Update och lite annat.

[AphexTwin]

Ja var fasen ska man börja. Jag slutade skriva här. Jag har mått för dåligt och blev mest påmind om min situation och hur lite jag kunde göra åt den. Jag ser människor komma vidare i livet här och jag är uppriktigt glad för det, exempelvis @Terry_ .

Själv går det inget bra. Jag är i moment 22. Jag famlar i mörkret fortfarande. Ni som vet vem jag är kommer ju ihåg den massiva elskulden som höll mig el-lös en hel vår och sommar. Jag fick betalt den till slut men allt sånt där tar sån energi från en och allt blir lidande runt omkring en.

Nu har jag iaf blivit examinerad från min utbildning (hur det ens gick till). Jag har ju varit fruktansvärt sjuk psykiskt till och från pga allt. Och vid jul fick jag nåt sorts sammanbrott. Fruktansvärt mörk och depressiv (var själv väldigt lång period).

Så nu sitter jag återigen i en sån där underbar sits. Ersättningar fördröjs, bostadsbidrag skall handläggas igen för året, nåt är galet här och där, och min ork är slut sedan länge och nu är hyresvärdens tålamod även slut så nu skall kontraktet sägas upp för jag ligger efter. Det skall in en hyra imorgon (vilket inte finns) och stressen över det är överjordisk. Det jag fick denna månaden räcker helt enkelt inte. Så det som man inte trodde kunde bli värre, blev värre. Socialen hänvisar ju till att man tar CSN och då spelar det ingen roll om den fördröjs eller är hälften så mycket som existensminimum.

Jag vill egentligen bara ha en normal månad nån gång. Att mina barn skall kunna vara här växelvis. Vilket inte går. Jag har inget här. Jag har inget att komma med. Jag är helt totalt värdelös. Alltså jag är en bra pappa med allt vad det innebär och dom älskar mig till månen men har du inget hemma och antagligen snart inte har lägenhet blir det svårt. All skit tar fokus från det som egentligen skulle vara viktigt. Skaffa ett jobb med lugn och ro i kroppen och ha sina barn hemma. Du har inte möjligheten när varje dag är stress. Varje eviga jäkla dag. Speciellt hoten om uppsägning (detta kommer alltså att ske imorgon).

Pallar inte mer känner jag.

 

[Atexsor]

Ja var fasen ska man börja. Jag slutade skriva här. Jag har mått för dåligt och blev mest påmind om min situation och hur lite jag kunde göra åt den. Jag ser människor komma vidare i livet här och jag är uppriktigt glad för det, exempelvis @Terry_ .

Själv går det inget bra. Jag är i moment 22. Jag famlar i mörkret fortfarande. Ni som vet vem jag är kommer ju ihåg den massiva elskulden som höll mig el-lös en hel vår och sommar. Jag fick betalt den till slut men allt sånt där tar sån energi från en och allt blir lidande runt omkring en.

Nu har jag iaf blivit examinerad från min utbildning (hur det ens gick till). Jag har ju varit fruktansvärt sjuk psykiskt till och från pga allt. Och vid jul fick jag nåt sorts sammanbrott. Fruktansvärt mörk och depressiv (var själv väldigt lång period).

Så nu sitter jag återigen i en sån där underbar sits. Ersättningar fördröjs, bostadsbidrag skall handläggas igen för året, nåt är galet här och där, och min ork är slut sedan länge och nu är hyresvärdens tålamod även slut så nu skall kontraktet sägas upp för jag ligger efter. Det skall in en hyra imorgon (vilket inte finns) och stressen över det är överjordisk. Det jag fick denna månaden räcker helt enkelt inte. Så det som man inte trodde kunde bli värre, blev värre. Socialen hänvisar ju till att man tar CSN och då spelar det ingen roll om den fördröjs eller är hälften så mycket som existensminimum.

Jag vill egentligen bara ha en normal månad nån gång. Att mina barn skall kunna vara här växelvis. Vilket inte går. Jag har inget här. Jag har inget att komma med. Jag är helt totalt värdelös. Alltså jag är en bra pappa med allt vad det innebär och dom älskar mig till månen men har du inget hemma och antagligen snart inte har lägenhet blir det svårt. All skit tar fokus från det som egentligen skulle vara viktigt. Skaffa ett jobb med lugn och ro i kroppen och ha sina barn hemma. Du har inte möjligheten när varje dag är stress. Varje eviga jäkla dag. Speciellt hoten om uppsägning (detta kommer alltså att ske imorgon).

Pallar inte mer känner jag.

Lider med dig när jag läser texten.

Men någonstans så känner jag också att du inte gett upp. Hade du gjort det hade du inte delat med dig av din historia!
Även om det är en liten drivkraft då är det en drivkraft där!

Gällande hyran. Hur många hyror ligger du efter med?
Uppsägning innebär ju inte att du får gå på dagen. Utan antagligen ges det en uppsägning tid. Eller har jag misstolkat det och detta gäller en avhyssning från kronofogden?

Kämpa!

 

[AphexTwin]

Lider med dig när jag läser texten.

Men någonstans så känner jag också att du inte gett upp. Hade du gjort det hade du inte delat med dig av din historia!
Även om det är en liten drivkraft då är det en drivkraft där!

Gällande hyran. Hur många hyror ligger du efter med?
Uppsägning innebär ju inte att du får gå på dagen. Utan antagligen ges det en uppsägning tid. Eller har jag misstolkat det och detta gäller en avhyssning från kronofogden?

Kämpa!

Det är en hyra ”bara”. Men vi har krånglat med detta tidigare. Dom tycker om mig och har gått med på flertalet förseningar men nu har dom helt uppenbarligen tröttnat för uppsägningsbrevet har jag sett redan. Det är mer ”betala och vi river det” nu. Tyvärr finns inte besittningsrätten kvar heller så att betala 3 veckor efter uppsägning är kört. Oavsett så blir jag kallsvettig av allt detta eftersom jag bor i en stor stad och inser att jag kommer bli en riktig loser om detta sker.

Jag ger dig ett stort tack ändå som skriver.

 

[Atexsor]

Det är en hyra ”bara”. Men vi har krånglat med detta tidigare. Dom tycker om mig och har gått med på flertalet förseningar men nu har dom helt uppenbarligen tröttnat för uppsägningsbrevet har jag sett redan. Det är mer ”betala och vi river det” nu. Tyvärr finns inte besittningsrätten kvar heller så att betala 3 veckor efter uppsägning är kört. Oavsett så blir jag kallsvettig av allt detta eftersom jag bor i en stor stad och inser att jag kommer bli en riktig loser om detta sker.

Jag ger dig ett stort tack ändå som skriver.

Du har inget att sälja eller möjligen få tillbaka på skatten som kan rädda situationen?

 

[AphexTwin]

Du har inget att sälja eller möjligen få tillbaka på skatten som kan rädda situationen?

Skatten har jag inget att få tillbaka på (även om KFM hade ryckt det omgående).

Allt av värde jag hade en gång i tiden är borta. Jag har en säng, gamla möbler, gamla kläder och en iPhone X som jag skriver på. Det är typ det.

 

[Bud]

Allt detta är bara materia, saker som man skaffar och som nu kanske försvinner. Det gäller att acceptera situationen och anpassa dig till den nya som kommer att uppstå. Ofta blir man lyckligare då

 

[Krelf]

Ja var fasen ska man börja. Jag slutade skriva här. Jag har mått för dåligt och blev mest påmind om min situation och hur lite jag kunde göra åt den. Jag ser människor komma vidare i livet här och jag är uppriktigt glad för det, exempelvis @Terry_ .

Själv går det inget bra. Jag är i moment 22. Jag famlar i mörkret fortfarande. Ni som vet vem jag är kommer ju ihåg den massiva elskulden som höll mig el-lös en hel vår och sommar. Jag fick betalt den till slut men allt sånt där tar sån energi från en och allt blir lidande runt omkring en.

Nu har jag iaf blivit examinerad från min utbildning (hur det ens gick till). Jag har ju varit fruktansvärt sjuk psykiskt till och från pga allt. Och vid jul fick jag nåt sorts sammanbrott. Fruktansvärt mörk och depressiv (var själv väldigt lång period).

Så nu sitter jag återigen i en sån där underbar sits. Ersättningar fördröjs, bostadsbidrag skall handläggas igen för året, nåt är galet här och där, och min ork är slut sedan länge och nu är hyresvärdens tålamod även slut så nu skall kontraktet sägas upp för jag ligger efter. Det skall in en hyra imorgon (vilket inte finns) och stressen över det är överjordisk. Det jag fick denna månaden räcker helt enkelt inte. Så det som man inte trodde kunde bli värre, blev värre. Socialen hänvisar ju till att man tar CSN och då spelar det ingen roll om den fördröjs eller är hälften så mycket som existensminimum.

Jag vill egentligen bara ha en normal månad nån gång. Att mina barn skall kunna vara här växelvis. Vilket inte går. Jag har inget här. Jag har inget att komma med. Jag är helt totalt värdelös. Alltså jag är en bra pappa med allt vad det innebär och dom älskar mig till månen men har du inget hemma och antagligen snart inte har lägenhet blir det svårt. All skit tar fokus från det som egentligen skulle vara viktigt. Skaffa ett jobb med lugn och ro i kroppen och ha sina barn hemma. Du har inte möjligheten när varje dag är stress. Varje eviga jäkla dag. Speciellt hoten om uppsägning (detta kommer alltså att ske imorgon).

Pallar inte mer känner jag.

Trist att höra att det inte blivit mkt bättre inga råd att ge direkt men ge inte upp utan kämpa på tills det vänder

 

[AphexTwin]

Allt detta är bara materia, saker som man skaffar och som nu kanske försvinner. Det gäller att acceptera situationen och anpassa dig till den nya som kommer att uppstå. Ofta blir man lyckligare då

Fast en lägenhet du har för dina barn? Ser du dom som materia enbart? Det kommer ju enbart leda till att jag blir en loser som inte kan ha mina barn.

 

[Bud]

Du är inte loser utan just nu är det så. Titta framåt och försök reparera det som går att reparera

 

[AphexTwin]

Du är inte loser utan just nu är det så. Titta framåt och försök reparera det som går att reparera

Uppskattar det du säger men lägenheten försvinner imorgon. Det känns…helt sjukt.