Hej Jossis!
Jag har varit i exakt samma situation som du. Jag vet precis hur det känns!
Att berätta för mina föräldrar var det absolut bästa jag någonsin gjort. Det tog mig många månader att samla mod och när jag till slut gjorde det så ångrade jag bara att jag inte gjort det tidigare.
Mina föräldrar blev självklart chockade och ledsna för min skull men jag hade tur och de ställde upp direkt och vi gick igenom varenda skuld tillsammans och räknade ihop totalen. Sedan erbjöd de sig att ta ett samlingslån för min räkning. Med detta lån bakade vi ihop allt och den månadssumma mina föräldrar betalar för lånet varje månad Swishar jag över efter varje lön. På så sätt ”drabbas” inte dom nämnvärt. Det kanske kan vara en lösning för er när du kommit så långt? Att försöka skrapa och samla till december kommer ta för mycket på psyket, det är inte värt det. Mitt råd är att samla mod, sätt dig ner ner med din mamma på ett lugnt och tyst ställe och släpp ut allt. Bara den befrielsen kommer dämpa din ångest oerhört mycket. Sedan får ni ta det därefter. Du måste däremot spärra dig för spel. Gör det tillsammans med din mamma för att visa att du vill få ett slut på detta
Önskar dig verkligen lycka till ,var i samma situation men med mycke mindre skuld även idag dem tjatar om min spel och fick inte hjälp .Kämpade själv att betala .Att spela är värsta som finns .Hej. Imorgon ska jag droppa bomben för min mamma om mina skulder som tillkommit pga överkonsumtion och spelberoende. Behöver era bästa tips hur man berättar en sån här sak. Har tänkt på det sååå länge men har inte haft modet. Men nu går det inte längre. Spelat upp lönen och får inte ett enda lån till heller. Tänkte lägga in mitt skuldberg nedan här. Om mina föräldrar erbjuder sig att hjälpa mig vet jag inte om jag ska ta den hjälpen eller släppa allt till kronofogden. Jag ligger sömnlös varenda natt och det enda jag tänker på är mina skulder. Jag mår så jävla dåligt och har fått börja äta antidepressivt nu.
Jag har en liten vision om att om jag lyckas pyssla ihop utgifterna till december så kanske jag kan lyckas få ett samlingslån, då är mina 10 förfrågningar borta. Just nu har jag utgifter på ca 30 000kr i månaden och min lön är mellan 20-25k i månaden.. har sån jävla ångest just nu då jag skrivit ner alla utgifter. Har bara blundat för det en lång tid..
Har säkert glömt nån här nere också men är ett endaste vrak just nu. Hoppas kunna få lite tips och pepp ifrån er här inne??
Månadskostnad - skuld
Holm 540 - 7200
Brixo 669 - 13000
Brixo 776 - 10 000
Brixo 500 - 3400
Fairlo 1047 - 50 000
Gothia 3000 - 95 000
Thorn 309 - 10000
Thorn 700 - 29600
Sileo 800 - 29600
Axactor - 800 - 30 000
Nordea 500 - 1500
Nordea 1000 - 20 000
Cashbuddy 800 - 25460
Modhi 1000 - 50 000
PRA group 95 000
Qliro 200 - 3500
Ikano 1000 - 66000
Collector 1500 - 40 000
Marginalen 700 - 40 000
Resurs 1000 - 38 400
Förskott 1500 - 2890
Avida 1293 - 69700
Vivus 1200 - 10 000
Viaconto 1000- 9000
Pfc 1000 - 12500
Happycash 400 - 4600
Loanstep 1700 - 5000
Santander 1800 - 150 000
Tack snälla❤️ Blev dom arga när du berättade och hur lyckades du ta dig igenom det på egen hand? Är också så rädd att inte få hjälp.. Ja fyfan det finns ingen värre ångest än spel, hatar att jag gjort såhär mot mig själv!!Önskar dig verkligen lycka till ,var i samma situation men med mycke mindre skuld även idag dem tjatar om min spel och fick inte hjälp .Kämpade själv att betala .Att spela är värsta som finns .
Lycka till ❤
Skönt att ha varit fri så länge. Kan tänka mig att det där suget kanske alltid kommer finnas kvar men som du säger gäller det väl att tänka på hur jävla dåligt spelandet har fått en att må!! Hur gammal är du?Jaa absolut helt fri från spel idag. 1 år och lite mer än 7 månader. Sug på spel och det bristande konsekvenstänket kommer ibland och då gäller det att ha sätt att hantera det på. För mig fungerar det bra att påminna mig om hur jag mådde när jag mådde som värst. Jag vill aldrig hamna i en sån här situation igen, ångesten när man fuckat upp för 3e gången i rad, fått hjälp historiskt, och ska berätta att det hänt en tredje gång är inte nådigt. Och sen att poletten föll ned ang pengar samt att ta hand om sig själv. Om man tar hand om sig själv så kan man inte spela, för det är motsatsen till att ta hand om sig själv som spelmissbrukare. Man skadar sig själv.
Fattar helt, som sagt finns ju en anledning till att medicinerna finns och i en del fall är de nödvändiga och bra!
Kul att du blir inspirerad. Jag tror att din mamma kommer ta det så bra som det går och det kommer bara att bli bättre från det tillfälle du är ärlig. Jag ville att mina föräldrar skulle förstå problematiken men tillslut insåg jag också att även om det vore skönt så är det viktigaste att jag förstår den och vad jag behöver. Mina föräldrar fick acceptera bara att jag hade det tufft och mådde inte bra vilket de gjorde, behöver egentligen inte att de förstår hur det kunde gå så långt. Enligt mig är alltså det viktigaste att du förstår att du har ett problem och att du faktiskt tar tag i det för din egen skull, speciellt om du vill må bra/bättre. Om din mamma sedan förstår spelmissbruk eller inte spelar mindre roll, det är du som ska förstå och kunna tackla det. Hon bör dock kunna finnas där på andra sätt som stöd och framför allt ska du inte behöva gå runt och bära på detta ensam.
Som sagt tror det kommer gå bra! Det går att ta sig ur det hela och komma ut från det starkare. Du får uppdatera oss om hur det går!
Jag är 28 år. Det finns inget bra tillfälle att berätta och att veta att du ska berätta men att vänta på rätt tillfälle är bland det värsta som finns. Jag tänkte också ”rätt tillfälle” men det finns .Skönt att ha varit fri så länge. Kan tänka mig att det där suget kanske alltid kommer finnas kvar men som du säger gäller det väl att tänka på hur jävla dåligt spelandet har fått en att må!! Hur gammal är du?
Jag hoppas och tror också att det kommer gå bra. Pratade precis med henne i telefon och hon vet ju att jag börjat med medicin precis och mår dåligt av det. Hon säger till mig att vara snäll mot mig själv och inte tänka på alla andra nu när jag mår dåligt utan göra det som är bäst för mig. Hon sa att mina tankar inte skulle skena iväg med ångesten och att jag skulle tänka på att det blir bra. Får så jävla dåligt samvete med den bomben jag sitter på. För jag är allt annat än snäll mot mig själv och min omgivning nu… ville bara säga det rätt ut i telefonen men hon satt med sin sambo och jag vill inte att han ska vara med när hon får veta det ifrån mig.. fan fan fan.
+1.Jag är 28 år. Det finns inget bra tillfälle att berätta och att veta att du ska berätta men att vänta på rätt tillfälle är bland det värsta som finns. Jag tänkte också ”rätt tillfälle” men det finns .
det kommer vara jobbigt men av erfarenhet var det jobbigare att köra mellanrum mellan familjemedlemmar, bättre att dra av plåstret samtidigt enligt mig. Jag berätta först för ena föräldern sedan 2 månader senare för den andre och det var som att börja om från början känslomässigt att göra så. Kör allt i samma veva enligt mig, hade jag gjort om jag fått gå tillbaka och göra saker annorlunda.
säg att du behöver träffa din mamma ensam eller prata med henne ensam o kör bara? Eller så kör du farsan först och sedan morsan nu i närtid.
som sagt blir jobbigt men kommer bli mycket bättre sen.