Skuldsaneringstråden

[Ny2018]

Ja tyvärr är det väl så jag får göra.. så tråkigt bara. Kan man söka "i förväg" då så att ansökan påbörjas ungefär samtidigt som/ strax efter att bilen är borta? Säg att man söker på nytt i april-maj om handläggningstiden då är 4 månader, då hanteras väl ärendet först i augusti-september när bilen är borta? Eller måste jag vänta ända tills bilen är borta innan jag ens skickar in en ny ansökan?

Får sambon starta ett litet sparande i hans namn under pågående skuldsanering? Eller utmäts dessa pengar för hans (eller min) del?

Hur är det med att köpa en billig bil när man har sanering? Vi är snart 7 i familjen och är i behov av två bilar då vi sen efter föräldraledighet arbetar skift och går om varandra, plus att sambon pendlar till jobb.

Ett sparande under skuldsaneringen är något som ses som positivt. Har man gemensamma konton så kan det såklart utmätas då du har löneutmätning.

 

[Ninna245]

Ett sparande under skuldsaneringen är något som ses som positivt. Har man gemensamma konton så kan det såklart utmätas då du har löneutmätning.

Okej! Så sålänge sambon sparar på ett konto bara han står på så kan de inte utmäta dessa för min del i min utmätning?

 

[Ny2018]

Okej! Så sålänge sambon sparar på ett konto bara han står på så kan de inte utmäta dessa för min del i min utmätning?

Jag vet inte 100 men under en skuldsanering görs inga kontroller på tillgångar och min handläggare sa till mig att om jag vill spara och leva snålt så är det upp till mig.
Lever dock ensam.

 

[Lasseman]

Ett sparande under skuldsaneringen är något som ses som positivt. Har man gemensamma konton så kan det såklart utmätas då du har löneutmätning.

Förutom att det inte har något med löneutmätning att göra stämmer det.

 

[Lasseman]

Okej! Så sålänge sambon sparar på ett konto bara han står på så kan de inte utmäta dessa för min del i min utmätning?

Det är i princip så, då ska annars kfm utreda att pengar på hans konto är dina.

 

[Tuff resa]

Hej,
Hej.
Du riskerar ingenting. Skicka in! Jag har precis gjort denna resa. Nytt beslut klart och landade i min brevlåda i går.
Så skönt.
Kör bara.
Mvh
Har skuldsanering sedan ungefär ett år tillbaka i tiden. Fick i somras en psykos och mått dåligt psykiskt sedan dess. Försökt att jobba i perioder men fått bakslag och inte orkat. Sedan ungefär en månad tillbaka är jag sjukskriven och har inte jobbat alls. För att kunna sköta mina inbetalningar har jag lånat av familj. Denna månad är dock den första där inkomsten verkligen sjunker. Vet inte hur jag skall lösa detta? Förstått att man kan söka omprövning men undrar om det är någon idé? Vågar inte riskera min skuldsanering. Utifrån min inkomst kommer jag förmodligen inte att kunna betala en krona denna månad. Hur gör jag? så tacksam för hjälp.

 

[Kimsan72]

Vill Du berätta anledningen till Din omprövning? Alltid intressant att veta och hur svaret blev från KF ?!

 

[Maggan]

Hej.

Detta är första gången jag skriver så jag hoppas att jag gör rätt i att skriver här i tråden.

Jag har följt detta forum ett tag och är så tacksam för att det finns. Ni är så många fantastiska människor som stöttar varandra och ger hopp. Och även alla goda råd och tips. De är ovärdeliga.

Lite om min historia.
Jag flyttade hemifrån tidigt (för tidigt, 14 år gammal) pga ohållbar situation i hemmet. Jag flyttade ihop med en äldre pojkvän, och ja där började så smårningom min skuldsättning.

Vi köpte så smårningom (några år senare) en bil som jag stod på lånet (jag förstod helt enkelt inte innebörden av att ta ett lån) han ville stå som ägare på bilen och jag visste inte bättre så han stod som ägare. Sen när det tog slut så tog han bilen och jag blev kvar med lånet. Sedan så hade jag lite olika timanställningar här och var och till och från arbetslös och ja inkomsten räckte helt enkelt inte till. Så lånen började att byggas på med mindre lån för att köpa ex: möbler, vissa månader mat , kläder och övrig konsumtion etc. Efter några år togs även större lån för att ”baka in” smålån och så fortsatte det. Efter några år så har ju skulderna ökat avsevärt. Vilket jag inte är stolt över. Det har nu gått ca 17 år sedan första lånet togs och det senast tagna lånet togs för 2 år sedan. Jag sökte skuldsanering för strax över ett år sedan och fick inledande men fick sedan avslag pga ”för nytaget lån”.
Kronofogden var rädd att jag skulle fortsätta att skuldsätta mig. Det har jag full förståelse för att dom gjorde den bedömningen. Även om det självklart kändes tungt med ett avslag.
Innan jag sökte skuldsanering så hade jag ingenting hos inkasso eller kronofogden och inte heller någon anmärkning eller så. Utan jag kämpade på i den ohållbara situationen som jag satt i. Sedan kom såklart anmärkningarna och de förfallna betalningarna till inkasso och till kronofogden (efter avslaget) men de hann till inkasso när kronofogden vid inledande sa att jag skulle sluta betala på allt.
Jag fick även någon invändning mot min skuldsanering så det gick vidare till en jurist som gjorde bedömningen, att ”senast tagna lån var för nära i tiden”.
Idag ser det ut som att det kommer att bli utmätning för min del. Jag har avbetalningsplaner till många borgenärer men vissa har inte varit så tillmötesgående så de ligger nu hos kronofogden.
Jag har aldrig varit med om utmätning , så det är helt nytt för mig. Men det känns någorlunda okej för tillfället trots allt, även om det självklart är ångestladdat & tungt att leva med situationen som är och som har varit. Jag försöker jag helt enkelt att finna mig i situationen som är och acceptera att det är som det är och den enda som har gjort detta är jag själv.
Jag vill ju göra rätt för mig och kan kan jag inte på annat sätt betala för mig så är det såhär det blir. Det är jag fullt medveten om.
Med mina senare års mindre inkomster på olika timanställningar kommer jag inte långt med att få ner skulderna.
Idag är jag halvtidssjukskriven & studerar. Innan sjukskrivningen så jobbade jag extra och studerade.

Mina funderingar är att det verkar vara väldigt svårt att avgöra när lån klassas som ”för nya” / ”för nära i tiden”.
För jag har läst lite olika att vissa har fått skuldsanering trots nytagna lån medans andra inte har fått beviljad skuldsanering pga just det.
Vad är det som avgör det? Alltså när klassas dom som ”för nya” eller när är dom ”okej i tiden” ?
Om jag har fått avslag med den motivationen från kronofogden.
Vad kan jag göra för att förbättra förutsättningar när jag söker skuldsanering igen?
Hur stor påverkan har invändningar på beslutet att få en beviljad skuldsanering?
Hur är det med att studera och få skuldsanering? (Om man jobbar också)
Att ha utmätning, är det något som påverkar chansen till skuldsanering på något sätt? Typ negativt?
Är det många som får avslag och sedan söker igen och får beviljad skuldsanering?

Jag ursäktar för att jag har många frågor och jag har försökt att vara så tydlig som möjligt. Hoppas att någon av er har lite tips och råd och även kan dela med sig av erfarenheter kring liknande situationer. Tack på förhand.

 

[Lasseman]

Hej.

Detta är första gången jag skriver så jag hoppas att jag gör rätt i att skriver här i tråden.

Jag har följt detta forum ett tag och är så tacksam för att det finns. Ni är så många fantastiska människor som stöttar varandra och ger hopp. Och även alla goda råd och tips. De är ovärdeliga.

Lite om min historia.
Jag flyttade hemifrån tidigt (för tidigt, 14 år gammal) pga ohållbar situation i hemmet. Jag flyttade ihop med en äldre pojkvän, och ja där började så smårningom min skuldsättning.

Vi köpte så smårningom (några år senare) en bil som jag stod på lånet (jag förstod helt enkelt inte innebörden av att ta ett lån) han ville stå som ägare på bilen och jag visste inte bättre så han stod som ägare. Sen när det tog slut så tog han bilen och jag blev kvar med lånet. Sedan så hade jag lite olika timanställningar här och var och till och från arbetslös och ja inkomsten räckte helt enkelt inte till. Så lånen började att byggas på med mindre lån för att köpa ex: möbler, vissa månader mat , kläder och övrig konsumtion etc. Efter några år togs även större lån för att ”baka in” smålån och så fortsatte det. Efter några år så har ju skulderna ökat avsevärt. Vilket jag inte är stolt över. Det har nu gått ca 17 år sedan första lånet togs och det senast tagna lånet togs för 2 år sedan. Jag sökte skuldsanering för strax över ett år sedan och fick inledande men fick sedan avslag pga ”för nytaget lån”.
Kronofogden var rädd att jag skulle fortsätta att skuldsätta mig. Det har jag full förståelse för att dom gjorde den bedömningen. Även om det självklart kändes tungt med ett avslag.
Innan jag sökte skuldsanering så hade jag ingenting hos inkasso eller kronofogden och inte heller någon anmärkning eller så. Utan jag kämpade på i den ohållbara situationen som jag satt i. Sedan kom såklart anmärkningarna och de förfallna betalningarna till inkasso och till kronofogden (efter avslaget) men de hann till inkasso när kronofogden vid inledande sa att jag skulle sluta betala på allt.
Jag fick även någon invändning mot min skuldsanering så det gick vidare till en jurist som gjorde bedömningen, att ”senast tagna lån var för nära i tiden”.
Idag ser det ut som att det kommer att bli utmätning för min del. Jag har avbetalningsplaner till många borgenärer men vissa har inte varit så tillmötesgående så de ligger nu hos kronofogden.
Jag har aldrig varit med om utmätning , så det är helt nytt för mig. Men det känns någorlunda okej för tillfället trots allt, även om det självklart är ångestladdat & tungt att leva med situationen som är och som har varit. Jag försöker jag helt enkelt att finna mig i situationen som är och acceptera att det är som det är och den enda som har gjort detta är jag själv.
Jag vill ju göra rätt för mig och kan kan jag inte på annat sätt betala för mig så är det såhär det blir. Det är jag fullt medveten om.
Med mina senare års mindre inkomster på olika timanställningar kommer jag inte långt med att få ner skulderna.
Idag är jag halvtidssjukskriven & studerar. Innan sjukskrivningen så jobbade jag extra och studerade.

Mina funderingar är att det verkar vara väldigt svårt att avgöra när lån klassas som ”för nya” / ”för nära i tiden”.
För jag har läst lite olika att vissa har fått skuldsanering trots nytagna lån medans andra inte har fått beviljad skuldsanering pga just det.
Vad är det som avgör det? Alltså när klassas dom som ”för nya” eller när är dom ”okej i tiden” ?
Om jag har fått avslag med den motivationen från kronofogden.
Vad kan jag göra för att förbättra förutsättningar när jag söker skuldsanering igen?
Hur stor påverkan har invändningar på beslutet att få en beviljad skuldsanering?
Hur är det med att studera och få skuldsanering? (Om man jobbar också)
Att ha utmätning, är det något som påverkar chansen till skuldsanering på något sätt? Typ negativt?
Är det många som får avslag och sedan söker igen och får beviljad skuldsanering?

Jag ursäktar för att jag har många frågor och jag har försökt att vara så tydlig som möjligt. Hoppas att någon av er har lite tips och råd och även kan dela med sig av erfarenheter kring liknande situationer. Tack på förhand.

Löneutmätning påverkar möjligen positivt

 

[Maggan]

Löneutmätning påverkar möjligen positivt

Okej, tack för snabbt svar.
Har du någon mer erfarenhet eller liknande om de andra frågorna som jag skrev som du vill och har lust att svara/dela med dig av?