Stöd eller nåt sökes

[AphexTwin]

Tack för svaren som faktiskt kändes samlade, fina och sansade. Ska försöka förklara lite mer.

Alla vet säkert hur det är att inte komma ikapp? Ja jag har varit riktig dum i vissa lägen. Jag har glömt viktiga saker. Kanske för att jag inbillat mig att jag klarar av att göra flera saker samtidigt. Vilket är fel. Min kropp och hjärna har inte den förmågan.
men
I höstas avbröt jag min sjukskrivning för att börja plugga. Det var mitt val och det var eventuellt fel val. Den fysiska närvaron man var tvungen att ha existerade inte. Jag klarade kurser på ren erfarenhet. Men herregud vad det tärde. Jag hade där och då även en hyrestvist att ta hand om då jag även slarvat med det. Boendet löste sig men jag fick hoppa av skolan. Ansökte på distans istället och det har funkat bättre. Men nu är jag där igen. Ytterligare en gammal synd måste repareras och skolan får stå tillbaka återigen (funkar ju oavsett inte utan el).

Det absolut mest frustrerande är att jag egentligen får en bättre inkomst som studerande just nu än när man jobbar och har utmätning. Men vad hjälper det. Jag kan betala av, självklart, men skulden är isåfall betald om ett drygt år. Jag tror ingen fixar ett år utan el.

Så nu funderar jag på om uthyrning av lägenhet är ett alternativ eller om man ska fortsätta trycka på att soc ska hjälpa (aldrig fått någon som helst hjälp därifrån).

Nu går jag mest och oroar mig för mitt barn. Vetskapen om att jag inte ens kan ställa upp med ett bra boende när hon kommer hem från sjukhuset är otroligt deprimerande. Jag nämnde faktiskt för elbolaget och Visma om hur viktigt det var med rutiner och stabilitet för henne men jag fick ett robotsvar tillbaka.

Så ni förstår. Man mår rent piss, men det finns inget utrymme för att må piss.

 

[Patron]

Tack för svaren som faktiskt kändes samlade, fina och sansade. Ska försöka förklara lite mer.

Alla vet säkert hur det är att inte komma ikapp? Ja jag har varit riktig dum i vissa lägen. Jag har glömt viktiga saker. Kanske för att jag inbillat mig att jag klarar av att göra flera saker samtidigt. Vilket är fel. Min kropp och hjärna har inte den förmågan.
men
I höstas avbröt jag min sjukskrivning för att börja plugga. Det var mitt val och det var eventuellt fel val. Den fysiska närvaron man var tvungen att ha existerade inte. Jag klarade kurser på ren erfarenhet. Men herregud vad det tärde. Jag hade där och då även en hyrestvist att ta hand om då jag även slarvat med det. Boendet löste sig men jag fick hoppa av skolan. Ansökte på distans istället och det har funkat bättre. Men nu är jag där igen. Ytterligare en gammal synd måste repareras och skolan får stå tillbaka återigen (funkar ju oavsett inte utan el).

Det absolut mest frustrerande är att jag egentligen får en bättre inkomst som studerande just nu än när man jobbar och har utmätning. Men vad hjälper det. Jag kan betala av, självklart, men skulden är isåfall betald om ett drygt år. Jag tror ingen fixar ett år utan el.

Så nu funderar jag på om uthyrning av lägenhet är ett alternativ eller om man ska fortsätta trycka på att soc ska hjälpa (aldrig fått någon som helst hjälp därifrån).

Nu går jag mest och oroar mig för mitt barn. Vetskapen om att jag inte ens kan ställa upp med ett bra boende när hon kommer hem från sjukhuset är otroligt deprimerande. Jag nämnde faktiskt för elbolaget och Visma om hur viktigt det var med rutiner och stabilitet för henne men jag fick ett robotsvar tillbaka.

Så ni förstår. Man mår rent piss, men det finns inget utrymme för att må piss.

Jag förstår verkligen att det är en väldigt svårt situation du befinner dig i. Att ha en mängd olika problem som behöver lösas samtidigt kan verkligen kännas överväldigande. Det är bra att du försöker hitta lösningar genom att söka hjälp och inte ger upp.

Att fundera på att hyra ut lägenheten kan vara en möjlig väg att gå för att få in extra pengar och kunna betala av skulden. Det kan vara värt att utforska och se om det kan vara en möjlig väg för dig att gå om du har ett bra alternativ för vart du ska bo under tiden.

När det kommer till att söka hjälp från socialtjänsten kan det vara bra att vara tydlig med din situation och behov. Det är också det här ett personligt ombud är till för som kan hjälpa dig att navigera och få den hjälp du behöver för att få till en så bra livssituation för dig och dina barn som det går. Dom tar inget beslut som du inte själv vill utan det är alltid med ditt samtycke det tas beslut.

Om du vill söka bidrag från stiftelser så kan du med fördel använda dig av förening FVO. Då söker du från ett åttiotal stiftelser direkt genom en ansökan, tror jag tipsat dig om denna förut.

Ekonomiskt stöd privatpersoner

Ekonomiskt stöd för dig själv som privatperson. Vi hjälper till med bidrag till dig som befinner dig i en ekonomiskt utsatt situation.

foreningenfvo.se

Det är verkligen viktigt att du tar hand om dig själv också, även om det känns som att det inte finns utrymme för det. Att prata med någon professionell kan vara till stor hjälp för att hantera stress och oro. Ta hand om dig och jag hoppas att situationen ljusnar för dig och dina barn snart.

 

[Kraputt]

Som en som gått genom depression vet jag vilken rävsax du sitter i, och jag vet hur det påverkar ens egen aktivitetsgrad. Och jag vet hur lite det spelar roll av vad jag säger här, men jag säger det ändå. Du måste se till att få hjälp. Depression är inget man klarar av ensam.

När du känner att det är meningslöst att försöka, och hittar en massa skäl för varför det är så, så är det din sjukdom som talar. Sen är psykvården ett jävla härke i det här landet, och det hjälper ju inte, men rävsaxen du sitter i är ju den att det finns vård att få och du måste få vård, men om det är som med mig så är ditt inre helt övertygat om att det är meningslöst och därför söker du inte vård.

 

[Terry_]

Hur/Vad är det bästa sättet att hantera depression, ångest och oro på? Kanske kan vara bra att ge lite tips om det till TS.

 

[Patron]

@AphexTwin Glömde bort att säga att personliga ombud även har tystnadsplikt.Dom är till för att göra vardagen till det bättre för dig och dina barn och det är dina upplevda behov och önskningar som står i fokus. Dom arbetar i fält så det är inte att du behöver komma till ett kontor för ett möte varje gång utan det kan ske hemma hos dig eller ute på ett cafe över en fika.

 

[Krelf]

Tack för svaren som faktiskt kändes samlade, fina och sansade. Ska försöka förklara lite mer.

Alla vet säkert hur det är att inte komma ikapp? Ja jag har varit riktig dum i vissa lägen. Jag har glömt viktiga saker. Kanske för att jag inbillat mig att jag klarar av att göra flera saker samtidigt. Vilket är fel. Min kropp och hjärna har inte den förmågan.
men
I höstas avbröt jag min sjukskrivning för att börja plugga. Det var mitt val och det var eventuellt fel val. Den fysiska närvaron man var tvungen att ha existerade inte. Jag klarade kurser på ren erfarenhet. Men herregud vad det tärde. Jag hade där och då även en hyrestvist att ta hand om då jag även slarvat med det. Boendet löste sig men jag fick hoppa av skolan. Ansökte på distans istället och det har funkat bättre. Men nu är jag där igen. Ytterligare en gammal synd måste repareras och skolan får stå tillbaka återigen (funkar ju oavsett inte utan el).

Det absolut mest frustrerande är att jag egentligen får en bättre inkomst som studerande just nu än när man jobbar och har utmätning. Men vad hjälper det. Jag kan betala av, självklart, men skulden är isåfall betald om ett drygt år. Jag tror ingen fixar ett år utan el.

Så nu funderar jag på om uthyrning av lägenhet är ett alternativ eller om man ska fortsätta trycka på att soc ska hjälpa (aldrig fått någon som helst hjälp därifrån).

Nu går jag mest och oroar mig för mitt barn. Vetskapen om att jag inte ens kan ställa upp med ett bra boende när hon kommer hem från sjukhuset är otroligt deprimerande. Jag nämnde faktiskt för elbolaget och Visma om hur viktigt det var med rutiner och stabilitet för henne men jag fick ett robotsvar tillbaka.

Så ni förstår. Man mår rent piss, men det finns inget utrymme för att må piss.

Hyra ut lägenheten går väl dock inte va? Kommer dem att sätta på elen så länge som du står på kontraktet innan den är betald?

 

[ankikna]

Jag hejar på dig! Jag har inga större konkreta tips, dock vill jag tipsa om något så enkelt som att gå promenader, att röra på sig är jäääättebra mot depression. Jag vet att det är skitsvårt att ta steget att komma utanför dörren när man mår som man mår, men när man väl har fått knalla en sväng så känns det lite lättare i kroppen och knoppen, om än kanske bara lite tillfälligt och det är jätteskönt att få en paus från att må svinkasst. Man kan t.o.m. ibland få lite snilleblixtar och hitta lösningar på saker när man får vara lite ”klar” i huvudet.

Hoppas verkligen det löser sig för dig, håller tummarna.

 

[AphexTwin]

@AphexTwin Glömde bort att säga att personliga ombud även har tystnadsplikt.Dom är till för att göra vardagen till det bättre för dig och dina barn och det är dina upplevda behov och önskningar som står i fokus. Dom arbetar i fält så det är inte att du behöver komma till ett kontor för ett möte varje gång utan det kan ske hemma hos dig eller ute på ett cafe över en fika.

Mm, det låter ju bra. Ska ta till mig av allt du skriver faktiskt. Tack!

 

[AphexTwin]

Som en som gått genom depression vet jag vilken rävsax du sitter i, och jag vet hur det påverkar ens egen aktivitetsgrad. Och jag vet hur lite det spelar roll av vad jag säger här, men jag säger det ändå. Du måste se till att få hjälp. Depression är inget man klarar av ensam.

När du känner att det är meningslöst att försöka, och hittar en massa skäl för varför det är så, så är det din sjukdom som talar. Sen är psykvården ett jävla härke i det här landet, och det hjälper ju inte, men rävsaxen du sitter i är ju den att det finns vård att få och du måste få vård, men om det är som med mig så är ditt inre helt övertygat om att det är meningslöst och därför söker du inte vård.

Jag märker direkt att du förstår vad som sker just nu. Men jag har ett problem.

Min äldsta dotter kom hem från sjukhuset idag. Det har varit riktigt dåligt. Hon behöver extrema rutiner. Jag känner ju att jag måste lösa en plats för henne att vara här med mig också. Det kommer bli ohållbart annars. Vad fasen gör man då?

 

[AphexTwin]

Hyra ut lägenheten går väl dock inte va? Kommer dem att sätta på elen så länge som du står på kontraktet innan den är betald?

Ska jag vara ärlig. Osäkert. Men eftersom dom har monopol kan dom ju inte neka el till en tillfällig andrahandshyresgäst. Eller?