Spelmissbrukare 870k i skulder

[KalleSpelare]

Hej forumet! Skulle verkligen behöva eran hjälp angående mitt problem.

jag har sedan Sålänge jag kan minnas varit beroende om spel med pengar, allt började direkt när jag fyllde 18 idag är jag 32.

min sambo har redan varnat mig för att det kommer ta slut om jag fortsätter för cirka 4 år sedan när hon kom på mig med ett lån på YNKA 50k. Idag har vi barn och ett till på G, men sanningen är att jag är mer nere i skiten än någonsin. Jag har över 875k i skulder och betalar ca 9.000 månadsvis till dessa skulder.

jag och min sambo har ”sparat länge” till hus och har idag runt 220-250k vilket skulle kunna vara en kontantinsats till ett hus i den lilla lilla håla jag bor i.
Nu är MINA pengar slut igen och ångesten kryper ifatt, varje gång jag har tagit nya lån så har jag ej brytt mig om mina skulder eftersom jag har pengar att spela för/röra mig med (jag vet det låter helt sjukt).
Min högsta önskan i livet är att min sambo en dag skulle säga ( ”Kalle, jag vet om dina skulder och din problematik, men varför har du inte sagt något så skulle vi kunna lösa det tillsammans?)

30+ och 2 barnsfarsa som har hål i fickorna och spelmissbrukare.

jag samlar nu mod till att berätta detta på något vettigt sett. Att hon kommer sticka är nog bara en tidsfråga efter jag berättat då hon kommer bli så besviken och arg. Själv kämpar hon verkligen för att kunna spara så mycket som möjligt varje månad med hennes lön, hon är noga med matlådor, shoppa vid reor och med matsäck när andra äter korv med bröd på macken vid utflykt.

Tyvärr har jag inga rika föräldrar som kan hjälp mig på något vis. Jag har ärligt nog INGEN polare jag riktigt kan prata med detta om utan att få någon konstig stämpel. Jag har mina barn och min sambo, än Sålänge.
Jag har gått i tankarna på att berätta —> gå på möten samt Ge henne full insyn till min ekonomi och kunna omyndigförklara mig själv ( hon måste godkänna om jag så ska ta ett mobilabonnemang). Men detta vore såklart den bästa möjliga utvägen som jag ej tror kommer hända.
Jag är ganska instabil av mig och lider av kraftiga humörsvängningar och ångest. Det är faktiskt så att jag är rädd för mig själv om vad jag skulle göra ifall hon tog barnen och stack.

HUR såg eran bekännelse ut?
Mvh, ”Kalle”

 

[Maki]

Hej forumet! Skulle verkligen behöva eran hjälp angående mitt problem.

jag har sedan Sålänge jag kan minnas varit beroende om spel med pengar, allt började direkt när jag fyllde 18 idag är jag 32.

min sambo har redan varnat mig för att det kommer ta slut om jag fortsätter för cirka 4 år sedan när hon kom på mig med ett lån på YNKA 50k. Idag har vi barn och ett till på G, men sanningen är att jag är mer nere i skiten än någonsin. Jag har över 875k i skulder och betalar ca 9.000 månadsvis till dessa skulder.

jag och min sambo har ”sparat länge” till hus och har idag runt 220-250k vilket skulle kunna vara en kontantinsats till ett hus i den lilla lilla håla jag bor i.
Nu är MINA pengar slut igen och ångesten kryper ifatt, varje gång jag har tagit nya lån så har jag ej brytt mig om mina skulder eftersom jag har pengar att spela för/röra mig med (jag vet det låter helt sjukt).
Min högsta önskan i livet är att min sambo en dag skulle säga ( ”Kalle, jag vet om dina skulder och din problematik, men varför har du inte sagt något så skulle vi kunna lösa det tillsammans?)

30+ och 2 barnsfarsa som har hål i fickorna och spelmissbrukare.

jag samlar nu mod till att berätta detta på något vettigt sett. Att hon kommer sticka är nog bara en tidsfråga efter jag berättat då hon kommer bli så besviken och arg. Själv kämpar hon verkligen för att kunna spara så mycket som möjligt varje månad med hennes lön, hon är noga med matlådor, shoppa vid reor och med matsäck när andra äter korv med bröd på macken vid utflykt.

Tyvärr har jag inga rika föräldrar som kan hjälp mig på något vis. Jag har ärligt nog INGEN polare jag riktigt kan prata med detta om utan att få någon konstig stämpel. Jag har mina barn och min sambo, än Sålänge.
Jag har gått i tankarna på att berätta —> gå på möten samt Ge henne full insyn till min ekonomi och kunna omyndigförklara mig själv ( hon måste godkänna om jag så ska ta ett mobilabonnemang). Men detta vore såklart den bästa möjliga utvägen som jag ej tror kommer hända.
Jag är ganska instabil av mig och lider av kraftiga humörsvängningar och ångest. Det är faktiskt så att jag är rädd för mig själv om vad jag skulle göra ifall hon tog barnen och stack.

HUR såg eran bekännelse ut?
Mvh, ”Kalle”

Hej Kalle.
Tråkigt att höra Jag själv har liknade problem. Det ända sättet är att helt sluta med det, men det är svårt. Innan du pratar med henne ska du först vara till 100% ärlig mot dig och faktiskt riktigt bestämt att du ska sluta. Man har ju tidigare lovat till sig själv att man ska slut men inerst inne så tänker man om man får pengar då ska man vara smartare.

Så innan du pratar med henne måste du vinna krig inom dig. Sen ska man söka hjälp också.

Jag själv är också riktigt i skiten för 1000 gånge. Har inte själv haft någon som kan hjälpa mig men på någott sätt har jag alltid lyckas undvikit krf.

Om du vill prata om det är det bara att höra av sig på PM. Så kan vi skriva där eller så kan vi till och med prata i telefon om du skulle vilja det. Jag hoppas det löser sig för dig.

 

[MissbrukARN]

Jag var i samma sits som du för två dagar sedan, minus att jag har barn (har på G dock).

Min sambo har lånat ut strax över 1 miljon till mig, dels ur egen ficka och att hon tagit lån i sitt namn för att jag ska få bättre räntor och komma ner i månadskostnad. Jag har samma summa hos min pappa av samma anledning. Men, jag har inte varit ärlig mot mig själv och har totalt tre miljoner i skulder nu.

Vad jag gjorde innan jag berättade var att kontakta alla insatser jag kunde; Budget- och skuldrådgivaren, vårdcentralen (psykolog), socialtjänsten, Spelberoendes Riksförbund samt kolla upp olika behandlingshem. Jag stängde av mina bankkonton, bytte bank, spärrade mig på zimpler och trustly och spärrade mina kreditkort. Allt för att visa att jag är beredd på att bli frisk, för att visa att jag bryr mig om konsekvenserna. Jag skrev också ett långt brev till dem eftersom jag troligtvis inte skulle kunna få fram allt jag ville säga.

Dagarna innan jag berättade gick jag i en slags dimma fylld av ångest och oro. Jag funderade på att ta livet av mig, men insåg tillslut att om jag gjorde det skulle jag aldrig kunna göra rätt för mig. Så jag bestämde mig bara för att riva av plåstret och tog fram brevet jag skrev och sa till min sambo att jag var sjuk, att jag hade skrivit ett brev som förklarar allt. Insåg snabbt att hon trodde jag skulle dö, så jag fick lägga till att jag inte var döende ("TACK...."). Men jag var sjuk, spelmissbrukare, att jag har tre miljoner i skulder och jag kommer inte kunna betala tillbaka dig de pengarna.

Sen fick hon läsa brevet, hon ville vara själv. Jag gick och la mig på sängen och grät. Jag hörde henne gråta. Efter ett tag kom hon in och la sig bredvid mig och sa att vi skulle lösa det tillsammans.

Vad du bör göra idag är att ringa din vårdcentral och fråga om de har någon akuttid där du kan berätta vad du står inför och få råd. Att dö hjälper inte, att berätta kommer hjälpa. Vad din sambo väljer att göra, det är ju upp till henne. Det viktigaste för dig är att få berätta hur saker och ting ligger till, det är det viktigaste steget i att bli bättre. Bestäm dig själv för att bli frisk. Om hon väljer att lämna dig, ja det kommer vara en jobbig period. Det kommer göra ont, men du har kvar din stolthet över att du vågade berätta. Väljer hon att hjälpa dig, så löser ni det tillsammans, helst med professionell hjälp.

GL HF som man säger.

 

[Maki]

Jag var i samma sits som du för två dagar sedan, minus att jag har barn (har på G dock).

Min sambo har lånat ut strax över 1 miljon till mig, dels ur egen ficka och att hon tagit lån i sitt namn för att jag ska få bättre räntor och komma ner i månadskostnad. Jag har samma summa hos min pappa av samma anledning. Men, jag har inte varit ärlig mot mig själv och har totalt tre miljoner i skulder nu.

Vad jag gjorde innan jag berättade var att kontakta alla insatser jag kunde; Budget- och skuldrådgivaren, vårdcentralen (psykolog), socialtjänsten, Spelberoendes Riksförbund samt kolla upp olika behandlingshem. Jag stängde av mina bankkonton, bytte bank, spärrade mig på zimpler och trustly och spärrade mina kreditkort. Allt för att visa att jag är beredd på att bli frisk, för att visa att jag bryr mig om konsekvenserna. Jag skrev också ett långt brev till dem eftersom jag troligtvis inte skulle kunna få fram allt jag ville säga.

Dagarna innan jag berättade gick jag i en slags dimma fylld av ångest och oro. Jag funderade på att ta livet av mig, men insåg tillslut att om jag gjorde det skulle jag aldrig kunna göra rätt för mig. Så jag bestämde mig bara för att riva av plåstret och tog fram brevet jag skrev och sa till min sambo att jag var sjuk, att jag hade skrivit ett brev som förklarar allt. Insåg snabbt att hon trodde jag skulle dö, så jag fick lägga till att jag inte var döende ("TACK...."). Men jag var sjuk, spelmissbrukare, att jag har tre miljoner i skulder och jag kommer inte kunna betala tillbaka dig de pengarna.

Sen fick hon läsa brevet, hon ville vara själv. Jag gick och la mig på sängen och grät. Jag hörde henne gråta. Efter ett tag kom hon in och la sig bredvid mig och sa att vi skulle lösa det tillsammans.

Vad du bör göra idag är att ringa din vårdcentral och fråga om de har någon akuttid där du kan berätta vad du står inför och få råd. Att dö hjälper inte, att berätta kommer hjälpa. Vad din sambo väljer att göra, det är ju upp till henne. Det viktigaste för dig är att få berätta hur saker och ting ligger till, det är det viktigaste steget i att bli bättre. Bestäm dig själv för att bli frisk. Om hon väljer att lämna dig, ja det kommer vara en jobbig period. Det kommer göra ont, men du har kvar din stolthet över att du vågade berätta. Väljer hon att hjälpa dig, så löser ni det tillsammans, helst med professionell hjälp.

GL HF som man säger.

Strakt av dig! Hoppas det blir bättre för dig nu!

 

[Doodles]

Jag var i samma sits som du för två dagar sedan, minus att jag har barn (har på G dock).

Min sambo har lånat ut strax över 1 miljon till mig, dels ur egen ficka och att hon tagit lån i sitt namn för att jag ska få bättre räntor och komma ner i månadskostnad. Jag har samma summa hos min pappa av samma anledning. Men, jag har inte varit ärlig mot mig själv och har totalt tre miljoner i skulder nu.

Vad jag gjorde innan jag berättade var att kontakta alla insatser jag kunde; Budget- och skuldrådgivaren, vårdcentralen (psykolog), socialtjänsten, Spelberoendes Riksförbund samt kolla upp olika behandlingshem. Jag stängde av mina bankkonton, bytte bank, spärrade mig på zimpler och trustly och spärrade mina kreditkort. Allt för att visa att jag är beredd på att bli frisk, för att visa att jag bryr mig om konsekvenserna. Jag skrev också ett långt brev till dem eftersom jag troligtvis inte skulle kunna få fram allt jag ville säga.

Dagarna innan jag berättade gick jag i en slags dimma fylld av ångest och oro. Jag funderade på att ta livet av mig, men insåg tillslut att om jag gjorde det skulle jag aldrig kunna göra rätt för mig. Så jag bestämde mig bara för att riva av plåstret och tog fram brevet jag skrev och sa till min sambo att jag var sjuk, att jag hade skrivit ett brev som förklarar allt. Insåg snabbt att hon trodde jag skulle dö, så jag fick lägga till att jag inte var döende ("TACK...."). Men jag var sjuk, spelmissbrukare, att jag har tre miljoner i skulder och jag kommer inte kunna betala tillbaka dig de pengarna.

Sen fick hon läsa brevet, hon ville vara själv. Jag gick och la mig på sängen och grät. Jag hörde henne gråta. Efter ett tag kom hon in och la sig bredvid mig och sa att vi skulle lösa det tillsammans.

Vad du bör göra idag är att ringa din vårdcentral och fråga om de har någon akuttid där du kan berätta vad du står inför och få råd. Att dö hjälper inte, att berätta kommer hjälpa. Vad din sambo väljer att göra, det är ju upp till henne. Det viktigaste för dig är att få berätta hur saker och ting ligger till, det är det viktigaste steget i att bli bättre. Bestäm dig själv för att bli frisk. Om hon väljer att lämna dig, ja det kommer vara en jobbig period. Det kommer göra ont, men du har kvar din stolthet över att du vågade berätta. Väljer hon att hjälpa dig, så löser ni det tillsammans, helst med professionell hjälp.

GL HF som man säger.

Blev riktigt berörd av er historia och att hon valde kärleken.