanske får jag aldrig mer komma hem... Tänk lite på mig...