Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
4.
Klaralån
- Lån utan UC
5.
Brixo Privatlån
- Ingen UC
6.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Tomly
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Flexkontot
- Swish, ingen UC
10.
Ferratum
- Lån utan UC
11.
Brixo
- Swish-utbetalning & Ingen UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Vill bara dela med mig
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Lampa" data-source="post: 52626" data-attributes="member: 3342"><p>Tack så mycket för din ärliga och starka berättelse.</p><p></p><p>Livet är hårt. Ibland är är det nästan outhärdligt. Men jag tror att det alltid kan vända och bli bättre - oavsett vilket fruktansvärt mörker man än befinner sig i just för tillfället.</p><p></p><p>Livets problem kommer i många former. Osavsett orsakerna bakom det som har bidragit till att vi har hamnat i låneträsket, så kan nog många av oss här på Lånforum relatera till din ångest och situation. Och eftersom detta är något vi har gemensamt så dömer vi ingen.</p><p></p><p>Utan egen erfarenhet av droger eller professionellt samtalsstöd i någon form, så tror jag ändå att missbrukspersonligheter av alla sorter behöver hjälp och stöd på många olika sätt. Jag tror att det är väldigt klokt att du har börjat berätta om dina skulder och ditt spelberoende för vänner, och jag tycker det är jättestarkt av dig att du redan har någon form av kontakt med psykiatrin.</p><p></p><p>Att vara deprimerad är ett hälsotillstånd som måste tas på större allvar, och tabun kring att prata om det måste försöka brytas - på samma sätt som att det är tabubelagt att prata privatekonomi. Antalet som tar livet av sig på grund av depression, är större än antalet som omkommer i trafikolyckor årligen. Men att prata om en dödlig trafikolycka är lättare att hantera, än vad det är i motsvarande fall när någon har begått självmord på samma väg.</p><p></p><p>Att få en somatisk sjukdom är mer accepterat än vad det är att få en depression. Drabbas man av en infektion så får man en viss typ av behandling och alla i ens omgivning kan acceptera läget. Drabbas man dock av en depression så är behandlingen ofta mer utdragen, och ens omgivning har svårt att både inse allvaret och förstå sammanhanget. En depression är många gånger både långt mer allvarligt och komplicerat, men depressionen tas inte på lika stort allvar - av många olika orsaker. En del av sjukdomsbilden är ju att man blir likgiltig och nedvärderar sig nåt fruktansvärt - till slut intalar man sig att just jag ändå inte är värd att satsas på och därför söker man inte hjälp - detta i kombination med att det är så tabubelagt att prata om, och att man skäms över att ha hamnat där man nu har hamnat. Depressionen skuldbelägger en själv, vilket ju är helt fel - och detta förvärrar många gånger sjukdomen.</p><p></p><p>Jag kan i efterhand erkänna att jag var djupt deprimerad under min senaste lånekarusell som pågick i fem år. Det var ett helvete med många av de symptom du räknar upp. Men eftersom jag skämdes så fruktansvärt av min situation så dolde jag allt inombords. Jag mådde skit. Varje dag. Varje natt.</p><p></p><p>För mig vände det inte förens jag tillslut började prata med bekanta om mitt elände. Mitt konkreta elände bestod av ett skuldberg på 700.000 kronor fördelat på 40 stycken olika lån. Sedan berättade jag för vänner och familj. Då släppte det. Det började vända. Att jag hanterade all ångest i hemlighet och helt ensam var det värsta. Det var tortyr.</p><p></p><p>Idag skäms jag inte över vad jag ställde till med. Jag tar ansvar för mina handlingar och jag håller på att betala tillbaka alla lån. Jag kan prata öppet om det till de som står mig allra närmast. Och stödet här från detta Lånforum där vi delar med oss av våra erfarenheter är både viktigt och fint.</p><p></p><p>Utan att personligen ha kunskap om droger så tror jag att du är på rätt väg. Du har börjat prata om dina problem vilket är ett jättekliv i rätt riktning. Jag tror att din situation hänger tätt ihop med droger, spelberoende och depression. Så att börja med att söka kontakt med andra likasinnade tror jag kan göra dig gott. Jag märker ju själv hur befriande det är att ha er alla här att dela erfarenheter med. Man är alltså inte ensam. Vi är många som delar liknande bekymmer och problematik.</p><p></p><p>När du orkar och känner dig mogen så kanske du ringer Stödlinjen för ditt spelberoende (020-819100), du kanske kontaktar Anonyma alkolister/Anonyma narkomaner (08-7203842) och du kanske även försöker att få kontakt med din psykolog igen där du denna gång är mer ärlig med att du faktiskt mår riktigt dåligt.</p><p></p><p>Likasinnade människor som delar liknande erfarenheter kan göra gott för en själv. Ingen kan ju förstå vad man själv går igenom, men man kan få väldigt mycket stöd och hjälp genom att inse att man inte är ensam.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Lampa, post: 52626, member: 3342"] Tack så mycket för din ärliga och starka berättelse. Livet är hårt. Ibland är är det nästan outhärdligt. Men jag tror att det alltid kan vända och bli bättre - oavsett vilket fruktansvärt mörker man än befinner sig i just för tillfället. Livets problem kommer i många former. Osavsett orsakerna bakom det som har bidragit till att vi har hamnat i låneträsket, så kan nog många av oss här på Lånforum relatera till din ångest och situation. Och eftersom detta är något vi har gemensamt så dömer vi ingen. Utan egen erfarenhet av droger eller professionellt samtalsstöd i någon form, så tror jag ändå att missbrukspersonligheter av alla sorter behöver hjälp och stöd på många olika sätt. Jag tror att det är väldigt klokt att du har börjat berätta om dina skulder och ditt spelberoende för vänner, och jag tycker det är jättestarkt av dig att du redan har någon form av kontakt med psykiatrin. Att vara deprimerad är ett hälsotillstånd som måste tas på större allvar, och tabun kring att prata om det måste försöka brytas - på samma sätt som att det är tabubelagt att prata privatekonomi. Antalet som tar livet av sig på grund av depression, är större än antalet som omkommer i trafikolyckor årligen. Men att prata om en dödlig trafikolycka är lättare att hantera, än vad det är i motsvarande fall när någon har begått självmord på samma väg. Att få en somatisk sjukdom är mer accepterat än vad det är att få en depression. Drabbas man av en infektion så får man en viss typ av behandling och alla i ens omgivning kan acceptera läget. Drabbas man dock av en depression så är behandlingen ofta mer utdragen, och ens omgivning har svårt att både inse allvaret och förstå sammanhanget. En depression är många gånger både långt mer allvarligt och komplicerat, men depressionen tas inte på lika stort allvar - av många olika orsaker. En del av sjukdomsbilden är ju att man blir likgiltig och nedvärderar sig nåt fruktansvärt - till slut intalar man sig att just jag ändå inte är värd att satsas på och därför söker man inte hjälp - detta i kombination med att det är så tabubelagt att prata om, och att man skäms över att ha hamnat där man nu har hamnat. Depressionen skuldbelägger en själv, vilket ju är helt fel - och detta förvärrar många gånger sjukdomen. Jag kan i efterhand erkänna att jag var djupt deprimerad under min senaste lånekarusell som pågick i fem år. Det var ett helvete med många av de symptom du räknar upp. Men eftersom jag skämdes så fruktansvärt av min situation så dolde jag allt inombords. Jag mådde skit. Varje dag. Varje natt. För mig vände det inte förens jag tillslut började prata med bekanta om mitt elände. Mitt konkreta elände bestod av ett skuldberg på 700.000 kronor fördelat på 40 stycken olika lån. Sedan berättade jag för vänner och familj. Då släppte det. Det började vända. Att jag hanterade all ångest i hemlighet och helt ensam var det värsta. Det var tortyr. Idag skäms jag inte över vad jag ställde till med. Jag tar ansvar för mina handlingar och jag håller på att betala tillbaka alla lån. Jag kan prata öppet om det till de som står mig allra närmast. Och stödet här från detta Lånforum där vi delar med oss av våra erfarenheter är både viktigt och fint. Utan att personligen ha kunskap om droger så tror jag att du är på rätt väg. Du har börjat prata om dina problem vilket är ett jättekliv i rätt riktning. Jag tror att din situation hänger tätt ihop med droger, spelberoende och depression. Så att börja med att söka kontakt med andra likasinnade tror jag kan göra dig gott. Jag märker ju själv hur befriande det är att ha er alla här att dela erfarenheter med. Man är alltså inte ensam. Vi är många som delar liknande bekymmer och problematik. När du orkar och känner dig mogen så kanske du ringer Stödlinjen för ditt spelberoende (020-819100), du kanske kontaktar Anonyma alkolister/Anonyma narkomaner (08-7203842) och du kanske även försöker att få kontakt med din psykolog igen där du denna gång är mer ärlig med att du faktiskt mår riktigt dåligt. Likasinnade människor som delar liknande erfarenheter kan göra gott för en själv. Ingen kan ju förstå vad man själv går igenom, men man kan få väldigt mycket stöd och hjälp genom att inse att man inte är ensam. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Vill bara dela med mig
Topp