Han köper ut henne för ca 250k. Sen är min förhoppning att kunna förhandla ner skulden, har redan fått ner den 120k med axactors avskrivning. Ja de tycker vi är värt, var ska de annars bo? Och de slipper skammen med exekutiv auktion.Så efter att andra ägaren köpt ut ägarens utmätta del återstår en skuld på 600k?
Är det verkligen värt att rädda fastigheten för så mycket mer än vad den är värderad till?
Han köper ut henne för ca 250k. Sen är min förhoppning att kunna förhandla ner skulden, har redan fått ner den 120k med axactors avskrivning. Ja de tycker vi är värt, var ska de annars bo? Och de slipper skammen med exekutiv auktion.
Nej du uppfattar väl delvis rätt och jag håller med dig att man får göra det bästa av situationen när man själv satt sig där. Däremot börjar vi på riktigt bli oroliga på om hon ens kommer klara detta och vad som kan hända ifall huset säljs.. hon vill inte gå och prata med någon och hon mår väldigt dåligt. Vi är rädda att det ska hända något allvarligt! Samtidigt kan man få inbetalt lika mycket på skulden ifall sambon köper ut henne så därför tycker vi det är en bättre lösning. Men vi letar också ny bostad under tiden men det är inte heller det enklaste.Jag förstår detta med skammen. Jag gör verkligen, verkligen det. I början så spydde jag av rena stressen som skammen orsakade mig. Tillsammans med att jag blev deprimerad och isolerade mig.
Men ... tyvärr så får man bara svälja den om man har "satt sig i skiten". Det låter hårt att säga (skriva). Men skammen har ingen företrädesrätt. Och är det den biten som gör att adekvata lösningar inte nås fram för att få kontroll på skulder, start på skusan eller dylikt får man lov att vända sig till psykolog och jobba sig igenom skammen där.
För allt som berör det här området är skamligt och ju fortare man underkastar sig det, accepterar det desto enklare blir processen.
Varför jag skriver detta är för att jag får uppfattningen om att huset och försäljningen av det är extremt kopplat till skam och att det blir att stå i vägen. Viktigast är inte att de facto bo kvar i själva huset. Viktigast är att se till att man har en bostad som tillåter just så många som man är i hushållet. Sedan att det kan innebära en lägenhet i ett område man inte gillar är smällar man får ta.
Men, jag kan ha uppfattat fel om det med huset och skammen.
All respekt för att ni är oroliga. Och är ni så oroliga att något allvarligt kan hända (jag läser in mellan raderna här nu att du pratar om självmord) så behöver ni kontakta sjukvården. Ni kan börja med VC - i värsta fall får ni ta med henne till akutpsykiatrin. Här kan du läsa lite mer: https://www.1177.se/sjukdomar--besv...du-hjalpa-en-person-som-har-sjalvmordstankar/Nej du uppfattar väl delvis rätt och jag håller med dig att man får göra det bästa av situationen när man själv satt sig där. Däremot börjar vi på riktigt bli oroliga på om hon ens kommer klara detta och vad som kan hända ifall huset säljs.. hon vill inte gå och prata med någon och hon mår väldigt dåligt. Vi är rädda att det ska hända något allvarligt! Samtidigt kan man få inbetalt lika mycket på skulden ifall sambon köper ut henne så därför tycker vi det är en bättre lösning. Men vi letar också ny bostad under tiden men det är inte heller det enklaste.