Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
4.
Klaralån
- Lån utan UC
5.
Brixo Privatlån
- Ingen UC
6.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Tomly
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Flexkontot
- Swish, ingen UC
10.
Ferratum
- Lån utan UC
11.
Brixo
- Swish-utbetalning & Ingen UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Vill bara dela med mig
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Huxfluxx" data-source="post: 52622" data-attributes="member: 3077"><p>(Ett starkt minne jag har från vårat samtal, är att jag i mitt huvud belönar mig själv för att varit duktigt, har ju tagit ut 28000kr, är ärlig om allt, eller ja nästan allt att jag var drogmissbrukare att jag gjort bort mig när jag spelat såg inte vinsten som riktiga pengar bla bla bla skitsnack och en lögn. Men det jag visste innerst inne är att jag inte var ärlig om mitt missbruk, det var spelandet som var det verkliga missbruket. Det som jag skrattade bort för jag visste att jag skulle annars få sluta med det också det får inte hända förens jag vunnit storvinsten igen tänkte jag)</p><p>Vi har nu träffats ett år jag älskar henne mer än allt annat, men spelandet och smygspeladet, lånen jag börjat ta för att betala tillbaka gamla lån, reperationer på bil, bensinkostnaderna allt för att inte få anmärkningar börjar ta ut sin rätt.</p><p></p><p>Börjar bli lite disträ och känna mig lite vissen och känner mig vidrig som människa mot Hanna, för jag inte säger sanningen.</p><p>Sanningen att jag spelar bort alla pengar samt lånar för att hon ska tro att det går bra att vi har råd att åka iväg och spendera pengar genom att åka bil och hitta på något hela tiden så fort jag är ledig. Men det var långt ifrån slut, det går ett år till jag jobbar ännu mer och går i skolan meckar med min gamla skrothög till bil som jag behöver för att ta mig till skolan och jobbet (går ingen buss i närheten eller i bra tider för att hinna) Lånar mer för att vi ska ha råd att göra något på den lilla tid jag har över på dygnet, spelar bort mängder med pengar utan vinster, de små vinster som blir tas sällan ut, lånar för att betala räkningar och för att spela så klart. Nu har vi ihop lite över 2,5 år, jag har räkningar på över 20000kr varje månad är deprimerad, mår dåligt varje dag men försöker hålla skenet uppe, får allt oftare smärtor i bröstet som strålar ut ofta i vänster arm av någon anledning samt att smärtan håller i sig allt oftare varje gång, yrsel var och varannan dag, svimningskänsla/karusellsnurrighet som jag kräks många gånger av, orkeslös, panik varje natt där jag vaknar och svetten bara sprutar och mardrömmar om ormar är vanligt att dom försöker döda mig, Drömmar om slagsmål eller att någon försöker döda mig, är underlägsen ensam mot 4-5 ormar eller människor, slår nästan alltid ihjäl dom eller ger dom en smäll sen vaknar jag, men blir aldrig träffad eller huggen. Alltid väldigt verklighetstrogna drömmar, kommer ihåg nästan allt varje gång, sjukt jobbigt och utmattande.</p><p></p><p>Vet att ja måste sluta spela och säga sannigen, gör försök i att förklara allt, men hur ska jag förklara att jag ljugit så länge, jag sa började förklara att jag har tagit lån för att finansiera bensinen och reperationerna till bilen (vilket inte var helt och hållet en lögn) gick åt förbaskat mycket pengar till bil och bensin, men inte där problemet låg. sa inget mer och hon sa att jag skulle vara ärlig direkt utan att hålla på dumma mig. Jag fick ordning på min situation, eller fick det bättre samla många av mina sms lån och skit som jag förlängt och delbetalat och kreditkort som nästan var maxade varje månad och togs ut varje direkt efter jag betalat in räkningarna. Sänkte mina kostnader med 6000kr så nu var jag nere på endast 17000kr i räkningar. Fortsatte jobba samtidigt som jag gick i skolan, var mer deppig och slut som människa än någonsin, åkte till akuten för smärtor i magen och började bajsa blod, sömnproblem, sover knappt någonting, håller tyst om alla smärtor för alla, förutom sjukhuset och 1177, Slutade skolan jobbar heltid tar mig upp och blir befordad får mer ansvar och mer lön, perfekt tänkte jag. Snart löser jag allt med samlingslån. Hanna börjar bli frånvarande, mer deprimerad. Vi slutar ha sex för jag orkar knappt, vi hittar inte på något längre, jag har inte råd men kan inte förklara för jag är så svag och feg som människa. Hon har länge sagt att jag ska gå och prata med någon om jag inte kunde prata med henne, hon vill lösa det här, hon älskar mig och ser att jag är deprimerad. Men vågar inte, har blivit känslomässigt "kall" kunde inte gråta fast djur och människor dog. Helt likgiltig varje vaken timme på dygnet. Enda tills natten kom och jag väl somnade så bröt paniken och känslorna ut. Men så fort jag vakna så blev jag kall igen.</p><p></p><p>Nu kommer vi till nutid, pga mitt beteende och hur jag drog ned Hanna tillsammans med mig, så vi har gått skilda vägar. Jag har bytt jobb som jag tjänar mindre på vilket gör det svårare att överleva men trivs bättre, bor ensam och hatar mer eller mindre mig själv för allt som jag gjort. Saknar Hanna så otroligt mycket varje dag gråter väldigt ofta för hon erbjöd hjälp många gånger under alla år försökte med så många olika saker som nu i efterhand gör att jag verkligen förstår hur jag skadade henne och mig själv känslomässigt.</p><p>Har gått och pratat med en pyskolog var där tre gånger, jag ringde till sjukhuset och sa att jag behöver hjälp och att jag tänker på självmord varje dag och hur jag ska gå tillväga, sa att jag kommer nog inte göra det men ber verkligen om hjälp för orkar snart inte mer. Hon tanten skrev ned vad jag sa, men pyskologen sa att jag mår bra och vi inte behöver träffas mer. Men mår inte bra, mår uselt men kämpar på så länge det går. Försöker ta en dag i taget, hitta en lösning på mitt problem. Har börjat prata mer och mer om mina skulder och spelberoendet jag har med vänner. Lite därför jag skriver detta inlägg, försöker sluta vara så feg och börja ta tag i mina problem och inte skjuta upp dom längre.</p><p>Förlåt för mitt slarviga inlägg, har inte redigerat detta utan bara skrivit rakt upp och ned. Ber om ursäkt för stavfel och om det är svårt att hänga med/läsa inlägget. Kände att jag var tvungen att få ned en del av mig och vad spelproblem kan förstöra livet och psyket på en människa.</p><p></p><p>Ber om ursäkt för mycket text.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Huxfluxx, post: 52622, member: 3077"] (Ett starkt minne jag har från vårat samtal, är att jag i mitt huvud belönar mig själv för att varit duktigt, har ju tagit ut 28000kr, är ärlig om allt, eller ja nästan allt att jag var drogmissbrukare att jag gjort bort mig när jag spelat såg inte vinsten som riktiga pengar bla bla bla skitsnack och en lögn. Men det jag visste innerst inne är att jag inte var ärlig om mitt missbruk, det var spelandet som var det verkliga missbruket. Det som jag skrattade bort för jag visste att jag skulle annars få sluta med det också det får inte hända förens jag vunnit storvinsten igen tänkte jag) Vi har nu träffats ett år jag älskar henne mer än allt annat, men spelandet och smygspeladet, lånen jag börjat ta för att betala tillbaka gamla lån, reperationer på bil, bensinkostnaderna allt för att inte få anmärkningar börjar ta ut sin rätt. Börjar bli lite disträ och känna mig lite vissen och känner mig vidrig som människa mot Hanna, för jag inte säger sanningen. Sanningen att jag spelar bort alla pengar samt lånar för att hon ska tro att det går bra att vi har råd att åka iväg och spendera pengar genom att åka bil och hitta på något hela tiden så fort jag är ledig. Men det var långt ifrån slut, det går ett år till jag jobbar ännu mer och går i skolan meckar med min gamla skrothög till bil som jag behöver för att ta mig till skolan och jobbet (går ingen buss i närheten eller i bra tider för att hinna) Lånar mer för att vi ska ha råd att göra något på den lilla tid jag har över på dygnet, spelar bort mängder med pengar utan vinster, de små vinster som blir tas sällan ut, lånar för att betala räkningar och för att spela så klart. Nu har vi ihop lite över 2,5 år, jag har räkningar på över 20000kr varje månad är deprimerad, mår dåligt varje dag men försöker hålla skenet uppe, får allt oftare smärtor i bröstet som strålar ut ofta i vänster arm av någon anledning samt att smärtan håller i sig allt oftare varje gång, yrsel var och varannan dag, svimningskänsla/karusellsnurrighet som jag kräks många gånger av, orkeslös, panik varje natt där jag vaknar och svetten bara sprutar och mardrömmar om ormar är vanligt att dom försöker döda mig, Drömmar om slagsmål eller att någon försöker döda mig, är underlägsen ensam mot 4-5 ormar eller människor, slår nästan alltid ihjäl dom eller ger dom en smäll sen vaknar jag, men blir aldrig träffad eller huggen. Alltid väldigt verklighetstrogna drömmar, kommer ihåg nästan allt varje gång, sjukt jobbigt och utmattande. Vet att ja måste sluta spela och säga sannigen, gör försök i att förklara allt, men hur ska jag förklara att jag ljugit så länge, jag sa började förklara att jag har tagit lån för att finansiera bensinen och reperationerna till bilen (vilket inte var helt och hållet en lögn) gick åt förbaskat mycket pengar till bil och bensin, men inte där problemet låg. sa inget mer och hon sa att jag skulle vara ärlig direkt utan att hålla på dumma mig. Jag fick ordning på min situation, eller fick det bättre samla många av mina sms lån och skit som jag förlängt och delbetalat och kreditkort som nästan var maxade varje månad och togs ut varje direkt efter jag betalat in räkningarna. Sänkte mina kostnader med 6000kr så nu var jag nere på endast 17000kr i räkningar. Fortsatte jobba samtidigt som jag gick i skolan, var mer deppig och slut som människa än någonsin, åkte till akuten för smärtor i magen och började bajsa blod, sömnproblem, sover knappt någonting, håller tyst om alla smärtor för alla, förutom sjukhuset och 1177, Slutade skolan jobbar heltid tar mig upp och blir befordad får mer ansvar och mer lön, perfekt tänkte jag. Snart löser jag allt med samlingslån. Hanna börjar bli frånvarande, mer deprimerad. Vi slutar ha sex för jag orkar knappt, vi hittar inte på något längre, jag har inte råd men kan inte förklara för jag är så svag och feg som människa. Hon har länge sagt att jag ska gå och prata med någon om jag inte kunde prata med henne, hon vill lösa det här, hon älskar mig och ser att jag är deprimerad. Men vågar inte, har blivit känslomässigt "kall" kunde inte gråta fast djur och människor dog. Helt likgiltig varje vaken timme på dygnet. Enda tills natten kom och jag väl somnade så bröt paniken och känslorna ut. Men så fort jag vakna så blev jag kall igen. Nu kommer vi till nutid, pga mitt beteende och hur jag drog ned Hanna tillsammans med mig, så vi har gått skilda vägar. Jag har bytt jobb som jag tjänar mindre på vilket gör det svårare att överleva men trivs bättre, bor ensam och hatar mer eller mindre mig själv för allt som jag gjort. Saknar Hanna så otroligt mycket varje dag gråter väldigt ofta för hon erbjöd hjälp många gånger under alla år försökte med så många olika saker som nu i efterhand gör att jag verkligen förstår hur jag skadade henne och mig själv känslomässigt. Har gått och pratat med en pyskolog var där tre gånger, jag ringde till sjukhuset och sa att jag behöver hjälp och att jag tänker på självmord varje dag och hur jag ska gå tillväga, sa att jag kommer nog inte göra det men ber verkligen om hjälp för orkar snart inte mer. Hon tanten skrev ned vad jag sa, men pyskologen sa att jag mår bra och vi inte behöver träffas mer. Men mår inte bra, mår uselt men kämpar på så länge det går. Försöker ta en dag i taget, hitta en lösning på mitt problem. Har börjat prata mer och mer om mina skulder och spelberoendet jag har med vänner. Lite därför jag skriver detta inlägg, försöker sluta vara så feg och börja ta tag i mina problem och inte skjuta upp dom längre. Förlåt för mitt slarviga inlägg, har inte redigerat detta utan bara skrivit rakt upp och ned. Ber om ursäkt för stavfel och om det är svårt att hänga med/läsa inlägget. Kände att jag var tvungen att få ned en del av mig och vad spelproblem kan förstöra livet och psyket på en människa. Ber om ursäkt för mycket text. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Vill bara dela med mig
Topp