Mitt liv rasar – sambon lämnar mig på grund av mina skulder

[Fli]

Kan tipsa om bortskänkes på blocket och facebook market.

När jag och min sambo flyttade till större nu i januari så scannade jag av de båda dagligen(satt och uppdaterade iallafall en gång i halvtimmen för de riktiga fynden måste man va snabb).
Fick tag både i ny soffa, tv bänk, säng etc så vardagsrummet blev helt förnyat med för mig "nya" saker

Kan även tipsa om freetrailer om du har dragkrok, åker man till där det finns lediga släp så kostar det 69 kr för försäkring i 4 timmar bara om du bokar när du står bredvid släpet(då slipper man bokningsavgiften på 49).

Tack för fina tips! Ska absolut ha lite koll där. Nu börjar dock mkt falla på plats iaf av det viktigaste….. barnens rum 🩷 de ska trivas så gott det går.

 

[Fli]

Kan rekommendera att samla det som går och sen köra snöbollsmetoden. Behöver du hjälp planera budget och reda ut ekonomin så kan du boka möte hos skuldrådgivare i kommunen gratis - det tror jag är vettigt att göra oavsett för att få ett ordnat tankesätt och kontroll på ekonomin.

Trist såklart med familje-biten, det viktiga är att ni hittar en lösning som passar barnen. Men tänker varken ta sida eller spekulera

Japp, det står på listan att ringa dem. Dock lite tungt då jag själv jobbar på myndighet och sitter i samma byggnad.

barnens behov går först!

 

[Fli]

Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men enda rådet jag har till dig är att inte låta skam och skuld äta upp dig. Du verkar ha koll på läget nu och göra det du behöver göra framåt. Vem som helst kan hamna där du hamnade. Just ekonomi är så tabubelagt ämne, det är inte konstigt att det är tufft att dela med sig av. Speciellt om anledningen till skulderna är kopplade till dåligt mående då allting blir så sammanhängande. Det blir som att man behöver erkänna för sig själv först för att erkänna för någon annan.

Samtidigt kan jag förstå hans reaktion med tanke på det du beskriver om honom. Han kanske inte kommer från samma erfarenheter och kan empatisera med att hamna i skulder.

Det man faktiskt kan göra är att blicka framåt och göra livet lättare månad för månad. Du kommer att klara det

Tack för peppen! Håller med dig helt i analysen och tror med att han inte kan tänka sig att beblanda sig med det här

 

[Fli]

Efter att ha läst ikapp tråden kommer en fråga till från mig: Det verkar som att ni fortfarande bor ihop? Hur länge sedan är det det hela uppdagades?

Tänker att din partner kanske fortfarande är i shocktillstånd över situationen. Om det gick, skulle DU vilja fortsätta att vara ett par?

Tänker på min egen erfarenhet där i princip skilsmässan var ett faktum men där vi långsamt hittade tillbaka till en fungerande relation efter ett bra tag. Men inledningsvis var det väldigt hårda ord man fick ta emot (med all rätt). Familjerådgivningen och någon mer utomstående kanske kan vara med och stötta, kanske kan din partner vara med hos skuldrådgivare och om inte annat mentalt stötta. Ni båda och era barn vinner på att du klarar dig igenom detta så bra som möjligt.

Det är några veckor sedan allt uppdagades. Jag flyttar om ett par veckor. Hade tur att få en lägenhet med kort varsel som stod tom.

vi går i familjerådgivning och fortsätter ett tag till, vi pratar nu mycket om barnen och samsynen kring hur allt ska gå till

just nu vet jag varken ut eller in. Jag älskar honom verkligen, men de sista åren har varit lite slitsamma. Vi skriker aldrig eller har några stora konflikter men det dagliga skavet blir mer och mer tydligt och frekvent

 

[Zaozi]

Wow. Intressant tråd. Mycket snack om ”äkta kärlek”. Jag har svårt att tro att han lämnade TS enbart pga skulderna utan tror snarare att skulderna kanske var droppen som fick bägaren att rinna över. Är det äkta kärlek att ljuga för sin sambo under så lång tid?
Hur fortsätter man när tilliten är borta?
Ser en röd tråd i att de flesta i den här tråden som tycker att sambon är ”ett svin och ett as” är folk som själva är rejält skuldsatta och det kanske är därför känslorna är så starka.

 

[Fli]

Wow. Intressant tråd. Mycket snack om ”äkta kärlek”. Jag har svårt att tro att han lämnade TS enbart pga skulderna utan tror snarare att skulderna kanske var droppen som fick bägaren att rinna över. Är det äkta kärlek att ljuga för sin sambo under så lång tid?
Hur fortsätter man när tilliten är borta?
Ser en röd tråd i att de flesta i den här tråden som tycker att sambon är ”ett svin och ett as” är folk som själva är rejält skuldsatta och det kanske är därför känslorna är så starka.

Det har inte varit några mer stora saker utöver det vardagliga skavet. Vi hade kanske hamnat här om några år oavsett. Jag har aldrig skrivit sådana ord om honom. Han har varit min partner i elva år. Utöver detta har vi alltid behandlat varandra respektfullt. För honom är tilliten så pass skadad att han inte känner att vi har en framtid. Jag förstår honom. Men det gör ont och det blev ett kännbart slut på min hemlighet kring ekonomin.

 

[noll]

Med 400 000 kr u skulder och lön hon har kommer hon inte få skuldsanering.

Eller så får Kronofogden avgöra det.
Kostar inget att söka.

 

[Efter_kraschen]

Det är några veckor sedan allt uppdagades. Jag flyttar om ett par veckor. Hade tur att få en lägenhet med kort varsel som stod tom.

vi går i familjerådgivning och fortsätter ett tag till, vi pratar nu mycket om barnen och samsynen kring hur allt ska gå till

just nu vet jag varken ut eller in. Jag älskar honom verkligen, men de sista åren har varit lite slitsamma. Vi skriker aldrig eller har några stora konflikter men det dagliga skavet blir mer och mer tydligt och frekvent

Ok. Svårt att uttala sig från läktaren såklart men jag tror du behöver jobba med flera parallella spår om du orkar. Viktigast i allt är du själv och ditt mående, därefter barnen och andra relationer. Pengarna är inte oöverstigligt så länge du håller ihop någorlunda de kommande åren. Men oavsett hur du vill gå vidare, sök hjälp av någon att bolla med. Och jag tycker du frågar din partner om inte han kan följa med som stöd tex till skuldrådgivaren. Då får han ju sitta med när du förklarar hur du hamnat i situationen utan att han behöver ta något ansvar annat än att vara med.

 

[AllysResa]

Hej!
Känner igen precis allt du skriver. För två år sedan berättade jag allt för mitt ex (vi var tillsammans i 14 år och har två barn), och vi gick isär. Jag fick egen lägenhet och det var en så himla svår period att jag knappt trodde att jag skulle klara det.

Nu, två år senare, mår jag faktiskt väldigt bra. Jag har skuldsanering, har stenkoll på ekonomin, barnen mår bra och jag och mitt ex är bra vänner.

Du kommer en dag att kunna titta tillbaka och vara stolt över att du berättade sanningen och tog dig igenom allt det här.

Behöver du prata med någon så får du gärna skriva till mig ❤️

 

[Räddkanin]

Läste hela tråden och vill önska dig lycka till med allt. Oavsett hur det känns så kommer det vända, tro mig. Ta hand om dig och barnen.