Går under, släppa allt eller inte...

[Masdal]

Jag ser att några erbjuder 800k lån. Kanske det är en lösning?
i början av 2025 så såg jag Lendo och andra erbjuder Blancolån upp till 800k
Har någon blivit beviljad något sånt?

 

[Krediternasjudas]

Jag ser att några erbjuder 800k lån. Kanske det är en lösning?
i början av 2025 så såg jag Lendo och andra erbjuder Blancolån upp till 800k
Har någon blivit beviljad något sånt?

Det är nog bara direktkontakt med Nordea som man har sett den typen av beviljande.

 

[LånaUtanPapper]

Det är nog bara direktkontakt med Nordea som man har sett den typen av beviljande.

Ja, storbankerna vid personligt kontakt. Samt oseriösa Bank Norweigan som erbjuder upp till 27,80% effektivränta på 800.000 och tidigare har klagat på höga kreditförluster

https://www.banknorwegian.se/lana/samla-lan/

 

[ANG]

Jag har absolut ett kontrollbehov i vissa situationer. Ogillar överraskningar och vill inte att mina misstag, dumheter eller annat ska gå ut över personer i min omgivning. Är väl även just detta som delvis gjort att jag sitter där jag gör. Duktiga jag som fixar allt själv… Sätter inte ner foten när man lever med någon som bara skickar fram en räkning och säger betala vare sig det finns pengar eller inte.
En del är ju oxå att mitt x tog noll ansvar och överlät precis allt på mig gjorde att jag fick ett enormt kontrollbehov över ekonomin för att försöka reda i all skit. Inte en enda gång fick jag hjälp när jag bad om det. Det vara bara fixa det, lös det här. Och dumma lilla jag kunde inte förmå mig att skrika rakt ut hur det såg ut för de gånger jag försökte eller nämnde det kände jag mig på ett sätt hotad. Inte som i att du ska få stryk men som att vi får sälja huset och barnen får inte det och vi får separera, typ. Så jag hade stressen i att försöka fixa och göra allt bra inte säga hur jävligt jag mådde eller så.
Kan låta oerhört korkat men har man inte själv varit i en sådan situation så vet man inte hur det är. Jag är annars både stark, driven, respekterad osv men i den här situationen blev jag totalt tillplattad. Jag har haft både samtal och KBT.
Och i den situation jag är i nu är ju den att saker händer och jag har ingen kontroll, oro för vad som ska hända, för lite kunskap även om jag plöjer all information jag hittar. Och som det skrevs ovan att jag verkar förvänta mig att jag ska få skusa. Snarare tvärtom. Det är det som stressar mig. Jag finns inte hos KFM och har inget hos inkasso och släpper jag nu allt för att söka skusa som jag räknat med avslag på så har jag ju verkligen skitit i det blå skåpet. Är livrädd för att hamna hos KFM. Hade jag varit säker på att få skusa hade det inte varit i närheten av så skrämmande och jobbigt. Det är ju rädslan för att bli nekad och att ha sparkat ner sig själv längst ner i gruvan. Och jag tänker, 5 år med skusa är ingenting. Men cs ett år för att ansöka, kanske bli nekad och söka igen, bli nekad, söka igen och plötsligt har det gått 7-8 år. Såklart spelar det mindre roll om man tillslut blir godkänd men blir man det inte så vet jag inte vad…
Jag uppskattar ju verkligen forumet här och att man får lov att vädra tankar och känslor, ställa korkade och bra frågor, dela sin oro.

 

[sum quod sum]

Och i den situation jag är i nu är ju den att saker händer och jag har ingen kontroll, oro för vad som ska hända, för lite kunskap även om jag plöjer all information jag hittar. Och som det skrevs ovan att jag verkar förvänta mig att jag ska få skusa. Snarare tvärtom. Det är det som stressar mig. Jag finns inte hos KFM och har inget hos inkasso och släpper jag nu allt för att söka skusa som jag räknat med avslag på så har jag ju verkligen skitit i det blå skåpet.

Jag ifrågasätter inte din upplevelse. Få hamnar gladeligen hos KFM och inkasso. Men jämfört med din situation idag och det kaos du verkar leva i (om du inte misstycker att jag skriver så). Hypotetiskt om du släpper allt till KFM och får löneutmätning. Du söker skuldsanering, men får avslag. Kan du konkretisera hur detta hypotetiska tillstånd skulle vara så illa jämfört med din situation idag?

Har läst återkommande i detta forum. Att släppa allt och få löneutmätning, dvs. om det inte är möjligt att styra upp det själv, har varit väldigt befriande för många medlemmar. Flera verkar ångrat att de inte gjorde det tidigare.

 

[Betty]

Förstår att det är mycket tankar och känslor.

Skulle rekommendera att försöka så gott du kan att skala ner det -vad är dina alternativ egentligen? Varför ser du det som att du skulle ”skitit i det blå skåpet” om du släpper allt och inte får skuldsanering vid första försöket -vad skulle du ens kunna gjort annorlunda?

Som jag ser det är det egentligen bara nedskalat tills detta:

1. Fortsätta som tidigare. Det kommer hålla max något/några år beroende på hur bra du är på att trixa och fixa. Sedan kommer du inte ha något val alls, utan du hamnar hos Kronofogden oavsett.

2. Släpp allt nu. Sök skuldsanering. Hoppas på det bästa, att du får skuldsanering vid första försöket.

 

[ANG]

Jag hör er!!!
Det är väl kanske att jag har jäkligt svårt att erkänna för mig själv vilken sits jag är i, även om jag på ett sätt fattar det. Det är väl typ det. Att när man ”har KFM” efter sig så är man illa ute och så länge man, som skrevs ovan, lyckas fixa och trixa så är det inte lika illa, även om det är det.
Det är väl just det, att se sanningen i vitögat, acceptera och agera.
Också jag har förstått hur skönt många tycker att det är, lättnaden osv. Jag hoppas väl att jag ska vara en av dem som om ett par år sitter på andra sidan och peppar andra att våga släppa, varför gjorde inte jag det tidigare, svara på all världens frågor om känslor, ekonomi, KFM och allt annat. Få berätta för er att nu har jag äntligen fått ett beslut, hjälpen jag behöver, hur länge jag klarat av och hur länge jag har kvar för att en dag vara….FRI!!!
Det klassiska, leva i förnekelse, mmm…. Det är jag väldigt bra på av olika anledningar och kan nog säga att jag har bra erfarenhet till det i andra sammanhang. Men inte fan är det kul.

 

[Nils_B_79]

Jag hör er!!!
Det är väl kanske att jag har jäkligt svårt att erkänna för mig själv vilken sits jag är i, även om jag på ett sätt fattar det. Det är väl typ det. Att när man ”har KFM” efter sig så är man illa ute och så länge man, som skrevs ovan, lyckas fixa och trixa så är det inte lika illa, även om det är det.
Det är väl just det, att se sanningen i vitögat, acceptera och agera.
Också jag har förstått hur skönt många tycker att det är, lättnaden osv. Jag hoppas väl att jag ska vara en av dem som om ett par år sitter på andra sidan och peppar andra att våga släppa, varför gjorde inte jag det tidigare, svara på all världens frågor om känslor, ekonomi, KFM och allt annat. Få berätta för er att nu har jag äntligen fått ett beslut, hjälpen jag behöver, hur länge jag klarat av och hur länge jag har kvar för att en dag vara….FRI!!!
Det klassiska, leva i förnekelse, mmm…. Det är jag väldigt bra på av olika anledningar och kan nog säga att jag har bra erfarenhet till det i andra sammanhang. Men inte fan är det kul.

Jag kan tvärberätta om hur jag upplevde allt. Hade dragit på mig över miljonen i skulder pga spelmissbruk. Räkningsberget växte, ångesten likaså. Jag jobbade uppemot 150% för att gå runt. Det höll inte. Varje månad när lönen kom försvann den lika fort och kvar stod jag med lite pengar att handla mat för, typ. Måendet blev sämre och sämre.

Sedan kom jag i kontakt med några personer här som rådde mig att släppa allt. Och jag gjorde det i januari 2022. Kraven kom, telefonsamtal och brev haglade in. Det gjorde ont att inte betala, men redan där lättade det. Jag slapp pussla, jobba övertid och sälja bort bohaget. I maj ansökte jag om sanering, fick inledande i augusti och slutgiltigt beslut i december. Så om drygt två år är jag klar och fri. Tiden har gått fort och jag mår så mycket bättre nu.

Så gör det. Det är tufft, jobbigt och "fel" - men du kommer inte ångra dig. Vi hejar på dig!

 

[ANG]

Tack @Nils_B_79 Jag förstår att det är tufft och att det känns ”fel”. Men att när man väl tagit steget så känns det lättare efter ett tag och man ser ljuset i slutet av tunneln.
Hade jag varit säker på att få skuldsanering så hade det suttit långt inne att tillslut ta steget men jag hade känt mig trygg i att veta utgången och vad som komma skall de kommande 5 åren.
Nu tror jag ju inte jag skulle bli beviljad och då känns det ännu mer skrämmande för att jag inte vet vad som händer, hur många år kommer det gå tills jag eventuellt blir beviljad skusa eller på egen hand blir skuldfri (kommer väl aldrig gå).
Sen fattar jag att om jag inte testar att ansöka så får jag ju definitivt inget svar. Och vet ändå inte hur länge jag ska leva i problemet. Jag behöver bara få landa i detta och samla mig. Förstår att jag på egen hand inte kommer ta mig ur detta. Jag har insett sanningen men svårt att acceptera sanningen, om du/ni fattar.
Och jag vill säga till mig själv: Men gud så synd på en sån fin tjej. Du som är så trevlig och hjälpsam. Det var ju himla tråkigt att just du skulle hamna här, man tror ju verkligen att du har koll på läget
Ridå.

 

[Maria N]

Förstår din stress! Jag är också enormt skuldsatt. Har haft löneutnätning I 3 år. Jag vart tom utbränd pga jobbade så mycket och var stressad över alla mina skulder. En dag så släppte jag allt, efter att ha läst mig runt på detta forum under något års tid. Det var fruktansvärt i början när allt landade stt jag var fast hos kronofogden. Jag har sökt skuldsanering en gång , fick inledande och sedan avslag.
Det går att leva med utmätning, jag har jobbat extra under tiden också och har lyckats behålla allt. Nu jobbar jag inte extra längre och allt flyter på. Vet exakt vad jag får in varje månad, och exakt vad jag har för utgifter. Löneutmätning var det bästa för min psykiska hälsa. Så många tunga stenar som försvann, ingen stress, inga påminnelser, samtal och brev. Jag ångrar verkligen att jag inte släppte allt tidigare.

Det går att leva bra med utmätning, man lär sig att leva med det man har. Man finner sina vägar. Ångesten är borta och jag mår bra i kroppen. Klart det är trist att det är som det är har självklart också en dröm om skuldsanering. Men den dagen kanske kommer, om inte behöver jag iaf inte ligga vaken om nätterna för att undra hur jag ska ha råd med mat imorgon pga sen med räkningar osv för att man måste prioritera någon skuld före.

Men jag förstår till 100% din känsla. Jag tror vi är många som haft och känt precis lika dant.