Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
4.
Klaralån
- Lån utan UC
5.
Brixo Privatlån
- Ingen UC
6.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Tomly
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Flexkontot
- Swish, ingen UC
10.
Ferratum
- Lån utan UC
11.
Brixo
- Swish-utbetalning & Ingen UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Skuldreducering
Tillbaka i skuldträsket
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Modomio" data-source="post: 359989" data-attributes="member: 7085"><p>Håller fullständigt med att vi bör leva i nuet, njuta av för att livet är fortfarande underbart. Lyckades få bättre jobb och jag bor i ett fint attraktivt område oavsett mina gamla skulder som följer mig och den sista anmärkningen som är kvar. Men:</p><p>Ingen i min närhet vet om mina skulder eller anmärkningarna. Exet lite kanske. Har ingen fasad eller lyxfällan men jag kände aldrig behovet att öppna upp just när det gäller detta eller söka sk hjälp från andra. Kämpat/kämpar hela väggen själv. Kände inte att jag måste ha sånt behov även om jag lyssnar och tittar att det första steget är att prata med nån och låt dem veta situationen. Teori inte det hjälper mig iaf. Den värsta känslan är att folk tycker synd om mig. Nej fy fan. Men jag erkänner att det kostade mig mycket också: förlorat bästa vänner, tappat kontakten bara sen blev allting automatiskt att ha nästan ett helt separat liv med kalkyl, falskt Facebook konto för att sälja saker osv. Ångrar mig inte helt ärligt.</p><p>Den andra tuffa kostnaden var att jag bestämde mig att vara singel tills det ordnar sig otroligt bättre. Vill inte att min partner kommer lida med mig, eller jag har totalt tappat lust och intresse att börja dejta. Ibland kan det hända spontant och det älskar jag men jag gör alltid stop innan det blir något seriöst. Så ja, kostnaden är hög. Inte även min familj som betyder extremt mycket för mig vet. Jag har det okej med skulderna så jag vill inte oroa min kära fantastiska mamma, men hon kommer veta snart, när det blir ljusare lite.</p><p>Det känns som en dröm ibland att jag har det båda okej men skulder, att jag är glad i mitt liv för det mesta och har aktiviteter och finna folk som vi pratar om helt annat.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Modomio, post: 359989, member: 7085"] Håller fullständigt med att vi bör leva i nuet, njuta av för att livet är fortfarande underbart. Lyckades få bättre jobb och jag bor i ett fint attraktivt område oavsett mina gamla skulder som följer mig och den sista anmärkningen som är kvar. Men: Ingen i min närhet vet om mina skulder eller anmärkningarna. Exet lite kanske. Har ingen fasad eller lyxfällan men jag kände aldrig behovet att öppna upp just när det gäller detta eller söka sk hjälp från andra. Kämpat/kämpar hela väggen själv. Kände inte att jag måste ha sånt behov även om jag lyssnar och tittar att det första steget är att prata med nån och låt dem veta situationen. Teori inte det hjälper mig iaf. Den värsta känslan är att folk tycker synd om mig. Nej fy fan. Men jag erkänner att det kostade mig mycket också: förlorat bästa vänner, tappat kontakten bara sen blev allting automatiskt att ha nästan ett helt separat liv med kalkyl, falskt Facebook konto för att sälja saker osv. Ångrar mig inte helt ärligt. Den andra tuffa kostnaden var att jag bestämde mig att vara singel tills det ordnar sig otroligt bättre. Vill inte att min partner kommer lida med mig, eller jag har totalt tappat lust och intresse att börja dejta. Ibland kan det hända spontant och det älskar jag men jag gör alltid stop innan det blir något seriöst. Så ja, kostnaden är hög. Inte även min familj som betyder extremt mycket för mig vet. Jag har det okej med skulderna så jag vill inte oroa min kära fantastiska mamma, men hon kommer veta snart, när det blir ljusare lite. Det känns som en dröm ibland att jag har det båda okej men skulder, att jag är glad i mitt liv för det mesta och har aktiviteter och finna folk som vi pratar om helt annat. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Skuldreducering
Tillbaka i skuldträsket
Topp