- Blev medlem
- 25 Januari 2020
- Meddelanden
- 388
- Mottagna reaktioner
- 372
- Poäng
- 477
Här är alla välkomna att både läsa, diskutera, tipsa och fråga. Främst skriver jag för att jag vill kunna följa min egen resa ”anonymt” och för att någon, precis som jag, kanske finner tröst i att läsa om någon annan. Allas våra resor ser olika ut. Jag har aldrig spelat om pengar, eller ja, någon trisslott och typ en Harry Boy någon gång för en 50-lapp typ. Vet knappt själv hur allt började. Men någonstans så konsumerades en del pengar, dåvarande maken startade bolag, en kortare sjukskrivning, renoveringar av hus osv. Ett lån för att samla ihop allt och få ”ordning och reda”. Trodde jag ja. Plötsligt så var man uppe i samma summor igen och lyckades samla även detta. När skilsmässan var ett faktum blev jag av olika anledningar ensam med lånen som ändå betalades utan problem innan skilsmässan. Inte på något sätt bär jag ensam ansvaret för lånen, kanske till och med mindre ansvar men där stod jag. Lån i mitt namn. En otroligt infekterad skilsmässa. Orken att kämpa fanns där men den koncentrerades på mina barn, att ordna nytt boende, att orka jobba och ”hitta tillbaka till mig själv”. Jag orkade inte bråka om pengar ”också”. Det var mer Fuck it. Bara Fuck it.
Efter långt kämpande. Ekonomiskt pusslande som endast lett till större skulder, dyrare lån, mer stress och ångest så har jag, egentligen sen en tid tillbaka, förstått att jag inte löser den ekonomiska karusellen på egen hand.
Följer många medlemmars trådar, ställer mängder med frågor. Allt för att våga ta steget och faktiskt göra något åt min situation. När man vridit och vänt på allt och inser att inte ens med lägre ränta, ackordsuppgörelse eller pausade betalningar lyckas betala för sina lån varje månad så är det dags att släppa taget och stirra rädslan rätt i ögonen.
Listar lån nedan med ca summor, kanske skriver ut mer exakt längre fram men orkar inte kolla just nu.
Nordax 400.000 (ca 4.800/mån)
Brocc 400.000 (ca 5.500/mån)
EnterCsrd 175.000 (5-7.000/mån tar ut direkt)
Fairlo 40.000 (ca 1.000:mån)
Avida 25.000 (ca 500/mån)
Klarna 14.000 (ingen aning
Gjorde senast en betalning enligt nedan
Nordax 28/2 (sen 2 betalningar)
Brocc 31/3 (sen 1 betalning)
EnterCard 31/3 (sen 1 betalning)
Fairlo 30/4
Avida 30/4
Klarna pausad 2 månader
Nordax ringer varje dag 1-2 gånger. Brocc ringer varje dag 1-2 gånger. Svarar inte på någon. EnterCard har skickat påminnelse och ringt 1 gång. Fairlo skickar sms, till Kivra och mail. Avida 1 SMS. Bara väntar på att Inkasso breven skall börja regna in hos mig.
I juni planerar jag att skicka in ansökan om skuldsanering till KFM. Räknar med väntetid 6-9 månader och sen avslag. Kommer då skicka ny ansökan och fortsätta så tills jag förhoppningsvis någon gång blir beviljad. När jag skickat ansökan funderar jag på att skicka ett mail till de jag är skyldig pengar och meddela att jag inte kommer betala mer och att jag ansökt om skuldsanering. Be dem sluta ringa mig för det kommer inte leda någonstans ändå. Och vill dem fortsätta ringa så får dem väl göra det då.
Oron jag haft för allt detta då jag inte har varken Inkasso eller något hos KFM har skrämt skiten ur mig. Men efter alla svar på frågor och andras historier så känner jag ett annat lugn. Ja, jag kommer jagas av Inkasso och låneföretagen som vill ha betalt. Ja, jag önskar jag kunde göra rätt för mig och ser inte detta alls som någon enkel väg ut. Men efter ett evigt pusslande i många år, framförallt de 3 senaste då jag skilde mig så blir jag hellre jagad av dessa än att oroa mig för att inte kunna sätta mat på bordet till mina barn. Att inte kunna åka till jobbet för att jag inte kan tanka.
Gjort ett Exceldonument. 2 olika budgetar. En som visar hur det ser ut om jag inte betalar på lånen, krediter mm och en där alla lån, krediter mm är med. Jag fullständigt avskyr att handla på avbetalning, typ Klarna men visst fan är jag en av dem som lockas en månad när det varit lite sämre. Och ja visst blev julklapparna dyrare och fler då man ändå kunde dela upp betalningarna.
Jag vill se detta som en win-win. Jag kommer inte kunna handla på Klarna, nyttja andra krediter, ta några lån mm när mina skulder trillar in hos KFM. Många snåla år framför mig och blir jag en dag beviljad SKUSA så finns det ett slut men även en början på en ljusare framtid. En tryggare ekonomi. I en drömvärld hade jag såklart betalat alla mina skulder och aldrig hamnat där igen. I en drömvärld. I en drömvärld vinner jag också pengar, utan att spela () och betalar skulderna och lägger allt bakom mig och blickar framåt. I en drömvärld.
Jösses… Blev långt. Men som sagt, det är för mig och de som vill läsa, diskutera mm.
Efter långt kämpande. Ekonomiskt pusslande som endast lett till större skulder, dyrare lån, mer stress och ångest så har jag, egentligen sen en tid tillbaka, förstått att jag inte löser den ekonomiska karusellen på egen hand.
Följer många medlemmars trådar, ställer mängder med frågor. Allt för att våga ta steget och faktiskt göra något åt min situation. När man vridit och vänt på allt och inser att inte ens med lägre ränta, ackordsuppgörelse eller pausade betalningar lyckas betala för sina lån varje månad så är det dags att släppa taget och stirra rädslan rätt i ögonen.
Listar lån nedan med ca summor, kanske skriver ut mer exakt längre fram men orkar inte kolla just nu.
Nordax 400.000 (ca 4.800/mån)
Brocc 400.000 (ca 5.500/mån)
EnterCsrd 175.000 (5-7.000/mån tar ut direkt)
Fairlo 40.000 (ca 1.000:mån)
Avida 25.000 (ca 500/mån)
Klarna 14.000 (ingen aning
Gjorde senast en betalning enligt nedan
Nordax 28/2 (sen 2 betalningar)
Brocc 31/3 (sen 1 betalning)
EnterCard 31/3 (sen 1 betalning)
Fairlo 30/4
Avida 30/4
Klarna pausad 2 månader
Nordax ringer varje dag 1-2 gånger. Brocc ringer varje dag 1-2 gånger. Svarar inte på någon. EnterCard har skickat påminnelse och ringt 1 gång. Fairlo skickar sms, till Kivra och mail. Avida 1 SMS. Bara väntar på att Inkasso breven skall börja regna in hos mig.
I juni planerar jag att skicka in ansökan om skuldsanering till KFM. Räknar med väntetid 6-9 månader och sen avslag. Kommer då skicka ny ansökan och fortsätta så tills jag förhoppningsvis någon gång blir beviljad. När jag skickat ansökan funderar jag på att skicka ett mail till de jag är skyldig pengar och meddela att jag inte kommer betala mer och att jag ansökt om skuldsanering. Be dem sluta ringa mig för det kommer inte leda någonstans ändå. Och vill dem fortsätta ringa så får dem väl göra det då.
Oron jag haft för allt detta då jag inte har varken Inkasso eller något hos KFM har skrämt skiten ur mig. Men efter alla svar på frågor och andras historier så känner jag ett annat lugn. Ja, jag kommer jagas av Inkasso och låneföretagen som vill ha betalt. Ja, jag önskar jag kunde göra rätt för mig och ser inte detta alls som någon enkel väg ut. Men efter ett evigt pusslande i många år, framförallt de 3 senaste då jag skilde mig så blir jag hellre jagad av dessa än att oroa mig för att inte kunna sätta mat på bordet till mina barn. Att inte kunna åka till jobbet för att jag inte kan tanka.
Gjort ett Exceldonument. 2 olika budgetar. En som visar hur det ser ut om jag inte betalar på lånen, krediter mm och en där alla lån, krediter mm är med. Jag fullständigt avskyr att handla på avbetalning, typ Klarna men visst fan är jag en av dem som lockas en månad när det varit lite sämre. Och ja visst blev julklapparna dyrare och fler då man ändå kunde dela upp betalningarna.
Jag vill se detta som en win-win. Jag kommer inte kunna handla på Klarna, nyttja andra krediter, ta några lån mm när mina skulder trillar in hos KFM. Många snåla år framför mig och blir jag en dag beviljad SKUSA så finns det ett slut men även en början på en ljusare framtid. En tryggare ekonomi. I en drömvärld hade jag såklart betalat alla mina skulder och aldrig hamnat där igen. I en drömvärld. I en drömvärld vinner jag också pengar, utan att spela () och betalar skulderna och lägger allt bakom mig och blickar framåt. I en drömvärld.
Jösses… Blev långt. Men som sagt, det är för mig och de som vill läsa, diskutera mm.