- Blev medlem
- 24 Augusti 2020
- Meddelanden
- 472
- Mottagna reaktioner
- 308
- Poäng
- 477
Det säger jag inte emot men värnar man om relationen så tror jag nog att man känner ett slags tvång att betala sin del.Fast det gör du ju inte egentligen eftersom att när saneringen är klar så är den skulden du hade med din närstående passé. Hen kan inte kräva några pengar, sen kan man ju känna att man vill göra rätt för sig och betala ändå men ingen kan kräva det av dig. Det är ju hela poängen med saneringen, bara det att man gör skillnad på ”privata” skulder eller skulder till banker för att det finns en relation man är rädd om. Samtidigt har ju medlåntagaren tagit en ganska stor risk som lånat ut sin egen kreditvärdighet till någon annan, folk borde nog inte gå in som medlåntagare alltför enkelt utan tänka sig för både en och två gånger.
För övrigt så är man två om lånet, båda har lika solidariskt ansvar vilket vi kommit fram till, men det finns två sidor av myntet. Precis som det är medlåntagarens ansvar att betala på lånet om den andra får sanering bör resterande del av lånet som är olöst efter färdigställd sanering tillfalla den som fick sanering. Alltså det som är kvar av lånet efter att saneringen betalat in de procent dem ska.
Jag kommer aldrig i mitt liv ställa mig som medlåntagare, framförallt inte efter det jag fått lära mig idag...
