Utbränd och förstörd

[tigerkatten007]

Var tvungen att ta en ofrivillig paus från forumet. Kämpat och kämpar dagligen för att hålla mig ovanför vattenytan. Började nyligen nytt jobb och ny typ av tjänst och det går trögt och långsamt. Alltid varit väldigt energisk, social och effektiv. Nu kämpar jag med att klara lägsta nivån på jobbet. Jag känner att min hjärna inte fungerar som den brukar och känner inte igen mitt yrkesjag. Jag vet inte om jag är utbränd eller bara förstört hjärnan pga långvarig stress och press pga ekonomisk situation och till viss del även stressigt jobb samt dålig självkänsla/familjesituation. Jag vet inte vad jag vill med att skriva här mer än att rekommendera alla att välja en annan väg än jag gjort. Släpp skulderna tidigt, ta samlingslån eller hjälp av familj/släkt om möjligt. 10 år ekonomisk stress förstör en som människa för livet. Kommer aldrig bli densamma igen. På gott men mestadels ont.

 

[Ny2018]

Var tvungen att ta en ofrivillig paus från forumet. Kämpat och kämpar dagligen för att hålla mig ovanför vattenytan. Började nyligen nytt jobb och ny typ av tjänst och det går trögt och långsamt. Alltid varit väldigt energisk, social och effektiv. Nu kämpar jag med att klara lägsta nivån på jobbet. Jag känner att min hjärna inte fungerar som den brukar och känner inte igen mitt yrkesjag. Jag vet inte om jag är utbränd eller bara förstört hjärnan pga långvarig stress och press pga ekonomisk situation och till viss del även stressigt jobb samt dålig självkänsla/familjesituation. Jag vet inte vad jag vill med att skriva här mer än att rekommendera alla att välja en annan väg än jag gjort. Släpp skulderna tidigt, ta samlingslån eller hjälp av familj/släkt om möjligt. 10 år ekonomisk stress förstör en som människa för livet. Kommer aldrig bli densamma igen. På gott men mestadels ont.

Du kanske ska ta en paus. Sök din vc och få hjälp. Det gjorde jag för ett år sedan och det blev min räddning.❤️

 

[Gnetaren]

Var tvungen att ta en ofrivillig paus från forumet. Kämpat och kämpar dagligen för att hålla mig ovanför vattenytan. Började nyligen nytt jobb och ny typ av tjänst och det går trögt och långsamt. Alltid varit väldigt energisk, social och effektiv. Nu kämpar jag med att klara lägsta nivån på jobbet. Jag känner att min hjärna inte fungerar som den brukar och känner inte igen mitt yrkesjag. Jag vet inte om jag är utbränd eller bara förstört hjärnan pga långvarig stress och press pga ekonomisk situation och till viss del även stressigt jobb samt dålig självkänsla/familjesituation. Jag vet inte vad jag vill med att skriva här mer än att rekommendera alla att välja en annan väg än jag gjort. Släpp skulderna tidigt, ta samlingslån eller hjälp av familj/släkt om möjligt. 10 år ekonomisk stress förstör en som människa för livet. Kommer aldrig bli densamma igen. På gott men mestadels ont.

Du befinner dig i en väldigt farlig situation! Det är det första du måste inse.

Att bli av med jobbet eller att säga upp sig är förödande för en som är skuldsatt och kan bara leda till att man sjunker ännu djupare. Inse att du nu måste slåss för ditt liv!

Du kan vara utbränd men din känsla kan lika gärna bero på att du har en depression. Det kan också vara så enkelt att du faktiskt inte trivs på det nya jobbet.

Analysera! Innerst inne vet du svaret. Om svaret är att du inte trivs, behåll jobbet men sök nytt jobb omedelbart! Ju fortare du kommer därifrån desto bättre. Om svaret är att du är utbränd eller deprimerad, sök hjälp om ekonomin tillåter annars försök hitta en väg som passar dig och använd dig av ”fake it to make it” på jobbet tills du har en lösning.

 

[tigerkatten007]

Du kanske ska ta en paus. Sök din vc och få hjälp. Det gjorde jag för ett år sedan och det blev min räddning.❤️

Tack ❤️ Jag ska när jag har kraft. Har fått hjälp tidigare via VC men det ledde inte till någon förbättring. Jag tror att jag behöver arbeta med mig själv på egen hand också. Acceptera att jag förstört mitt liv till viss del. Och det är svårt.

 

[Ny2018]

Tack ❤️ Jag ska när jag har kraft. Har fått hjälp tidigare via VC men det ledde inte till någon förbättring. Jag tror att jag behöver arbeta med mig själv på egen hand också. Acceptera att jag förstört mitt liv till viss del. Och det är svårt.

Det är såklart viktigt att jobba med sig själv, det har jag gjort men även med hjälp av VC, psykolog och antideppresivt.

 

[tigerkatten007]

Du befinner dig i en väldigt farlig situation! Det är det första du måste inse.

Att bli av med jobbet eller att säga upp sig är förödande för en som är skuldsatt och kan bara leda till att man sjunker ännu djupare. Inse att du nu måste slåss för ditt liv!

Du kan vara utbränd men din känsla kan lika gärna bero på att du har en depression. Det kan också vara så enkelt att du faktiskt inte trivs på det nya jobbet.

Analysera! Innerst inne vet du svaret. Om svaret är att du inte trivs, behåll jobbet men sök nytt jobb omedelbart! Ju fortare du kommer därifrån desto bättre. Om svaret är att du är utbränd eller deprimerad, sök hjälp om ekonomin tillåter annars försök hitta en väg som passar dig och använd dig av ”fake it to make it” på jobbet tills du har en lösning.

Jag kanske skrev klantigt, lätt att det blir så när man inte är på topp. Trivs jättebra på mitt jobb men det finns också en extrem press att prestera lite extra som ny i ett läge där energinivån är noll.

Jag kanske är deprimerad, är och känner mig misslyckad samt ensam som person på så många plan i livet. Jag har haft samtalskontakt förr men det har aldrig hjälpt. Såren är djupa och går ej att reparera. Jag behöver lära mig att leva med dessa känslor av skuld och tomhet.

 

[tigerkatten007]

Det är såklart viktigt att jobba med sig själv, det har jag gjort men även med hjälp av VC, psykolog och antideppresivt.

Gjort allt det när jag tidigare hamnat i mörkret. Jag har verkligen inte blivit hjälpt och det har inte varit fel på personerna. Det handlar mer om att jag måste acceptera omständigheterna och ödet i mitt liv. Det finns så mycket jag inte kan påverka själv. Och det jag kan påverka själv börjar jag tappa förmågan till pga långvarig extrem stress och press.

 

[Skogsmulle]

Gjort allt det när jag tidigare hamnat i mörkret. Jag har verkligen inte blivit hjälpt och det har inte varit fel på personerna. Det handlar mer om att jag måste acceptera omständigheterna och ödet i mitt liv. Det finns så mycket jag inte kan påverka själv. Och det jag kan påverka själv börjar jag tappa förmågan till pga långvarig extrem stress och press.

Jag förstår dig helt! Jag har morgonen som är allra värst och tyvärr då speciellt när jag är ledig. Jag ältar och anklagar mig själv och tycker att alla runt mig har det så bra.
Varje månad är det ett väldigt pysslande med inkassobolag och avbetalningsplaner. Vilken kan jag få sänkt den här månaden eller hoppa över. Samtidigt trivs jag enormt bra på mitt jobb.. så vet exakt hur du känner och är inne på 11 året med det här kaoset och om jag tittar bakåt så har det varit värre

 

[tigerkatten007]

Jag förstår dig helt! Jag har morgonen som är allra värst och tyvärr då speciellt när jag är ledig. Jag ältar och anklagar mig själv och tycker att alla runt mig har det så bra.
Varje månad är det ett väldigt pysslande med inkassobolag och avbetalningsplaner. Vilken kan jag få sänkt den här månaden eller hoppa över. Samtidigt trivs jag enormt bra på mitt jobb.. så vet exakt hur du känner och är inne på 11 året med det här kaoset och om jag tittar bakåt så har det varit värre

Stor kram för ditt kämpande! Önskar inte ens min värsta fiende detta helvete. Förutom ekonomin så finns ju andra svårigheter i livet som förvärrar detta lite men ekonomin är helt klart största boven då den gör att jag drar mig undan socialt och följden blir att även andra gör det. Har precis samma, så fort jag är ledig attackeras hjärnan av sådana tankar men behöver samtidigt vara ledig för att vila. Men det blir mer ältande än vila. Tycker inte synd om mig själv utan försöker hantera det eviga självhatet som äter en inifrån.

 

[tigerkatten007]

Så ett tips till alla er som kämpar: stoppa lånandet i tid. Om ni inte kan få samlingslån eller hjälp av familj/släkt släpp skulderna istället för att ta nya. Man hamnar absolut i några års ”karens” men med tiden blir situationen bara svårare och även att släppa då skulderna är stora. Och framförallt sparar ni tid av stress, press och självhat som tar år att reparera, om någonsin.