- Blev medlem
- 2 Januari 2026
- Meddelanden
- 4
- Mottagna reaktioner
- 0
- Poäng
- 1
Hej!
Jag skickade (till slut!) in en ansökan om skuldsanering i slutet av september efter möte med kommunens skuld och budgetrådgivare (som inte gav så mycket). Preliminär bedömning hos KFM gav att jag uppfyller förutsättningarna. Nu har jag såklart en hel del funderingar.
Bakgrund
Spelmissbruk sedan 10år som succesivt eskalerade. Fri och "frisk" sedan 2år så grattis till mig
Det kombinerat med strutsekonomi och en tro på att allt nog kommer att lösa sig genom något mirakel ledde såklart till stora skulder. Lånade när jag spelat bort lön, lånade för att betala på lån, lånade för att lösa andra lån osv. osv. Det mesta är olika typer av samlingslån via låneförmedlare. Jag vill verkligen lämna allt bakom mig och få en omstart. I övrigt är jag en helt normal skötsam och hyffsat intelligent person. Jag är väldigt förvånad över att jag kunde ställa till det så här. Men det är ju lite så ett spelmissbruk fungerar.
Total skuld (september): ca 1.6miljoner vilket kom som en chock och gav mig ett starkt illamående. Gissade på max hälften.....
Jag är 45år ung med sambo och två barn (10år och 14år). Bor i radhus där barnen har vuxit upp. Belåningsgraden är ca 50%. Inget jätteövervärde men har ju såklart ökat en del under åren som marknaden i stort har. Vill/kan inte sälja barnens trygga punkt nära skola och vänner. Dessutom har äldre barnet NPF-diagnos och skulle inte acceptera en sådan stor förändring. Dessutom skulle min förtjänst ändå inte räcka särskilt långt efter skatt mm.
Fast jobb och min nettolön är på ca 55.000:-
Ungefär så här såg det ut efter att jag hade satt mig och räknat ihop allt:
I samband med ansökan om skuldsanering kontaktade jag samtliga långivare för bättre villkor etc. vilket var nästan hopplöst. Fick tillfälliga betalningsplaner från vissa men de flesta var hopplösa.
Sedan dess har jag betalat vad jag har kunnat med ständiga påminnelser, telefonterror och skulder som ökat. Jag börjar vara riktigt less på det här. Då och då något inkasso som jag har prioriterat att betala.
Nu till frågorna:
Jag funderar på att släppa skulderna från och med nu, alltså januari. Känns meningslöst att se skulderna öka trots alla ansträngningar. Vad händer då? Är det dumt så här många månader innan ev. beviljande? Ska jag fortsätta betala lite grann för att "köpa" mig mer tid? Syftet med att släppa är och också såklart för att bygga en buffert. Orkar verkligen inte med allt krångel med att ha koll på 100 olika långivare som hetsar och spammar med påminnelser hit och dit.
Är det en bra idé att släppa?
Hur brukar KFM resonera kring ägande av bostad (med barn osv.) som är normalt värderat?
Även om vi är sammanboende så har vi inte direkt delad ekonomi förutom barn/hushåll. Hur pass mycket ska egentligen sambon belastas då skulderna är personliga? Hon är medveten om att hon kommer att få dra ett större lass men vad är rimligt? Blir ju knappast bättre för någon om vi separerar vilket risken såklart är om allt havererar. Vi äger ingen bil men sambon leasar en hyffsat rimlig bil som vi behöver för transport till jobb, barnens aktiviteter och annat.
Jag har tagit många steg för att komma på fötter igen:
- Genomfört behandling för spelmissbruk när jag redan var spelfri men det kändes som ett viktigt steg ändå
- Varit i kontakt med skuld och budgetrådgivare
- Sålt onödiga saker och skurit ner på utgifter
- Gjort budget och faktiskt frontat alla skulder vilket var fruktansvärt
- Försökt förhandla med långivare
- Har dessutom tagit hjälp av kommun för att bättre hantera stress kring konflikter med ett barn med NPF bland annat. Tidigare kunde det vara en trigger för mitt missbruk som en verklighetsflykt.
- Självklar spärrad från all typ av spel!
mm. mm.
Vilka skäl kan KFM ta i beaktande gällande återbetalningstiden? Är ju ändå 45+ och har barn som jag gärna hade velat få uppleva en "fri" förälder som inte är fullkomligt nedtyngd av idiotiska enorma skulder.
PS. Jag är faktiskt ganska orolig och nervös för hur det kommer att gå
Jag skickade (till slut!) in en ansökan om skuldsanering i slutet av september efter möte med kommunens skuld och budgetrådgivare (som inte gav så mycket). Preliminär bedömning hos KFM gav att jag uppfyller förutsättningarna. Nu har jag såklart en hel del funderingar.
Bakgrund
Spelmissbruk sedan 10år som succesivt eskalerade. Fri och "frisk" sedan 2år så grattis till mig
Det kombinerat med strutsekonomi och en tro på att allt nog kommer att lösa sig genom något mirakel ledde såklart till stora skulder. Lånade när jag spelat bort lön, lånade för att betala på lån, lånade för att lösa andra lån osv. osv. Det mesta är olika typer av samlingslån via låneförmedlare. Jag vill verkligen lämna allt bakom mig och få en omstart. I övrigt är jag en helt normal skötsam och hyffsat intelligent person. Jag är väldigt förvånad över att jag kunde ställa till det så här. Men det är ju lite så ett spelmissbruk fungerar.
Total skuld (september): ca 1.6miljoner vilket kom som en chock och gav mig ett starkt illamående. Gissade på max hälften.....
Jag är 45år ung med sambo och två barn (10år och 14år). Bor i radhus där barnen har vuxit upp. Belåningsgraden är ca 50%. Inget jätteövervärde men har ju såklart ökat en del under åren som marknaden i stort har. Vill/kan inte sälja barnens trygga punkt nära skola och vänner. Dessutom har äldre barnet NPF-diagnos och skulle inte acceptera en sådan stor förändring. Dessutom skulle min förtjänst ändå inte räcka särskilt långt efter skatt mm.
Fast jobb och min nettolön är på ca 55.000:-
Ungefär så här såg det ut efter att jag hade satt mig och räknat ihop allt:
| LÅNGIVARE | SKULD TOTAL | KOSTNAD |
| Bank Norwegian | 535179 | 3800 |
| Remember | 240119 | 2000 |
| Swedbank | 190976 | 3090 |
| Collector | 145035 | 2300 |
| Facit | 100467 | 2175 |
| Facit | 20094 | 529 |
| Marginalen | 98165 | 1208 |
| Nordax | 100271 | 1608 |
| Nordax | 84776 | 1474 |
| Brixo | 50909 | 1049 |
| Fairlo | 50000 | 1211 |
| Northmill | 50000 | 1268 |
| TOTAL | 1665991 | 21712 |
I samband med ansökan om skuldsanering kontaktade jag samtliga långivare för bättre villkor etc. vilket var nästan hopplöst. Fick tillfälliga betalningsplaner från vissa men de flesta var hopplösa.
Sedan dess har jag betalat vad jag har kunnat med ständiga påminnelser, telefonterror och skulder som ökat. Jag börjar vara riktigt less på det här. Då och då något inkasso som jag har prioriterat att betala.
Nu till frågorna:
Jag funderar på att släppa skulderna från och med nu, alltså januari. Känns meningslöst att se skulderna öka trots alla ansträngningar. Vad händer då? Är det dumt så här många månader innan ev. beviljande? Ska jag fortsätta betala lite grann för att "köpa" mig mer tid? Syftet med att släppa är och också såklart för att bygga en buffert. Orkar verkligen inte med allt krångel med att ha koll på 100 olika långivare som hetsar och spammar med påminnelser hit och dit.
Är det en bra idé att släppa?
Hur brukar KFM resonera kring ägande av bostad (med barn osv.) som är normalt värderat?
Även om vi är sammanboende så har vi inte direkt delad ekonomi förutom barn/hushåll. Hur pass mycket ska egentligen sambon belastas då skulderna är personliga? Hon är medveten om att hon kommer att få dra ett större lass men vad är rimligt? Blir ju knappast bättre för någon om vi separerar vilket risken såklart är om allt havererar. Vi äger ingen bil men sambon leasar en hyffsat rimlig bil som vi behöver för transport till jobb, barnens aktiviteter och annat.
Jag har tagit många steg för att komma på fötter igen:
- Genomfört behandling för spelmissbruk när jag redan var spelfri men det kändes som ett viktigt steg ändå
- Varit i kontakt med skuld och budgetrådgivare
- Sålt onödiga saker och skurit ner på utgifter
- Gjort budget och faktiskt frontat alla skulder vilket var fruktansvärt
- Försökt förhandla med långivare
- Har dessutom tagit hjälp av kommun för att bättre hantera stress kring konflikter med ett barn med NPF bland annat. Tidigare kunde det vara en trigger för mitt missbruk som en verklighetsflykt.
- Självklar spärrad från all typ av spel!
mm. mm.
Vilka skäl kan KFM ta i beaktande gällande återbetalningstiden? Är ju ändå 45+ och har barn som jag gärna hade velat få uppleva en "fri" förälder som inte är fullkomligt nedtyngd av idiotiska enorma skulder.
PS. Jag är faktiskt ganska orolig och nervös för hur det kommer att gå
