- Blev medlem
- 30 Januari 2019
- Meddelanden
- 3 471
- Mottagna reaktioner
- 2 282
- Poäng
- 1 557
Nä, men frågan gällde väl typ 100000kr?Det är kanske lite skillnad på att ärva en mindre summa och ett hus. Jag hade inte heller begärt omprövning för 65000.
Nä, men frågan gällde väl typ 100000kr?Det är kanske lite skillnad på att ärva en mindre summa och ett hus. Jag hade inte heller begärt omprövning för 65000.
Nä typ ett arvNä, men frågan gällde väl typ 100000kr?

❤️ Sant .. sårbarheten finns där hela tiden. Jag ska till tandläkaren nästa vecka och får det i gåva av nära anhörig .. orkar inte ta tag i kostnadsförslag .. en sån sk oroar mig och även kommande sjukskrivning. Gäller att hela tiden spara av det man får, ska försöka lägga undan buffert-belopp plus några hundra. Vi får kämpa de där åren vi har framför oss .. hoppas det släpper snart så du känner det bättre.De sista två veckorna har jag haft en rejäl dipp angående min situation ekonomiskt.
Jag borde vara enbart tacksam över beviljad skuldsanering men det känns som ett fängelse just nu och att någon står och trampar mig på halsen. Känner mig så begränsad i detta och att inte kunna välja tex bostad, ständigt oroa sig för oförutsedda utgifter, sjukdom osv är tungt just nu.
Hoppas på att det släpper snart, borde vara lycklig och tacksam.
De sista två veckorna har jag haft en rejäl dipp angående min situation ekonomiskt.
Jag borde vara enbart tacksam över beviljad skuldsanering men det känns som ett fängelse just nu och att någon står och trampar mig på halsen. Känner mig så begränsad i detta och att inte kunna välja tex bostad, ständigt oroa sig för oförutsedda utgifter, sjukdom osv är tungt just nu.
Hoppas på att det släpper snart, borde vara lycklig och tacksam.
, men visst finns de saker som man kan känna sig beklämd och orolig över. 
Sant. Är en lite dipp eller reaktion som kommer först nu.❤️ Sant .. sårbarheten finns där hela tiden. Jag ska till tandläkaren nästa vecka och får det i gåva av nära anhörig .. orkar inte ta tag i kostnadsförslag .. en sån sk oroar mig och även kommande sjukskrivning. Gäller att hela tiden spara av det man får, ska försöka lägga undan buffert-belopp plus några hundra. Vi får kämpa de där åren vi har framför oss .. hoppas det släpper snart så du känner det bättre.
Ja, att slippa utmätning är såklart underbart men grämer mig över situationen jag satt mig i och att vara fast utan valUsch va tråkigt att Du känner så, men visst finns de saker som man kan känna sig beklämd och orolig över.
Vi får försöka att inte låta de mörka tankarna ta över, för vi kunde istället suttit här med löneutmätning, år in - år ut... utan någon som helst lättnad!
Du ”slapp” det, men herre min jösses, DET var hemskt. Förnedrande !
Vi hade varit än mer låsta då. Nu har vi våra betalfria månader att se framemot och vi kan se ett ljus långt där borta i tunneln...
Kämpa !!!![]()

Jag tror det beror på att du har ett tungt bagage som är anledningen till att du hamnat där du är nu. Att du hjälp sambo och son. Det är som att du straffas hårt.
Men du, klappa dig själv på axeln! Du har gjort stordåd! Försökt hjälpa andra utan att tänka på dig själv. Beröm dig för ditt goda hjärta som tyvärr satt dig där du är idag. Du kommer komma igenom det. Du är så mycket mer värd att må bra. Det blev som det blev. Gör så gott du kan av det. Försöka ta ett steg över tröskeln. Lämna det gamla bakom dig. Lev i nuet.
Jag har gjort två år på min skuldsanering, det går fort! Jo visst, så svårt många gånger och jag har som du haft familjeangelägenheter till att jag hamnat där jag är. Man tänker ”om inte..”
Du klarar det, men glöm inte att berömma dig själv för allt du orkat och gjort. Du kommer dit att det blir din tur en dag, inom räckhåll en dag.
Förstår! Känner ibland som att jag lever i en enda lång transportsträcka tillbaka till livet. Har 19 månader kvar. Sedan får jag flytta och får träffa mina vuxna barn oftare. Och kan köpa nya kläder och laga tänderna. Om jag håller mig frisk och flytande tills det är över.De sista två veckorna har jag haft en rejäl dipp angående min situation ekonomiskt.
Jag borde vara enbart tacksam över beviljad skuldsanering men det känns som ett fängelse just nu och att någon står och trampar mig på halsen. Känner mig så begränsad i detta och att inte kunna välja tex bostad, ständigt oroa sig för oförutsedda utgifter, sjukdom osv är tungt just nu.
Hoppas på att det släpper snart, borde vara lycklig och tacksam.