Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Klaralån - Lån utan UC
4. Brixo Privatlån (ny) - Ingen UC
5. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
6 Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Lumify - Lån utan UC
8. Kredio - Lån utan UC
9. Ferratum - Lån utan UC
10. Brixo - Lån utan UC
11. Nstart - Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar

Visa ränteexempel

JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.

Svara på tråd

Meddelande: <blockquote data-quote="2pac" data-source="post: 174214" data-attributes="member: 3711">Jag tycker det är fascinerande hur människan fungerar och hur många trots bristande kunskap och erfarenhet tror sig veta hur psykiska missbruk fungerar och hur de ska behandlas. Jag vet definitivt inte ovan i varje fall, däremot reflekterar jag väldigt mycket generellt i livet.Jag har gått på självavhjälpsmöten och fortsätter att göra det samt KBT behandling men vad är det som säger att DESSA sätt som finns idag är det bästa sättet att behandla spelmissbrukare på? Är det för att det finns forskare med flera doktorander och utmärkelser som studerat hjärnan som säger det eller för att någon som jobbat på en spelförening i åratal säger det?Varför är spelföreningar och vården främmande för nytänk (jag upplever det så), varför vågar man inte testa nya metoder och framför allt varför förkastar man helt tankar som ”strider” emot deras egna utan någon eftertanke?Kan en person i vården som aldrig har varit i ett spelmissbruk tala om för en spelmissbrukare hur den ska behandlas och hålla sig spelfri? En sådan person har aldrig varit i en spelmissbrukares skor och kan ju inte bara förstå sig på vad man går igenom. Jag känner en så stor skillnad på att prata med någon som förstår och någon som inte förstår (känns meningslöst om de inte förstår och sannolikt så är det meningslöst också).På samma sätt borde det gälla för anhöriga, finns ingen i vården som kan förstå sig på en anhörig om de inte själva har varit anhörig till en spelmissbrukare. Anhöriga är som mest sårbara och mottagliga till intryck, tror jag, när man precis kommit ut med sin ekonomiska situation och spelmissbruk. De tar in och tror på allt de hör blint så länge som det inte kommer från spelmissbrukaren, det är förståeligt och lustigt på en och samma gång. Föreståeligt för att spelmissbrukarens ord är billiga nu och det går inte att tro på dom eller intentionen bakom dom, men lustigt för visst är det spelmissbrukaren som sitter på lösningen på sitt missbruk även fast vi inte vet vad lösningen är?Spelföreningar och självavhjälpsmöten är bra (tycker det är bra för mig, skönt att få öppna upp sig), man får träffa folk som kan relatera men jag upplever samma sak här. Brist på nytänk, brist på att våga tänka annorlunda och till och med en fientlighet mot det (kultkänsla).Jag får träffa människor som gått alla möjliga sorters behandlingar och som gått på hundra- och tusentals självavhjälpsmöten men som fortfarande fallit tillbaka i missbrukets händer medan andra har faktiskt lyckats hålla sig spelfria. Vem säger att ju fler och ju mer frekvent man går på självavhjälpsmöten desto snabbare går det att ”tillfriskna”? På samma sätt som man kan överdosera i sin medicinering och det kan ge kroppsliga konsekvenser, ibland till och med dödliga, kan det inte bli för hög dosering av behandlingar och självavhjälpsmöten? Gäller det inte att hitta en lämplig dosering utifrån individen?Varför är man så fientlig mot nya tankar och reflektioner, framför allt i ett område som är så nytt, det är för mig främmande…</blockquote>

Verifiering: Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...