- Blev medlem
- 24 Oktober 2017
- Meddelanden
- 14
- Mottagna reaktioner
- 15
- Poäng
- 47
I mitt fall har kommunens budget och skuldrådgivare varit en faktabank och klippa som fått mig att förstå att livet faktiskt fortfarande är värt att leva och att solen går upp i morgon med, osv.. Det klår dock inte informationen som vissa härinne bidrar med (du vet vem du är, Tack!) men är nästintill likvärdig. Tror att min kommunale rådgivare är relativt rutinerad också.
Det främsta argumentet, för mig, att ta kontakt är det personliga mötet som sker. Det är enklare, för mig, att få tala öga mot öga och kunna tillgodogöra mig informationen som är rätt omfattande dessutom
Jag har fått intryck i flera trådar här att rådgivarna är bra att ha att göra med, oavsett var man bor, och en bra förberedelse inför framtiden. Så mitt bestämda råd är att gå på det bokade mötet! Du kommer inte att bli dömd, hånad, känslomässigt skuldbelagd eller känna obehag, snarare kommer du gå därifrån bättre till mods än innan.
Jag är övertygad att du även kommer få svart på vitt att det som skrivs i många trådar här stämmer till fullo och därmed bidrar till en sorts vidimering om hur det går till och vad som händer/kan hända under tiden processen är igång. Det är viktigt, tycker jag, att få så god information som möjligt innan och under processen mot inlämnande om skuldsanering och att följa de råd/direktiv som anges inom ramen för ansökan och senare ev. sanering. Följ dem bara och chansa inte på att undanhålla någonting är mitt råd. En mycket viktig detalj i kommunikationen mellan dig och senare myndigheten är din följsamhet, ärlighet och trovärdighet för att få komma in i programmet och få ta del av ekonomisk rehabilitering.
Så kör på bara Bläppe! Skriv gärna ned några frågor på en lapp och ta med för säkerhetsskull så du inte glömmer något. Å andra sidan kan du alltid återkomma till rådgivaren om du får fler frågor på vägen.
Och glöm inte bort att du är lika mycket människa som någon annan! Krök inte nacken för att det mer eller mindre är tabu att tala om sin ekonomiska sits i negativa ordalag och därmed känslomässigt laddat.
Tack snälla för ditt svar.
Har känt mig fruktansvärt ledsen och arg o besviken på mig själv. Men tack vare er här på denna sidan och även från fattig riddare har jag insett att vi är så många i samma sits och livet behöver inte vara kört för all framtid.
Jag kommer definitivt gå på mötet. Har förberett med skulder, ränta, papper mm som han bad mig ta med. Känns väldigt läskigt också då jag kommer blotta mig själv på ett sätt jag aldrig gjort för någon innan. Att säga högt (o inte bara tänka för mig själv) att jag har ett shoppingmissbruk och visa upp senaste räkningen från kreditkortet är det som är värst tror jag. För jag skäms nåt otroligt.

