Släppa allt och börja om - stöd och råd

[Jessica87]

Här är en till, 35 årig kvinna som tvivlar på om det nånsin kommer gå att hitta en bra man som vill leva med mig med alla mina skulder. Stress och ångest.

 

[Helena27]

Här är en till, 35 årig kvinna som tvivlar på om det nånsin kommer gå att hitta en bra man som vill leva med mig med alla mina skulder. Stress och ångest.

Jag är själv 31 och alltid tänkt mig att jag skulle få barn ungt typ vid 20-25 års ålder nu sitter man här 11 år senare utan något känns det som, en relation har jag haft och den var skit och egentligen inte en relation nu när jag ser tillbaka. Alla från högstadiet/ gymnasiet har barn, är gifta köper och säljer hus/lägenheter själv sitter man på 45 kv själv varje kväll, träffar vänner ibland men har på senaste tiden stängt in mig vilket inte gör det bättre. Vet att mina vänner finns där för mig vi stöttar varandra i vått och torrt men detta med skulderna orkar jag inte ta upp just nu.

Att träffa nån känns så långt bort, vågar inte, orkar inte med mig själv, tycker inte om mig själv när jag se mig själv i spegeln tänker bara att tänk om all visste hur värdelös jag är kanske att jag ser glad ut på utsidan men blöder inombords.
orkar inte ens tänka på den situationen om man skulle träffa någon att berätta ”hej jag är skuldsatt upp till tänderna lever inprincip på några tusen varje månad bara så du vet”
Vissa dagar känns det som det står skrivet i pannan på mig SKULDER LÅN INKASSO KRONOFOGDEN DESPERAT känns som alla kan se på mig även om ingen än jag själv vet om min situation.

 

[tardus]

Jag är själv 31 och alltid tänkt mig att jag skulle få barn ungt typ vid 20-25 års ålder nu sitter man här 11 år senare utan något känns det som, en relation har jag haft och den var skit och egentligen inte en relation nu när jag ser tillbaka. Alla från högstadiet/ gymnasiet har barn, är gifta köper och säljer hus/lägenheter själv sitter man på 45 kv själv varje kväll, träffar vänner ibland men har på senaste tiden stängt in mig vilket inte gör det bättre. Vet att mina vänner finns där för mig vi stöttar varandra i vått och torrt men detta med skulderna orkar jag inte ta upp just nu.

Att träffa nån känns så långt bort, vågar inte, orkar inte med mig själv, tycker inte om mig själv när jag se mig själv i spegeln tänker bara att tänk om all visste hur värdelös jag är kanske att jag ser glad ut på utsidan men blöder inombords.
orkar inte ens tänka på den situationen om man skulle träffa någon att berätta ”hej jag är skuldsatt upp till tänderna lever inprincip på några tusen varje månad bara så du vet”
Vissa dagar känns det som det står skrivet i pannan på mig SKULDER LÅN INKASSO KRONOFOGDEN DESPERAT känns som alla kan se på mig även om ingen än jag själv vet om min situation.

Du är inte ensam! Typ lika gammal. Klarar väl mig, men går inte en dag utan att jag tänker på den skit man satt sig i och hur värdelös man känner sig.
Hade ett förhållande 13 år + som tog slut pga. detta. Det var ifors. länge sedan nu.

Började sedan dejta en ny i 2 år, lyckades hålla allt hemligt. Men det tog slut ändå. Inte så att jag lever på 0 kronor eller går back, hade ändå så man klarade sig ganska bra.

Men det är bara så pykiskt påfrestande. Framförallt att dölja saker & man vet att man inte kan ta det där nästa steget att typ köpa något ihop.
Minns hur hon scrollade på hemnet hela tiden, typ som små hintar att vi kanske borde flytta ihop. Skickade på messenger ibland om objekt hon tyckte var fina.

Då var min ångest som störst.

Det senaste förhållandet tog nog slut pga. detta. jag hade velat flytta ihop om jag kunde men var för feg att berätta så var mest bara tyst, eller började prata om något annat.

Så där förlorade man den kärleken...

Dock har jag den senaste tiden liksom insett att läget är som det är, jag stressar inte upp mig över att pengarna tar slut längre. It is what it is.
Jag amorterar nog 100 000 per år, så skall väl överleva detta.

Försöker se det som en lärdom.

Så 5-6 år för mig, dock lär situationen se mycket bättre ut tidigare än så, i och med att saker blir avbetalda lite efter varandra. Skulle säga att om 3 år så är det endast några tusenlappar som går till avbetalning och ränta.

Det är nog snarlikt för dig!

Det viktigaste är att inte låna mer.

Sedan kommer jag inte dejta igen förens jag fått min skit löst. Vill vara nöjd med mig själv innan jag träffar någon annan.

 

[Helena27]

Du är inte ensam! Typ lika gammal. Klarar väl mig, men går inte en dag utan att jag tänker på den skit man satt sig i och hur värdelös man känner sig.
Hade ett förhållande 13 år + som tog slut pga. detta. Det var ifors. länge sedan nu.

Började sedan dejta en ny i 2 år, lyckades hålla allt hemligt. Men det tog slut ändå. Inte så att jag lever på 0 kronor eller går back, hade ändå så man klarade sig ganska bra.

Men det är bara så pykiskt påfrestande. Framförallt att dölja saker & man vet att man inte kan ta det där nästa steget att typ köpa något ihop.
Minns hur hon scrollade på hemnet hela tiden, typ som små hintar att vi kanske borde flytta ihop. Skickade på messenger ibland om objekt hon tyckte var fina.

Då var min ångest som störst.

Det senaste förhållandet tog nog slut pga. detta. jag hade velat flytta ihop om jag kunde men var för feg att berätta så var mest bara tyst, eller började prata om något annat.

Så där förlorade man den kärleken...

Dock har jag den senaste tiden liksom insett att läget är som det är, jag stressar inte upp mig över att pengarna tar slut längre. It is what it is.
Jag amorterar nog 100 000 per år, så skall väl överleva detta.

Försöker se det som en lärdom.

Så 5-6 år för mig, dock lär situationen se mycket bättre ut tidigare än så, i och med att saker blir avbetalda lite efter varandra. Skulle säga att om 3 år så är det endast några tusenlappar som går till avbetalning och ränta.

Det är nog snarlikt för dig!

Det viktigaste är att inte låna mer.

Sedan kommer jag inte dejta igen förens jag fått min skit löst. Vill vara nöjd med mig själv innan jag träffar någon annan.

Ja skulle jag träffa någon nu så finns ju alla förväntningar från både familj och vänner att man så klart borde köpa något ihop i framtiden. Framtiden för mig är ca 10 år bort då är jag 41 år.



Förväntningen finns också för att mina föräldrar tror att jag sparar så enligt dom så tror dom nog att jag har en del på kontot. Får ångest av att tänka på att mina skulder kunde vart besparingar istället kanske inte besparingar runt 600.000 men iaf 200.000 men köplust och förmågan att inte kunna hantera pengar sätter stop för det just nu.

 

[Helena27]

Ja skulle jag träffa någon nu så finns ju alla förväntningar från både familj och vänner att man så klart borde köpa något ihop i framtiden. Framtiden för mig är ca 10 år bort då är jag 41 år.



Förväntningen finns också för att mina föräldrar tror att jag sparar så enligt dom så tror dom nog att jag har en del på kontot. Får ångest av att tänka på att mina skulder kunde vart besparingar istället kanske inte besparingar runt 600.000 men iaf 200.000 men köplust och förmågan att inte kunna hantera pengar sätter stop för det just nu.

Har också insett läget men ibland stressar jag upp mig så fruktansvärt som nu tex. Kan hålla lågan uppe på jobbet men kraschar emellanåt hemma efter jobbet.
denna vecka har vart sån jobbat och den gått hem och lagt mig på soffan knappt ätit något. Men sen hamnar man i något sorts lugn och tänker att allt kommer lösa sig tillslut på något sett.

 

[tardus]

Har också insett läget men ibland stressar jag upp mig så fruktansvärt som nu tex. Kan hålla lågan uppe på jobbet men kraschar emellanåt hemma efter jobbet.
denna vecka har vart sån jobbat och den gått hem och lagt mig på soffan knappt ätit något. Men sen hamnar man i något sorts lugn och tänker att allt kommer lösa sig tillslut på något sett.

Nu vet jag inte om din situation, Men så länge du inte lånar mer, och försöker amortera när du kan, så kommer det lösa sig för dig
Skriv i PM om du vill snacka mer, vi har nog mycket äckel gemensamt. Vi hade nog kunnat stötta varandra!

 

[Ny2018]

Jag är själv 31 och alltid tänkt mig att jag skulle få barn ungt typ vid 20-25 års ålder nu sitter man här 11 år senare utan något känns det som, en relation har jag haft och den var skit och egentligen inte en relation nu när jag ser tillbaka. Alla från högstadiet/ gymnasiet har barn, är gifta köper och säljer hus/lägenheter själv sitter man på 45 kv själv varje kväll, träffar vänner ibland men har på senaste tiden stängt in mig vilket inte gör det bättre. Vet att mina vänner finns där för mig vi stöttar varandra i vått och torrt men detta med skulderna orkar jag inte ta upp just nu.

Att träffa nån känns så långt bort, vågar inte, orkar inte med mig själv, tycker inte om mig själv när jag se mig själv i spegeln tänker bara att tänk om all visste hur värdelös jag är kanske att jag ser glad ut på utsidan men blöder inombords.
orkar inte ens tänka på den situationen om man skulle träffa någon att berätta ”hej jag är skuldsatt upp till tänderna lever inprincip på några tusen varje månad bara så du vet”
Vissa dagar känns det som det står skrivet i pannan på mig SKULDER LÅN INKASSO KRONOFOGDEN DESPERAT känns som alla kan se på mig även om ingen än jag själv vet om min situation.

Du måste börja inse ditt eget värde och att du inte är bara dina skulder. Du är värd att älskas oavsett men du måste börja älska dig själv först och främst.

 

[torx]

Många som har allt det där du strävar efter,kan jag säga inte heller är så jäkligt lyckliga, så var glad att du har dit eget arsel att tänka på och inte behöva axla ansvaret över barn och hus i dessa tider, även fast det är normen i det sjuka samhälle vi lever i idag.
Ut i dejtinglivet bara, träffa andra, dina skulder är inte dig som person och skulle det klicka på riktigt så ligger nog inte oron över din ekonomi som prio 1 hos motparnern.
Sedan, var ärlig och berätta om din situation i ett senare lämpligt skede, det kommer upp i alla fall och blir då reaktionen negativ, och intresset svalnar rejält, ja då har du ju svart på vitt att den människan var fel för dig.
Var snäll mot dig själv, vi kan alla hamna i skiten, du är då absolut inte ensammen, och oroa dig inte över vad alla andra tycker och tänker, kör ditt race bara.

 

[pinnen222]

Kan du betala bort förskottslön och den andra? När kontrollen sker på ansökan så blir utfallet att ditt nyaste lån är 2 år gammalt.
Förskottslön är väll max på 10.000kr

Jag hade Kredera som jag tagit någon månad innan min ansökning.
Skrev inte med den i formuläret, slutbetalade den, mailadre dom att stänga kontot. Nu kommer inte den synas när dom gör en kontroll.
Även om jag inte blir beviljad på första ansökan så köpte jag mig säkert att bli beviljad 8 månader snabbare.

Kan du betala bort dina 2 senaste så köper du dig säkert till att bli beviljad minst 1 år tidigare

Detta frågade jag om på mötet. Om man skulle betala av dom små nya lånen. Hon menade nej. Inte lönt. Då jag är så överbelånad ändå. Men hon förstod tanken

 

[Mumlan]

Fick mitt samtal idag, otroligt trevlig kille som ställde kompletterande frågor. Pratade ca en halvtimme. Nu börjar nästa nervösa väntan. Inledande eller avslag?