- Blev medlem
- 6 Oktober 2017
- Meddelanden
- 3
- Mottagna reaktioner
- 1
- Poäng
- 7
Hej.
Ja jag vill nog mest bara skriva av mig. Har läst här på forumet i något år men aldrig kommit mig för att registrera mig eller skriva något inlägg som rör mig själv. Vart sjutton ska man börja ? Jag har nog alltid haft svårt att hantera ekonomin. Aldrig haft fast arbete utan det har av olika anledningar blivit visstidsanställningar och timvikariat. Och så har man pluggat då och då i hopp om att orka ta sig igenom en utbildning för att få bättre förutsättningar på arbetsmarknaden.
Drog på mig skulder första gången när jag flyttade i från min då varande sambo, flyttade hemifrån alldeles för tidigt och fick lära mig hemifrån att man inte ber socialen om hjälp om man har problem med ekonomin, så jag tog lån och tog saker på avbetalning för att kunna starta upp ett nytt liv utan den dåvarande sambon. Ja det fungerade så klart inte utan resulterade skulder som jag ej kunde hantera och stress då inkassobolagen började att jaga mig av förklarliga skäl. Resulterade i anmärkningar och skuldsaldo. Då jag ej hade inkomst kunde de ej mäta ut någonting. Träffade sedan min nuvarande man, och han var snäll och hjälpte mig få undan skulderna. Så sedan några år tillbaka har jag inga betalningsanmärkningar.
Jag har varit sjukskriven då och då pga bland annat social fobi och depression. Dragit på mig skulder genom åren men lyckades innan jag och min man fick barn baka undan så att det blev hanterbar månadskostnad då det kändes hemskt att starta familj med att riskera att få betalningsanmärkningar. Det fungerade fint tills det visade sig att även min man hade skulder som han inte vågade tala om. Vi lyckades lösa avbetalningsplan med inkasso. Men då jag hade mycket låg inkomst och började känna mig misslyckad och oroad för framtiden i och med min familj började jag på nytt ta lån. Har nog hos de flesta aktörer som finns på sms-lånemarknaden. Har mått skit varje månad då oron över att täcka alla räkningar kommer krypande vid varje månadsskifte. Jag går på samtal inom psykiatrin pga måendet som dels beror på ekonomin, de tycker jag ska släppa allt då jag går back så mycket per månad och inte har inkomst ändå att betala. Vilket gör att jag känner mig totalt misslyckad då jag vill göra rätt för mig och blir illamående över hur dum jag varit som satt mig i den här sitsen.
Har talat om för min man hur läget är, att jag troligen måste börja släppa skulderna till i alla fall inkasso till att börja med. Han är så klart inte glad men säger att han förstår då det inte är hållbart längre. Han var till och med snäll och tog ett lån åt mig nu i sommar för att försöka hålla nere kostnaderna, vilket han så klart egentligen inte skulle ha gjort då det inte gjorde från eller till mer än att 2 bolag försvann som man har skulder till.
Så just nu står jag i valet och kvalet att släppa allt till kronofogden eller släppa allt till inkasso och försöka hålla avbetalningsplan där igenom. Skuldsanering tror jag inte är möjligt för min del då det är alldeles för nya skulder och troligen för lågt belopp då det i dag "bara" är på ca 250000 kronor, om man inte räknar med csn-lånet också, men det antar jag inte räknas med men det är på närmare 400000.
Känner mig totalt misslyckad då det känns som att ork och energi har försvunnit.
Kan tillägga att jag har spärrat mig på alla sidor som går för att inte kunna ta nya lån och har inte tagit nytt lån sedan början på september.
Känner mig totalt genomrutten i dag. Ville mest bara bubbla av mig.
Ja jag vill nog mest bara skriva av mig. Har läst här på forumet i något år men aldrig kommit mig för att registrera mig eller skriva något inlägg som rör mig själv. Vart sjutton ska man börja ? Jag har nog alltid haft svårt att hantera ekonomin. Aldrig haft fast arbete utan det har av olika anledningar blivit visstidsanställningar och timvikariat. Och så har man pluggat då och då i hopp om att orka ta sig igenom en utbildning för att få bättre förutsättningar på arbetsmarknaden.
Drog på mig skulder första gången när jag flyttade i från min då varande sambo, flyttade hemifrån alldeles för tidigt och fick lära mig hemifrån att man inte ber socialen om hjälp om man har problem med ekonomin, så jag tog lån och tog saker på avbetalning för att kunna starta upp ett nytt liv utan den dåvarande sambon. Ja det fungerade så klart inte utan resulterade skulder som jag ej kunde hantera och stress då inkassobolagen började att jaga mig av förklarliga skäl. Resulterade i anmärkningar och skuldsaldo. Då jag ej hade inkomst kunde de ej mäta ut någonting. Träffade sedan min nuvarande man, och han var snäll och hjälpte mig få undan skulderna. Så sedan några år tillbaka har jag inga betalningsanmärkningar.
Jag har varit sjukskriven då och då pga bland annat social fobi och depression. Dragit på mig skulder genom åren men lyckades innan jag och min man fick barn baka undan så att det blev hanterbar månadskostnad då det kändes hemskt att starta familj med att riskera att få betalningsanmärkningar. Det fungerade fint tills det visade sig att även min man hade skulder som han inte vågade tala om. Vi lyckades lösa avbetalningsplan med inkasso. Men då jag hade mycket låg inkomst och började känna mig misslyckad och oroad för framtiden i och med min familj började jag på nytt ta lån. Har nog hos de flesta aktörer som finns på sms-lånemarknaden. Har mått skit varje månad då oron över att täcka alla räkningar kommer krypande vid varje månadsskifte. Jag går på samtal inom psykiatrin pga måendet som dels beror på ekonomin, de tycker jag ska släppa allt då jag går back så mycket per månad och inte har inkomst ändå att betala. Vilket gör att jag känner mig totalt misslyckad då jag vill göra rätt för mig och blir illamående över hur dum jag varit som satt mig i den här sitsen.
Har talat om för min man hur läget är, att jag troligen måste börja släppa skulderna till i alla fall inkasso till att börja med. Han är så klart inte glad men säger att han förstår då det inte är hållbart längre. Han var till och med snäll och tog ett lån åt mig nu i sommar för att försöka hålla nere kostnaderna, vilket han så klart egentligen inte skulle ha gjort då det inte gjorde från eller till mer än att 2 bolag försvann som man har skulder till.
Så just nu står jag i valet och kvalet att släppa allt till kronofogden eller släppa allt till inkasso och försöka hålla avbetalningsplan där igenom. Skuldsanering tror jag inte är möjligt för min del då det är alldeles för nya skulder och troligen för lågt belopp då det i dag "bara" är på ca 250000 kronor, om man inte räknar med csn-lånet också, men det antar jag inte räknas med men det är på närmare 400000.
Känner mig totalt misslyckad då det känns som att ork och energi har försvunnit.
Kan tillägga att jag har spärrat mig på alla sidor som går för att inte kunna ta nya lån och har inte tagit nytt lån sedan början på september.
Känner mig totalt genomrutten i dag. Ville mest bara bubbla av mig.