Varför Du ser mer spelreklam...

[Kimsan72]

Snubblade nyss över denna info:

https://24malmo.se/lagandringens-miss-darfor-ser-du-mer-spelreklam_5f47e3f5

 

[Kronofogden]

Jag har konsekvent och bestämt hävdat att spelmissbrukare har sig själva att skylla i grunden, men efter att ha lyssnat på radio i en vecka och tagit del av allsköns spelreklamer så har mina sympatier gått mer åt missbrukarnas än spelbolagens håll. Det är uppenbart för alla med en halv hjärna att spelbolagen riktar sin reklam mot svaga och lättutnyttjade personer, något som är strängt förbjudet inom exempelvis mode-, tobak- och alkoholreklam. Politikerna kan ta "krafttag" mot fetma och införa sockerskatt och reklam för barnmenyer, mot alkoholism genom att förbjuda positiv alkoholreklam och mot ätstörningar genom att förbjuda trådsmala modeller på affischer på gator och torg. Trots detta tycks man stå handfallna mot spelbolagens utsugarmetoder, trots att alarmerande många unga sitter i skuldfällor.

Som skuldsatt (inte på grund av någon typ av missbruk, utan bara ekonomiska felbeslut) så kan jag förstå ilskan som många spelberoende riktar mot statens släpphänthet mot spelbolagen och snabblånegivarna. Nog har man alltid sig själv att skylla i grunden, inte minst jag själv som föll för Vivus "gratislån" när jag behövde snabba pengar, men i allt högre grad känner jag att vår enorma välfärdsstat borde ha som intresse att förhindra att framför allt unga skuldsätter sig. I dag har många unga förhållandevis rika föräldrar och anhöriga som kan hjälpa dem ur skulderna, men för framtida generationer - som i dag föds skuldsatta - kommer detta att vara osannolikt. Om detta inte redan är en kris så är det en begynnande sådan staten nu lägger grunden för. Norge har sedan länge förbjudit hasardspel, och det finns otaliga andra exempel ute i världen. Borde inte förmyndarstaternas förmyndarstat kunna göra något liknande?

Som en liten kuriositet vistades jag förra året under två veckor i Las Vegas med en svensk man som livnär sig på betting och casinospel. Han har blivit portad från otaliga casinon på grund av att han sprängt banken för många gånger. Den livsstilen - att kunna säga åt en bar att låsa dörren och låta sina vänner tömma skåpen när man just vunnit 600 000 på GAIS-Häcken - var otroligt fascinerande och fick mig att tänka på spelandet som mer av en riskfylld investering, där fingerfärdighet kan ge enorm avkastning, snarare än som något farligt som borde ses ner på.

Men så, sista dagen innan vi skulle åka hem visade "gamblern" mig en grå ambulans som stod undangömd i en gränd, skyld av casinonas och hotellens neonljus. Han berättade att dessa gråa ambulansers uppgift är att så osynligt och omärkligt som möjligt forsla bort kropparna från de tusentals personer som varje år hoppar mot döden från höghusen efter att ha spelat bort barnens collegepengar och fruns pensionssparande. Allt för att inte störa bilden av paradiset på jorden.

Ovanstående exempel är två sidor av samma mynt, och för mig blev det sista en tankeställare. Jag är liberal i grunden, men ett system som får folk att ta livet av sig på grund av att det är för lätt att ta lån, för lätt att spela bort miljonbelopp, är inte ett system som kan överleva.

Nåväl, det blev lite av en rant så här på lördagskvällen, men eftersom jag själv på senare tid har fått nya perspektiv i denna ödesfråga så kändes det som att det här var rätt kanal att ventilera i.

 

[Kimsan72]

Jag håller med Dig till fullo i allt Du skriver. Har heller inga spelmissbruk eller annan missbruksproblematik för den delen & är rent generellt, en hängiven motståndare till alla typer av kollektiva förbud, men sen jag blev medlem här, så noterar jag hur ENORMT detta problem är.

 

[Per1975]

Jag har konsekvent och bestämt hävdat att spelmissbrukare har sig själva att skylla i grunden, men efter att ha lyssnat på radio i en vecka och tagit del av allsköns spelreklamer så har mina sympatier gått mer åt missbrukarnas än spelbolagens håll. Det är uppenbart för alla med en halv hjärna att spelbolagen riktar sin reklam mot svaga och lättutnyttjade personer, något som är strängt förbjudet inom exempelvis mode-, tobak- och alkoholreklam. Politikerna kan ta "krafttag" mot fetma och införa sockerskatt och reklam för barnmenyer, mot alkoholism genom att förbjuda positiv alkoholreklam och mot ätstörningar genom att förbjuda trådsmala modeller på affischer på gator och torg. Trots detta tycks man stå handfallna mot spelbolagens utsugarmetoder, trots att alarmerande många unga sitter i skuldfällor.

Som skuldsatt (inte på grund av någon typ av missbruk, utan bara ekonomiska felbeslut) så kan jag förstå ilskan som många spelberoende riktar mot statens släpphänthet mot spelbolagen och snabblånegivarna. Nog har man alltid sig själv att skylla i grunden, inte minst jag själv som föll för Vivus "gratislån" när jag behövde snabba pengar, men i allt högre grad känner jag att vår enorma välfärdsstat borde ha som intresse att förhindra att framför allt unga skuldsätter sig. I dag har många unga förhållandevis rika föräldrar och anhöriga som kan hjälpa dem ur skulderna, men för framtida generationer - som i dag föds skuldsatta - kommer detta att vara osannolikt. Om detta inte redan är en kris så är det en begynnande sådan staten nu lägger grunden för. Norge har sedan länge förbjudit hasardspel, och det finns otaliga andra exempel ute i världen. Borde inte förmyndarstaternas förmyndarstat kunna göra något liknande?

Som en liten kuriositet vistades jag förra året under två veckor i Las Vegas med en svensk man som livnär sig på betting och casinospel. Han har blivit portad från otaliga casinon på grund av att han sprängt banken för många gånger. Den livsstilen - att kunna säga åt en bar att låsa dörren och låta sina vänner tömma skåpen när man just vunnit 600 000 på GAIS-Häcken - var otroligt fascinerande och fick mig att tänka på spelandet som mer av en riskfylld investering, där fingerfärdighet kan ge enorm avkastning, snarare än som något farligt som borde ses ner på.

Men så, sista dagen innan vi skulle åka hem visade "gamblern" mig en grå ambulans som stod undangömd i en gränd, skyld av casinonas och hotellens neonljus. Han berättade att dessa gråa ambulansers uppgift är att så osynligt och omärkligt som möjligt forsla bort kropparna från de tusentals personer som varje år hoppar mot döden från höghusen efter att ha spelat bort barnens collegepengar och fruns pensionssparande. Allt för att inte störa bilden av paradiset på jorden.

Ovanstående exempel är två sidor av samma mynt, och för mig blev det sista en tankeställare. Jag är liberal i grunden, men ett system som får folk att ta livet av sig på grund av att det är för lätt att ta lån, för lätt att spela bort miljonbelopp, är inte ett system som kan överleva.

Nåväl, det blev lite av en rant så här på lördagskvällen, men eftersom jag själv på senare tid har fått nya perspektiv i denna ödesfråga så kändes det som att det här var rätt kanal att ventilera i.

Ja...jag tycker inte att man är svag och lättutnyttjad för att man spelat något tag. Förstår hur du egentligen menar men tänker på när andra forumsmänniskor på andra ställen tror att spelare är totalt körda i huvudet osv. det är så himla dumt. Många har sagt "du är den smartaste jag mött!" med förvåning till mig och min logik score skenar men det spelar ingen roll tydligen. Jag tror inte dumhet och spelande hör ihop, kanske däremot andra personlighetsdrag som spänningssökande, impulsiv osv. men inte dum som i korkad. Det är korkat gjort men alla som lyckats med det imponerande beslutet att spela har väl mer än en halv hjärna och förstår att det är fel. Är så trött på andra, inte du så värst, människor som dumförklarar en.
Och sorgligt med ambulanserna- ingen borde syssla med spel tycker jag. Casinoreklamerna måste verkligen få ett stopp. Tror förvisso inte att många lockas? Det är nog fler som börjar genom hörsägen än genom någon reklam så varför måste vi stå ut med skräpet. : /

 

[Bullens]

Jag har konsekvent och bestämt hävdat att spelmissbrukare har sig själva att skylla i grunden, men efter att ha lyssnat på radio i en vecka och tagit del av allsköns spelreklamer så har mina sympatier gått mer åt missbrukarnas än spelbolagens håll. Det är uppenbart för alla med en halv hjärna att spelbolagen riktar sin reklam mot svaga och lättutnyttjade personer, något som är strängt förbjudet inom exempelvis mode-, tobak- och alkoholreklam. Politikerna kan ta "krafttag" mot fetma och införa sockerskatt och reklam för barnmenyer, mot alkoholism genom att förbjuda positiv alkoholreklam och mot ätstörningar genom att förbjuda trådsmala modeller på affischer på gator och torg. Trots detta tycks man stå handfallna mot spelbolagens utsugarmetoder, trots att alarmerande många unga sitter i skuldfällor.

Som skuldsatt (inte på grund av någon typ av missbruk, utan bara ekonomiska felbeslut) så kan jag förstå ilskan som många spelberoende riktar mot statens släpphänthet mot spelbolagen och snabblånegivarna. Nog har man alltid sig själv att skylla i grunden, inte minst jag själv som föll för Vivus "gratislån" när jag behövde snabba pengar, men i allt högre grad känner jag att vår enorma välfärdsstat borde ha som intresse att förhindra att framför allt unga skuldsätter sig. I dag har många unga förhållandevis rika föräldrar och anhöriga som kan hjälpa dem ur skulderna, men för framtida generationer - som i dag föds skuldsatta - kommer detta att vara osannolikt. Om detta inte redan är en kris så är det en begynnande sådan staten nu lägger grunden för. Norge har sedan länge förbjudit hasardspel, och det finns otaliga andra exempel ute i världen. Borde inte förmyndarstaternas förmyndarstat kunna göra något liknande?

Som en liten kuriositet vistades jag förra året under två veckor i Las Vegas med en svensk man som livnär sig på betting och casinospel. Han har blivit portad från otaliga casinon på grund av att han sprängt banken för många gånger. Den livsstilen - att kunna säga åt en bar att låsa dörren och låta sina vänner tömma skåpen när man just vunnit 600 000 på GAIS-Häcken - var otroligt fascinerande och fick mig att tänka på spelandet som mer av en riskfylld investering, där fingerfärdighet kan ge enorm avkastning, snarare än som något farligt som borde ses ner på.

Men så, sista dagen innan vi skulle åka hem visade "gamblern" mig en grå ambulans som stod undangömd i en gränd, skyld av casinonas och hotellens neonljus. Han berättade att dessa gråa ambulansers uppgift är att så osynligt och omärkligt som möjligt forsla bort kropparna från de tusentals personer som varje år hoppar mot döden från höghusen efter att ha spelat bort barnens collegepengar och fruns pensionssparande. Allt för att inte störa bilden av paradiset på jorden.

Ovanstående exempel är två sidor av samma mynt, och för mig blev det sista en tankeställare. Jag är liberal i grunden, men ett system som får folk att ta livet av sig på grund av att det är för lätt att ta lån, för lätt att spela bort miljonbelopp, är inte ett system som kan överleva.

Nåväl, det blev lite av en rant så här på lördagskvällen, men eftersom jag själv på senare tid har fått nya perspektiv i denna ödesfråga så kändes det som att det här var rätt kanal att ventilera i.

Tack, du gör mig förhoppningsfull med ditt inlägg, att vilja ifrågasätta sina egna ställningstagande för att man får in ny information istället för att bara blunda och hålla fast vid det "gamla" är något som fler borde prova på, då hade denna världen varit mer förstående.

Uppskattar att du inte bara har den personligheten utan även delar med dig.

För oss med beroende betyder all "förståelse" väldigt mycket och det är det som krävs för att myndigheter skall ta saker på allvar.

Ju fler "friska" personer som förstår att det inte är "en fråga om IQ" utan helt random människor som trillar och att det är ett missbruk som gör att "valet" att göra rätt blir näst intill omöjligt, hur mycket fel man än vet att det är, ju snabbare kommer fler människor våga outa sig och problemet blir synligt. Det är snöbollseffekten som behövs och den rullar på rätt bra som du själv skriver.

Återigen Tack!

 

[Per1975]

Det är så mycket stigma kring att göra fel i dagens samhälle, man får inte ens säga fel sak irl till andra för då blir man dissad av personer för resten av sitt liv och blir stämplad elak även om intentionerna var andra och det hela missuppfattades. Klart spelande då inte ses med blida ögon, samt att skuldsätta sig, för vissa verkar inte orsaker spela någon roll utan bara att det hänt.
Jag håller med dig Abbe om ditt stycke. Min bästa vän säger inget men jag tror hon tycker det är ett en förlorares beteende innerst inne att ha tagit flera lån med hög ränta och att ha spelat. Det gnager inom en att inte kunna säga det lättsamt utan att folk skulle börja se hela ens person som dålig och inte det isolerade beteendet.

 

[Kimsan72]

Det är så mycket stigma kring att göra fel i dagens samhälle, man får inte ens säga fel sak irl till andra för då blir man dissad av personer för resten av sitt liv och blir stämplad elak även om intentionerna var andra och det hela missuppfattades. Klart spelande då inte ses med blida ögon, samt att skuldsätta sig, för vissa verkar inte orsaker spela någon roll utan bara att det hänt.
Jag håller med dig Abbe om ditt stycke. Min bästa vän säger inget men jag tror hon tycker det är ett en förlorares beteende innerst inne att ha tagit flera lån med hög ränta och att ha spelat. Det gnager inom en att inte kunna säga det lättsamt utan att folk skulle börja se hela ens person som dålig och inte det isolerade beteendet.

Jag håller inte riktigt med Dig här. För mig som inte har någon form av missbruksproblematik att ”vila mig mot”, så borde min skuldsättning än mer ses som oerhört motbjudande än för de med just ovanstående problematik.
Mina skulder bottnar i ett långvarigt överkonsumerande (velat leva bättre än vad ekonomin tillåtet helt enkelt).
Nästan alla av mina nära vänner vet nu om detta. Alla var oförstående och kanske en aningens fördömande till att börja med, men jag har förklarat mig (även då det är svårt, för jag förstår inte ens själv mitt beteende fullständigt), men alla mina vänner har stått kvar vid min sida. Nu ”skojar” vi om det... Jag möts nu av empati, ödmjuksamhet & generositet av mina vänner... Det har hjälpt mig oerhört i denna sorg som jag med då & då uppleva...

 

[Per1975]

Jag håller inte riktigt med Dig här. För mig som inte har någon form av missbruksproblematik att ”vila mig mot”, så borde min skuldsättning än mer ses som oerhört motbjudande än för de med just ovanstående problematik.
Mina skulder bottnar i ett långvarigt överkonsumerande (velat leva bättre än vad ekonomin tillåtet helt enkelt).
Nästan alla av mina nära vänner vet nu om detta. Alla var oförstående och kanske en aningens fördömande till att börja med, men jag har förklarat mig (även då det är svårt, för jag förstår inte ens själv mitt beteende fullständigt), men alla mina vänner har stått kvar vid min sida. Nu ”skojar” vi om det... Jag möts nu av empati, ödmjuksamhet & generositet av mina vänner... Det har hjälpt mig oerhört i denna sorg som jag med då & då uppleva...

Hejsan. Ja, jag förstår. Jag har bara några hundratusen i skulder men mer än hälften är från överkonsumtion och jag ser det (för min del åtminstone) som ett missbruksbeteende när man inte kan säga nej till sig själv och måste ha något.

Det är bra att dina vänner stöttat dig men jag har inga vänner förutom den där enda vännen så jag har nog inte undersökt att berätta och först få ris och sen ros men jag tänkte mer på vad som händer om man säger det till människor som inte älskar en så värst, då kanske inte empatin och generositeten infinner sig. Jag har många runt mig som bara vill att det ska gå dåligt för mig, t.ex. mamma och syster så jag får ständigt ett "mm" om jag berättar något bra och uppmärksamhet om jag gnäller över något. Alla skulle tycka att jag var värdelös i släkten osv. trots andra ansträngningar i livet. Pratar med min bästa vän och med min man.

 

[Kimsan72]

Hejsan. Ja, jag förstår. Jag har bara några hundratusen i skulder men mer än hälften är från överkonsumtion och jag ser det (för min del åtminstone) som ett missbruksbeteende när man inte kan säga nej till sig själv och måste ha något.

Det är bra att dina vänner stöttat dig men jag har inga vänner förutom den där enda vännen så jag har nog inte undersökt att berätta och först få ris och sen ros men jag tänkte mer på vad som händer om man säger det till människor som inte älskar en så värst, då kanske inte empatin och generositeten infinner sig. Jag har många runt mig som bara vill att det ska gå dåligt för mig, t.ex. mamma och syster så jag får ständigt ett "mm" om jag berättar något bra och uppmärksamhet om jag gnäller över något. Alla skulle tycka att jag var värdelös i släkten osv. trots andra ansträngningar i livet. Pratar med min bästa vän och med min man.

Förvisso har Du en poäng i problematiken med att inte kunna säga ”nej” till sig själv, men så har ja haft det hela mitt liv. Har velat leva bättre och ”finare” än vad ekonomin förmått. Köpt hästar med lån, betalt dyra veterinörskostnader med lån, aldrig rest för lånade pengar dock, men som sagt, likväl har jag långvarigt levt över mina tillgångar.
Eller kanske inte riktigt ärligt iheller, för visst ska man kunna låna pengar för olika ändamål & jag har ju alltid gjort rätt för mig, MEN sen händer den där GREJEN som raserar korthuset & som gör att man står vid ruinens brant, som i mitt fall, havererade tänder
Det gör mig innerligt ont att läsa att Du bara har en vän och att Din familj beter sig som dom gör. Dom borde skämmas...
Lever Du ensam eller har Du en ”käraste” vid Din sida iallafall?!

Från mig får Du iallafall många värmande kramar ❤️

 

[*Trött-i-själen*]

Jag håller inte riktigt med Dig här. För mig som inte har någon form av missbruksproblematik att ”vila mig mot”, så borde min skuldsättning än mer ses som oerhört motbjudande än för de med just ovanstående problematik.
Mina skulder bottnar i ett långvarigt överkonsumerande (velat leva bättre än vad ekonomin tillåtet helt enkelt).
Nästan alla av mina nära vänner vet nu om detta. Alla var oförstående och kanske en aningens fördömande till att börja med, men jag har förklarat mig (även då det är svårt, för jag förstår inte ens själv mitt beteende fullständigt), men alla mina vänner har stått kvar vid min sida. Nu ”skojar” vi om det... Jag möts nu av empati, ödmjuksamhet & generositet av mina vänner... Det har hjälpt mig oerhört i denna sorg som jag med då & då uppleva...

Men DU har ju faktiskt ett missbruk att luta dig tillbaka på också!?... DUTT missbruk kallas ju ”shoppingmissbruk” och som på många sätt kan liknas med ett spelmissbruk,enda skillnaden är ju att du FÅR något för dina pengar till skillnad mot oss spelmissbrukare som bara hivar i väg pengarna?

Jag har vänner som är shoppingmissbrukare och som kan berätta SIN historia med impulsköp,må-bra-känslor & ångest redan när bekräftelsen på köpet trillar ner i inkorgen på mailen..

Det är ju samma problematik med ekonomin inblandad. Låna till köp... använda pengarna till inköp snarare ön att betala utgifter...

Låna,dribbla med varor som man inte kan visa hemma.. ljuga,smussla...

Nog har du ett missbruk alla gånger!?