nu känns det tungt

[skyatnight]

När du gick igenom arbetsförmedlingen och Samhall, gjordes detta under tiden du jobbade 50% ? Sökte du en helt ny tjänst eller bara på 50 % ?
Anledningen att jag frågar för sitter i liknande sits, i januari kommer min arbetsförmåga ställas inför hela arbetsmarknaden, det gäller 25%. Har fibro + två andra diagnoser som påverkar min arbetsförmåga. Är villig att arbeta 75% vilket jag gör oxå på ren jävla envishet. Jobba är det enda jag gör med mitt liv resten av tiden spenderar jag sängliggandes ... hade önskat 50% sjukersättning men kan knappt få igenom 25% sjukskrivning.
Min arbetsplats är tillräckligt anpassad i mins ögon och där finns inget arbete jag hade klarat på 100,
Min läkare säger att jag aldrig kommer få 25% sjukersättning eftersom ingen får det nuförtiden, men sen samtidigt så har vi aldrig testat att ansöka om det... jag tänker göra det nu i januari!

Förstår din frustration, uppgivenhet och hopplöshet!
Sist jag gick ifrån min läkare tänkte jag, detta är inte lönt, livet är meningslöst jag har ingen plats i detta samhället, jag orkar inte kämpa längre... känns som mitt liv inte är värt något om jag inte kan jobba heltid. Jag känner mig totalt utlämnad, ensam och som om ingen tar mig och min sjukdom på allvar!

Massa styrkekramar till dig och till alla andra som kämpar
❤️

Det ska inte underlättas att jobba för oss som mår dåligt. Jag var nära att få sparken för jag var helt icke funktionsduglig som ssk, var fortfarande tokutmattad efter lite över 1 års heltidssjukskrivning. Lyckades bli omplacerad till ett fantastiskt jobb där all möjlig hänsyn är tagen, jag tror att enda jobbet som skulle vara bättre än detta är det som han i Falun kommun hade (han gick hemma och lyfte lön för han var släkt med chefen). Jag har alltså inte ställts mot hela arbetsmarknaden. Nu är hr inkopplat, den som omplacerade mig tyckte det var ren idioti att sparka nån bara för att göra försäkringskassan glad. Fick ganska mycket stöd av henne så idag känns det lite bättre. Satt hos psykologen och babblade mig också, det var ganska mycket fokus på det du själv säger... att de få gångerna som allt känns helt meningslöst för mig är efter läkarbesöken. Nu är det ny läkare igen nästa vecka. Mitt förtroende för läkare har störtdykt sen jag blev sjukskriven. Det pratas om fibro, me/cfs osv osv, men de tyckeri inte det är nån vits att göra mer för Försäkringskassan är enligt dom nöjd med utmattning. Det är bara ett byråkratiskt spel känns det som där folk som mår dåligt hamnar i kläm. Hoppas det löser sig för dig, det är min egen stora skräck (efter att kf ska ta bilen) att bli utslängd på arbetsmarknaden, det skulle sänka mig totalt i botten igen.

 

[skyatnight]

Livet är inte lätt. Det är svårt att se ljuset då man har motgång efter motgång.
Även om det är svårt så försök fokusera på saker som är positiva i ditt liv. Gör saker som du tycker om och var snäll mot dig själv.
Jag har varit med om mycket skit i livet och har aldrig satt mig själv i fokus. Därav jag idag sitter med skulder på 1.4 miljoner, en utmattningsdepression och många förlorade år. Jag försöker ändå se det positiva i det hela och idag är jag i fokus inte alla andra. ( bortsett från min dotter). Jag väntar på besked om skuldsanering och får jag den beviljad så ska resten av mitt liv levas enbart för min egen skull.
Det kan bara bli bättre och tillsammans är vi på väg dit. -

Jag brukar vara positiv och kämpa på i ur och skur fast alla "friska" ligger helt däck. Nu i helgen var det tungt, idag känns det bättre. Du gör helt rätt som lägger fokus på dig och din dotter, gör du det så kan du sen lägga fokus på andra. Jag har insett att det är inte egoistiskt att sätta på sig själv andningsmasken först, för efter det kan du fokusera på andra. Har själv gett och gett och gett till andra och därför satt mig där jag sitter nu. Vet inte hur mitt liv kommer se ut efter en eventuell skuldsanering, men jag har klargjort hemma att jag lånar inte en krona till oavsett. Det får stå och falla om det är så. Jag jobbar i alla fall på att lägga mer fokus på mig själv, men det är svårt. Det är inte lätt med relationer, inte svart eller vitt, skilsmässa eller inte. Ganska slut i huvudet efter dessa dagarna, får ligga lite lågt på skrivandet för det känns som det mest blir massa svammel.

 

[Ny2018]

Det känns som att du och jag har en liknande bakgrund.
Nej, relationer är inte svarta el vita men det finns en gräns för allt.
Jag har levt med en spel och alkoholmissbrukare men även med en son som genom åren ” utnyttjat” mig känslomässigt så att jag inte kunde/vågade säga nej. För lite mer än ett år sedan så var min gräns nådd.
Det blev bara så uppenbart. Han är mitt barn men han är inget barn. Han är vuxen och måste ta sitt ansvar liksom jag. Han åkte ut på gatan och jag gjorde honom hemlös. Sen rasade jag efter alla års press och ångest.
Jag vill aldrig mer göra om resan men den var nödvändig. Idag är jag på väg mot en ljusare framtid och jag älskar mig själv och sätter mig själv först.
Jag är så långt ifrån den tjejen som stod vid kanten på perrongen beredd att hoppa då allt var svart.
Det är värt att kämpa och vända blicken framåt istället för bakåt där det svarta fanns.
Kram på dig.❤️

 

[Annhha]

Vilket jätte jobb du gör! Du är verkligen stark som är så öppen om spelberoendet. Så klart du ska vara stolt och att du nu gör det bästa du kan av livet, viktigt att kunna förlåta sig själv också. Jag har vid nått korkat tillfälle funderat på att testa lite nätspel, men jag har kronisk otur/kass på allt spel som handlar om pengar och har som tur är den insikten.

Snälla, testa aldrig. Blir så ledsen för varje människa som går ner sig i detta. Finns så mycket annat i livet som ger så mycket mer.

 

[skyatnight]

Det känns som att du och jag har en liknande bakgrund.
Nej, relationer är inte svarta el vita men det finns en gräns för allt.
Jag har levt med en spel och alkoholmissbrukare men även med en son som genom åren ” utnyttjat” mig känslomässigt så att jag inte kunde/vågade säga nej. För lite mer än ett år sedan så var min gräns nådd.
Det blev bara så uppenbart. Han är mitt barn men han är inget barn. Han är vuxen och måste ta sitt ansvar liksom jag. Han åkte ut på gatan och jag gjorde honom hemlös. Sen rasade jag efter alla års press och ångest.
Jag vill aldrig mer göra om resan men den var nödvändig. Idag är jag på väg mot en ljusare framtid och jag älskar mig själv och sätter mig själv först.
Jag är så långt ifrån den tjejen som stod vid kanten på perrongen beredd att hoppa då allt var svart.
Det är värt att kämpa och vända blicken framåt istället för bakåt där det svarta fanns.
Kram på dig.❤️

Det låter som du har haft mycket att kämpa med. Själv är jag gift med en vars medberoende till sina psyksjuka föräldrar påverkar våran relation väldigt mycket då jag själv är den konflikträdda sorten som vill folk ska må bra. Ingen toppen mix tyvärr. Vad bra att du mår bättre nu och ser en bra framtid för dig, hoppas verkligen din skuldsanering går igenom så du alla möjligheter till att må bra.

Senaste veckan har varit kaos och jag har haft fullt upp med klassiskt utmattningsbeteende. Känner inte igen jobbarkompisar, försöker låsa upp andra bilar på parkeringen, kör vilse i stan, tappar ord och orkar knappt se folk på vykort ens. Sover sover sover. Läkarbesök igen på måndag och borde kanske gå ner till 25% ett tag om det går, men vågar inte krångla med inkomsten i detta med skuldsaneringsansökan. Ska jag vara ärlig med handläggaren och säga hur det är? De behöver inte räkna om, van leva under minimum ändå och det är bara för några veckor säkert i så fall.

 

[skyatnight]

Snälla, testa aldrig. Blir så ledsen för varje människa som går ner sig i detta. Finns så mycket annat i livet som ger så mycket mer.

Nä kommer aldrig testa. Det är hjärnspöken bara.

 

[Ny2018]

Det låter som du har haft mycket att kämpa med. Själv är jag gift med en vars medberoende till sina psyksjuka föräldrar påverkar våran relation väldigt mycket då jag själv är den konflikträdda sorten som vill folk ska må bra. Ingen toppen mix tyvärr. Vad bra att du mår bättre nu och ser en bra framtid för dig, hoppas verkligen din skuldsanering går igenom så du alla möjligheter till att må bra.

Senaste veckan har varit kaos och jag har haft fullt upp med klassiskt utmattningsbeteende. Känner inte igen jobbarkompisar, försöker låsa upp andra bilar på parkeringen, kör vilse i stan, tappar ord och orkar knappt se folk på vykort ens. Sover sover sover. Läkarbesök igen på måndag och borde kanske gå ner till 25% ett tag om det går, men vågar inte krångla med inkomsten i detta med skuldsaneringsansökan. Ska jag vara ärlig med handläggaren och säga hur det är? De behöver inte räkna om, van leva under minimum ändå och det är bara för några veckor säkert i så fall.

Ärlighet varar ju längst och det kommer ju fram i slutändan. Jag tycker att du ska berätta.

Jag kände länge att det var på gång men kämpade emot. En dag på väg till jobbet ( jobbar 6,5 mil bort) när jag var nästan framme så körde jag in i bilen framför som stoppat för ett rödljus. Jag vaknade till och insåg att jag inte kommer ihåg något från jag körde hemifrån tills jag körde in i bilen. Allt var bortraderat och jag hade inte uppfattat rödljuset el bilen framför. När jag kom hem den natten så skrev jag på mina vårdkontakter och bad om en tid. Fick en tid på måndagen ( detta var lördag natt.) Sen fick jag hjälp.