Tredje gången gillt...

[fiore84]

Har levt med spelberoende i ca 10 år.
Dragit på mig skulder i omgångar som många andra.
Första gången så gick allt till fogden så jag fick löneutmätning, var rätt så skönt ändå för då hade man koll på att man verkligen betalade det man skulle.

Andra gången ifjol sommar var det dags igen, spelat bort så var skyldig kompisar 60 tusen och hade ca 80 tusen hos kronofogden.
Tog verkligen emot men till sist tog jag steget och berättade för min mamma hur det låg till, så hon var jättesnäll och tog ett lån så jag kunde betala allting.
Också gjorde vi så att min lön gick/går in på hennes konto så hon har hand om alla räkningar som hyra, telefon, avbetalning av lån osv.

Men i höstas så fick jag bakslag och åkte dit igen med detta spelande och sms lånande. Skulder på ca 60 tusen, har mått fruktansvärt dåligt sen dess och julhelgen var inte så rolig.

Men nu ikväll så tog jag några steg och bestämde att nu en gång för alla (hoppningsvis) får det vara nog.
Mailat alla spelsidor och lånesidor att spärra mig permanent.
Sen fast det tog emot så ringde jag min mamma och sa som det var.
Vet att det är jättesvårt att berätta, men det är verkligen skönt när man gjort det.
Får se nu hur det blir med skulderna, men kanske blir så att vi höjer lånet mamma tog till mig så jag kan betala allt igen. Har verkligen en jättesnäll mamma.

Och sen ska det fan vara ett slut på detta lånande och spelande för min del hoppas ja, vet att det inte är nåt man bara säger. Men nu ska jag göra allt i min makt att det ska gå.
Har även gått en behandling för spelberoende.

Ville bara skriva av mig lite grann, vet att många är i min sits.
Det jag vill ha sagt är att hur svårt än det känns så berätta för nån anhörig hur det ligger till. Det kommer kännas mycket bättre.

Redan nu känns det mycket bättre.

 

[Oregistrerade]

Är glad för din skull och önskar dig all lycka och framgång.
Var tacksam för att du har en sån snäll mamma.
Tacka henne varje dag.

Det är nog skönt att berätta för en anhörig men om betydligt svårare om man inte har nära anhöriga och inte heller någon som kan hjälpa en ekonomiskt.

 

[Oregistrerade]

Tack ska du ha!

Nä precis så är de, jag är lyckligt lottad trots att jag förstört en hel del av mitt liv.

Förstår att det finns dom som har det sämre.

Men önskar alla som sitter i samma sits lycka till och försök att få ett stopp på det så snabbt du bara kan.

Man kommer ALDRIG att vinna tillbaka det man förlorat.

 

[sirpoller]

Har levt med spelberoende i ca 10 år.
Dragit på mig skulder i omgångar som många andra.
Första gången så gick allt till fogden så jag fick löneutmätning, var rätt så skönt ändå för då hade man koll på att man verkligen betalade det man skulle.

Andra gången ifjol sommar var det dags igen, spelat bort så var skyldig kompisar 60 tusen och hade ca 80 tusen hos kronofogden.
Tog verkligen emot men till sist tog jag steget och berättade för min mamma hur det låg till, så hon var jättesnäll och tog ett lån så jag kunde betala allting.
Också gjorde vi så att min lön gick/går in på hennes konto så hon har hand om alla räkningar som hyra, telefon, avbetalning av lån osv.

Men i höstas så fick jag bakslag och åkte dit igen med detta spelande och sms lånande. Skulder på ca 60 tusen, har mått fruktansvärt dåligt sen dess och julhelgen var inte så rolig.

Men nu ikväll så tog jag några steg och bestämde att nu en gång för alla (hoppningsvis) får det vara nog.
Mailat alla spelsidor och lånesidor att spärra mig permanent.
Sen fast det tog emot så ringde jag min mamma och sa som det var.
Vet att det är jättesvårt att berätta, men det är verkligen skönt när man gjort det.
Får se nu hur det blir med skulderna, men kanske blir så att vi höjer lånet mamma tog till mig så jag kan betala allt igen. Har verkligen en jättesnäll mamma.

Och sen ska det fan vara ett slut på detta lånande och spelande för min del hoppas ja, vet att det inte är nåt man bara säger. Men nu ska jag göra allt i min makt att det ska gå.
Har även gått en behandling för spelberoende.

Ville bara skriva av mig lite grann, vet att många är i min sits.
Det jag vill ha sagt är att hur svårt än det känns så berätta för nån anhörig hur det ligger till. Det kommer kännas mycket bättre.

Redan nu känns det mycket bättre.

Vet presic hur du känner dig. Jag håller själv på att försöka ta mig ifrån detta beroende. Och i min terapi för mig själv så håller jag igång en blogg för att få skriva av mig, räkna dagarna samt hålla gång på ekonomin på det sättet.

Jag har helt enkelt bestämt mig för att jag skall klara av att bli av med spelbehovet själv och inte med hjälp av behandlingshem. Men skulle jag hamna dit igen så är det väl snart ett måste.

Men kämpa på med ditt arbete på att bli spelfri. Och tänk inte så långt som flera år framåt. Det är blir lättare om man bara tar dag för dag. Eller kanske timme för timme och lovar sig själv med att denna dagen skall jag inte spela. Det verkar funka för mig iaf.