Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
4.
Klaralån
- Lån utan UC
5.
Brixo Privatlån
- Ingen UC
6.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Tomly
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Flexkontot
- Swish, ingen UC
10.
Ferratum
- Lån utan UC
11.
Brixo
- Swish-utbetalning & Ingen UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Snart händer det
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Jessica87" data-source="post: 476338" data-attributes="member: 7820"><p>Som spelfri i 2 år så kan jag så väl relatera. När jag slutade spela kändes allt meningslöst. Inget var roligt. Spelandet hade inte bara vant min hjärna vid snabba dopaminkickar, utan en bergochdalbana av krasch-and-spike. Upp och ner. Himmel och helvete. Ångest och eufori om vartannat. Tomheten, abstinensen inte efter spelet i sig, men kickarna det gav, var tung. Dessutom hade jag där och då förstört min ekonomi fullkomligt, hamnat hos KFM med löneutmätning, sålt allt jag kunde, och behövde hantera en hel drös med känslor och oro. Men. Tiden gick. Jag började rannsaka mig själv. Gått i terapi och börjat hitta mina mönster, mina varför. Och glädjen, den kom tillbaka. Suget efter spel minskade. Jag började förstå att tryggheten att kunna betala hyran och ha mat på bordet var mer värt än kickarna. Men det tar tid. Det är tyvvärr en del av processen. Så, ni som kämpar; även om det inte känns som att det kommer ordna sig, så kommer det att ordna sig.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Jessica87, post: 476338, member: 7820"] Som spelfri i 2 år så kan jag så väl relatera. När jag slutade spela kändes allt meningslöst. Inget var roligt. Spelandet hade inte bara vant min hjärna vid snabba dopaminkickar, utan en bergochdalbana av krasch-and-spike. Upp och ner. Himmel och helvete. Ångest och eufori om vartannat. Tomheten, abstinensen inte efter spelet i sig, men kickarna det gav, var tung. Dessutom hade jag där och då förstört min ekonomi fullkomligt, hamnat hos KFM med löneutmätning, sålt allt jag kunde, och behövde hantera en hel drös med känslor och oro. Men. Tiden gick. Jag började rannsaka mig själv. Gått i terapi och börjat hitta mina mönster, mina varför. Och glädjen, den kom tillbaka. Suget efter spel minskade. Jag började förstå att tryggheten att kunna betala hyran och ha mat på bordet var mer värt än kickarna. Men det tar tid. Det är tyvvärr en del av processen. Så, ni som kämpar; även om det inte känns som att det kommer ordna sig, så kommer det att ordna sig. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Snart händer det
Topp