Den stora tråden om allt - Småprat, tips mm

[Terry_]

Tänker som dig och när man tittar på hur sånt ser ut i andra länder, södra Europa t ex så visst är det utmärkande för Sverige (antagligen också i de andra skandinaviska länderna) med alla dessa avtal hit och dit och att man vill först och främst ha sitt eget på det torra. Det tar bort all romantik men jag tror att det blir mer och mer etablerat även bland den yngre generationen att man gärna vill reglera de ekonomiska förutsättningarna sinsemellan när man bildar familj. Säkert lägger föräldrarna sig i och kommer med "goda råd" hur man skyddar sitt (och indirekt deras).

Verkligen!
Sen är det ju omöjligt att få rättvisa i det, hur fan gör man vid resor,mat,blöjor,hyra det är ju säkert 50 saker på ett år om inte mer som man ska "dela" på. Vad händer då om man ska in och köpa en ny jacka till barnet ska man dela på den kostnaden? Hur gör man om den ena blir varslad i familjen? Det blir så otroligt krångligt att hålla koll på kronor och ören när man ändå tillbringar 80% av sin fritid ihop. Då kan man ju likväl köra på ett gemensamt konto tänker jag?

 

[Myra]

Verkligen!
Sen är det ju omöjligt att få rättvisa i det, hur fan gör man vid resor,mat,blöjor,hyra det är ju säkert 50 saker på ett år om inte mer som man ska "dela" på. Vad händer då om man ska in och köpa en ny jacka till barnet ska man dela på den kostnaden? Hur gör man om den ena blir varslad i familjen? Det blir så otroligt krångligt att hålla koll på kronor och ören när man ändå tillbringar 80% av sin fritid ihop. Då kan man ju likväl köra på ett gemensamt konto tänker jag?

Har aldrig fattat grejen med Vi ska bo tillsammans och bli EN familj men jag ska ha mina pengar för mig själv...
Finns långa spaltar i tidningarna att läsa om att man ska tänka på det och det och det och det och se till att alla avtal är skrivna innan man bildar familj. Då kan man lika gärna kalla det för delägare i en familj eller kontrakterat partnerskap

Sen kan jag förstå att saker kan hända och man kan råka illa ut och lida ekonomiska förluster pga skilsmässor och sånt men man behöver inte överdriva redan från start.

 

[pala87]

Har aldrig fattat grejen med Vi ska bo tillsammans och bli EN familj men jag ska ha mina pengar för mig själv...
Finns långa spaltar i tidningarna att läsa om att man ska tänka på det och det och det och det och se till att alla avtal är skrivna innan man bildar familj. Då kan man lika gärna kalla det för delägare i en familj eller kontrakterat partnerskap

Sen kan jag förstå att saker kan hända och man kan råka illa ut och lida ekonomiska förluster pga skilsmässor och sånt men man behöver inte överdriva redan från start.

Lite så det är nu.. hon vet om min månadskostnad på lånen men jag hade gärna velat amortera extra för att bli av med skiten.
Hon har sina arv och tillgångar. Tjänar många 1000 i månaden på min lön o hon får pengar insatta på sina konton vid födelsedag och julklapp.

 

[Myra]

Lite så det är nu.. hon vet om min månadskostnad på lånen men jag hade gärna velat amortera extra för att bli av med skiten.
Hon har sina arv och tillgångar. Tjänar många 1000 i månaden på min lön o hon får pengar insatta på sina konton vid födelsedag och julklapp.

Vill du amortera extra så är mitt råd att du börjar göra det och så anpassar ni er efter det. Eller om du istället vill komma igång med ett sparande så är det bara att köra. Det blir lite mindre på fruns konto vid födelsedagar i jul men samtidigt blir du gladare och tryggare och det kommer hon också ha nytta av
Det är bra om ni kan prata ut om ekonomin, jag får en känsla att du är missnöjd så lika bra att reda ut det och var och en får säga sitt och så möts ni i mitten. Annars finns en stor risk att du går och retar dig på saker och ting gällande ekonomin och blir bitter och jag lovar att det kommer att gå ut över äktenskapet.

 

[TomTom]

Lite så det är nu.. hon vet om min månadskostnad på lånen men jag hade gärna velat amortera extra för att bli av med skiten.
Hon har sina arv och tillgångar. Tjänar många 1000 i månaden på min lön o hon får pengar insatta på sina konton vid födelsedag och julklapp.

Självklart ska ni dela på hennes födelsedagspresenter, julklappar och arv. Får hon ett par strumpor så är ena din.

 

[pala87]

Självklart ska ni dela på hennes födelsedagspresenter, julklappar och arv. Får hon ett par strumpor så är ena din.

Mitt privatlån är ju mitt sen innan tycker hon. Det är sant liksom hennes arv. Vill inte heller ha hennes pengar.

Men jag ska ge bort en del av min lön så hon tjänar på det. Men inte hjälpas åt att betala på mitt lån. Så om vi går isär så är jag den stora förloraren

 

[KassaKon]

Mitt privatlån är ju mitt sen innan tycker hon. Det är sant liksom hennes arv. Vill inte heller ha hennes pengar.

Men jag ska ge bort en del av min lön så hon tjänar på det. Men inte hjälpas åt att betala på mitt lån. Så om vi går isär så är jag den stora förloraren

Det är knepigt att tänka så. Jag tycker att slår man sina påsar ihop så gäller det även pengapåsarna. Man ska leva tillsammans under lika ekonomiska förutsättningar oavsett hur mycket eller lite man hade med sig eller tjänar. Går man isär delar man lika. Undantaget kanske om någon äger något stort arvegods från början, då kanske man vill se till att freda just det.

 

[Syrran]

Alltså det är mer att det går i vågor och jämnar ut sig alltid till slut. Det blir liksom "rättvist" om man i 50 år jobbar ihop och hjälps åt. Det är min bestämda uppfattning. Delar man sitt liv så bör man dela sin ekonomi också. Jag kan ta ett exempel.

När jag och min sambo blev ihop hade jag skulder på flera miljoner. Katastrof som utgångspunkt. Hon hade 0 förfrågningar. Bra inkomst. Inte en krona i lån (aldrig haft). Jag fick henne att belåna sig kraftigt, vi pratar alltså om cirka en miljon kronor. Då hade vi varit ihop ett halvår. Hon fick släppa det till KFM OCH fick anmärkningar + blev av med jobbet.

Nu har det gått två år och vad hände? Jo dels slutade hon jobba (mammaledig) och nu pluggar hon på heltid. Alltså är hennes inkomst 0 i princip, man får några tusenlappar. Jag sitter med en lön på 100.000 i månaden (nå ja 80K då). Hon har ett kort till mitt konto. Så hon får handla kläder,parfymer,mat,sallad,resor ja vad fan hon vill av MIN lön och jag betalar ALLA räkningar.

Sett till skuldbördan lever vi gott tack vare inkomsten. Men nu står ju för alla fioler. Sen kanske om 10 år något händer mig och då är det hennes tur. Etc etc etc etc. Sen visst, min situation var extrem och ovanlig men tänk dig även om man till exempel har barn och dylikt, blir omöjligt att ha delad ekonomi då.

Håller med.
I början när jag träffade min man tjänade han mest jag var undersköterska och sen under dom åren jag pluggade till sjuksköterska hade jag bara studielån. Då betalade han mycket.
Sen tjänade vi ungefär lika under några år. Och nu tjänar jag mest och bidrar mest till ekonomin men det gjorde min man under flera år.
Så jag håller med det jämnar ut sig.
Huvudsaken man klarar sig och mår bra sen vem som betalar vad är av mindre betydelse.

 

[tigerkatten007]

Vad felar i detta rike?
”Trots att Folkhälsomyndigheten avråder från resor till Gotland i påsk har färjorna tusentals bokade resenärer, skriver Hela Gotland.”
Fjällvandrarna är också på väg norrut.

 

[johanc84]

Vad felar i detta rike?
”Trots att Folkhälsomyndigheten avråder från resor till Gotland i påsk har färjorna tusentals bokade resenärer, skriver Hela Gotland.”
Fjällvandrarna är också på väg norrut.

Helt sjukt att folk kan vara så respektlösa faktiskt