- Blev medlem
- 4 Augusti 2018
- Meddelanden
- 366
- Mottagna reaktioner
- 647
- Poäng
- 597
Tack Zedrez för mig är det dock inte en fantastisk historia bara så som mitt liv var. Jag ska vara ärlig och det första jag tänkte när jag vaknade upp ett dygn efter mitt självmordsförsök och fick veta att min son räddat mig var: varför, varför kunde han inte låta mig få lämna det helvete jag fastnat i? Så jag var inte överlycklig men insåg att jag måste ta tag i mitt liv som spelberoende. Min son är värd det. Känner igen mig i allt som du skriver nästan som du är min tvilling. Jag började spela som en flykt och det gick för långt..lån.på lån, pantsatte smycken som inte var mina dock har jag aldrig tagit lån i min mans namn och det är jag tacksam för. Sedan så var det inte spelet i sig som lockade utan paniken att jag inte kunde lösa min situation som drev mig ner i botten gång på gång. Både du och jag Zedrez måste erkänna att vi velat lösa våra ekonomiska problem med spel och det är en önskedröm för i botten så handlar det ändå om spelberoende Först när vi erkänner det för oss själva kan vi ta oss ur det. Ta min utsträckta hand Zedrez och följ mig på vägen som spelfri.Fantastisk historia. Jag är väldigt glad att din son agerade och stoppade självmordsförsöket i tid. Jag orkar nog inte med kaoset som kommer uppstå. Vill spola fram 1år och leva därifrån. Har inga problem att sluta spela egentligen. Men mina skulder gör så att jag känner en tvång att vinna tillbaka allt för att slippa gå igenom ett helvete som väntar mig.

