- Blev medlem
- 20 Juli 2017
- Meddelanden
- 2 514
- Mottagna reaktioner
- 1 236
- Poäng
- 927
Vi reser sällan, bara på sommaren och i år kom vi iväg till Baltikum i våras, sen åkte jag och dottern till Grekland en vecka i augusti. Bilade Danmark, Tyskland, Polen i juli men den resan finansierades med det som kom tillbaka på skatten (själv hade jag velat att lägga allt på skulder!!!) Har blivit expert på att hitta billiga resor!!!! 3 personer flyg och 4-stjärnigt hotel i Riga x 2 nätter = 3000 kr totalt!!! Kreta 1 vecka flyg och hotel för 2 personer 3000 kr totalt för båda, 1500 kr per person! Beställde transfer så det tillkom ca 400 kr till
Hans ekonomi är bra, hans uc ligger på runt 1% vad jag vet, han drabbas av mina skulder, ja, eftersom vi har gemensamt konto men då han avskyr lån (och säger att skuldsatta personer är white trash... kul att höra eller hur!!!!!!!) så är det ingen idé om att prata om samlingslån etc. Jag kämpar inte bara för mig själv, jag kämpar för hela familjen, så tänker jag.
Jag känner inte din sambo. Men kanske skulle sagt och tyckt samma om folk som har lån till ingenting före jag blev skuldsatt!
Tycker du verkar va klok o en riktig kämpe. Vill alla i familjen väl! Är han utan lån helt då?
Ni som familj hade nog sparat mycket mer om han tog lån åt dig istället för jag antar att du har höga räntor på dina lån?
Idag vet jag att jag hade kunnat tänka och göra annorlunda men då visste jag inte riktigt vad smslån innebar i längden. Såg det som en lösning när banken sa Nej! Visste inte ens att det fanns andra långivare än de stora bankerna för jag hade aldrig behövt ta ett lån tidigare, hade bara scn och bostadslån och en kontokredit på ca 4000 kr hos Halens där jag brukade handla ibland.
I ärlighetens namn ska jag säga att han klagar mindre nu, kanske har insett att det inte hjälper att klaga varenda dag. Och jag har liksom inget val, jag måste jobba extra. Valet att stanna hemma och mysa är ett ytterst dåligt val. Jobba är det som genererar pengar! Man kan tycka att det är väldigt tufft att jobba 70 och ibland 80 timmar per veckan men jag får kraft och energi när jag känner att jag gör ngt som förbättrar min ekonomi. Skulle jag sitta hemma då skulle jag känna panik över situationen. Så det är mina fötter som tar stryk mest av att jobba så mkt, inte psyket.