Jag har ju skuldsanering och snart bara 8 månader kvar men det tär på en ändå. Jag gräver ner mig djupt i ett intresse eller en aktivitet i taget. Under åren har det varit allt ifrån att söka nytt jobb, lära mig nya jobbet i ny bransch från grunden, lärt mig allt om hunduppfödning, läst distanskurser i geologi och fysik (utöver heltidsjobb), flyttat, läst på om att bygga hus (har släppt den idén), återupptagit ridning vilket har lett till ett sjukligt behov av att läsa hästannonser och titta på hästgårdar till salu (det är vad jag fördriver tiden med nu). Läsa och skriva på forum med. Jag har en viss rastlöshet i mig, en känsla av otillfredsställelse och en väntan på ”sen”. Är dock rädd att när ”sen” kommer så kommer jag att bli besviken och tom.
Känner igen mig så väl i det du skriver.
Den där gnagande ångesten och skuldkänslorna..
Men jag tror ändå på att man fixar det. Livet handlar trots allt inte bara om pengar.
Min ångest kommer alltid på kvällar och nätter och då försöker jag istället lista upp
* Dagens bästa
* Dagens goda gärning
* Vad jag är tacksam för.
Även om det är en klen tröst så får det en att tänka att man åtminstone åstadkommit något bra och fint.
Kram!
Gör det, iaf försök!
Vissa dagar är man bara så elak mot sig själv och ser endast vad man ställt till med. Man glömmer därmed att man faktiskt, trots allt, nästan alltid förgyller någons dag. Om så en pojkvän, flickvän, förälder, syskon, vän, hund, katt..