Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
4.
Klaralån
- Lån utan UC
5.
Brixo Privatlån
- Ingen UC
6.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Tomly
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Flexkontot
- Swish, ingen UC
10.
Ferratum
- Lån utan UC
11.
Brixo
- Swish-utbetalning & Ingen UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Hjälp! (KFM)
Skuldsatt över öronen. Imorgon ska jag berätta för min mamma.
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="2pac" data-source="post: 260341" data-attributes="member: 3711"><p>Ah det är lätt att vara efterklok. Det som är gjort är gjort. Om jag inte missminner mig, första gången jag bröt ihop hade jag runt 100k i skulder, andra gången runt 200k i skulder, 3e gången var det 1,7 miljoner kr i skulder (nu nere i 1,2 ungefär). Klart det hade varit skönt om skulderna var mindre men jag känner inte att det är så illa längre. Pengar är inte allt och det är inte skulderna som styr huruvida jag mår bra eller dåligt, är glad eller ledsen. Mycket ligger i beteendet och självkänsla, hur jag framför allt har behandlat mig själv (spel är inte bra för mig utan skadar mig bara, dragits till folk som behandlar mig dåligt) men även andra. Jag fick börja om med min självkänsla helt på ny kula efter senaste gången jag bröt ihop, är första gången poletten fallit ned för mig att mina problem inte löses med pengar och att jag på riktigt måste börja ta hand om mig själv. När jag började ta hand om mig mentalt och vara snäll mot mig själv, sökte hjälp, öppnade upp mig helt för familj och även enstaka vänner (det var nytt 3e gången) vände allt.</p><p></p><p> Jag släppte skammen helt och började äga och ta kontroll över problematiken istället. Alla har problem och mår dåligt ibland och det tar sig i uttryck på olika sätt för olika personer. Det är inget att skämmas över. Tvärtom tycker jag det är fantastiskt starkt av de personer som tar tag i sina problem och gör något åt dom, från att varit helt nedbruten. Det ska man vara stolt över hur man väljer att ta itu med problem.</p><p></p><p>Själv tog jag inga antidepressiva eller andra mediciner utan jag sökte hjälp tillät mig att känna alla känslor som jag tryckt undan i 10 år. Tillät mig att må dåligt för att börja om på ny kula - jag visste dock att det skulle bli bättre bara jag tog hand om mig själv, gick på möten, gjorde saker som fick mig att må bra osv. Säger inte att det är så du ska göra - du har fått din medicin av en anledning, men berättar bara hur jag gjorde.</p><p></p><p>Min familj är speciell så tror inte det är bra referenspunkt. De har aldrig tagit det bra tycker jag men jag ville ha en relation med min familj och då fanns det inget annat sätt än att vara ärlig. Mina föräldrar tror inte på spelmissbruk och att det är en sjukdom. Jag fick massvis med skäll om hur dum i huvudet jag var och mer - framför allt nu senast när det urarta totalt ekonomiskt. Första 2 gångerna fick jag rejäl utskällning och sura miner men det släppte snabbt rätt snabbt sen, 3e gången fick jag rejäl utskällning av ena föräldern och vi pratade inte med varandra på några månader. Den andra föräldern tog det bra när jag väl berättade och ville hjälpa mig med mina skulder (jag sa nej denna gången) men sen var det jobbigt för hen blev väldigt ledsen och det syntes. Det var jobbigt för mig att se varje dag, jag bodde hemma hos föräldrarna då. Det var en jobbig period helt enkelt på alla plan. Nu är allt jättebra, mer än 1,5 år senare trots att jag fortfarande har över miljonen i skulder. Allt går åt rätt håll, ekonomin, relationer med vänner, relationer med familjemedlemmar bättre än någonsin.</p><p></p><p>Som sagt min familj är nog ingen bra referens men den allra största majoriteten av spelmissbrukare jag hört som varit ärliga med sina anhöriga har det gått bra för redan från start. Gick ju bra för mig med men blev bara lite sura miner vilket är fullt förståeligt.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="2pac, post: 260341, member: 3711"] Ah det är lätt att vara efterklok. Det som är gjort är gjort. Om jag inte missminner mig, första gången jag bröt ihop hade jag runt 100k i skulder, andra gången runt 200k i skulder, 3e gången var det 1,7 miljoner kr i skulder (nu nere i 1,2 ungefär). Klart det hade varit skönt om skulderna var mindre men jag känner inte att det är så illa längre. Pengar är inte allt och det är inte skulderna som styr huruvida jag mår bra eller dåligt, är glad eller ledsen. Mycket ligger i beteendet och självkänsla, hur jag framför allt har behandlat mig själv (spel är inte bra för mig utan skadar mig bara, dragits till folk som behandlar mig dåligt) men även andra. Jag fick börja om med min självkänsla helt på ny kula efter senaste gången jag bröt ihop, är första gången poletten fallit ned för mig att mina problem inte löses med pengar och att jag på riktigt måste börja ta hand om mig själv. När jag började ta hand om mig mentalt och vara snäll mot mig själv, sökte hjälp, öppnade upp mig helt för familj och även enstaka vänner (det var nytt 3e gången) vände allt. Jag släppte skammen helt och började äga och ta kontroll över problematiken istället. Alla har problem och mår dåligt ibland och det tar sig i uttryck på olika sätt för olika personer. Det är inget att skämmas över. Tvärtom tycker jag det är fantastiskt starkt av de personer som tar tag i sina problem och gör något åt dom, från att varit helt nedbruten. Det ska man vara stolt över hur man väljer att ta itu med problem. Själv tog jag inga antidepressiva eller andra mediciner utan jag sökte hjälp tillät mig att känna alla känslor som jag tryckt undan i 10 år. Tillät mig att må dåligt för att börja om på ny kula - jag visste dock att det skulle bli bättre bara jag tog hand om mig själv, gick på möten, gjorde saker som fick mig att må bra osv. Säger inte att det är så du ska göra - du har fått din medicin av en anledning, men berättar bara hur jag gjorde. Min familj är speciell så tror inte det är bra referenspunkt. De har aldrig tagit det bra tycker jag men jag ville ha en relation med min familj och då fanns det inget annat sätt än att vara ärlig. Mina föräldrar tror inte på spelmissbruk och att det är en sjukdom. Jag fick massvis med skäll om hur dum i huvudet jag var och mer - framför allt nu senast när det urarta totalt ekonomiskt. Första 2 gångerna fick jag rejäl utskällning och sura miner men det släppte snabbt rätt snabbt sen, 3e gången fick jag rejäl utskällning av ena föräldern och vi pratade inte med varandra på några månader. Den andra föräldern tog det bra när jag väl berättade och ville hjälpa mig med mina skulder (jag sa nej denna gången) men sen var det jobbigt för hen blev väldigt ledsen och det syntes. Det var jobbigt för mig att se varje dag, jag bodde hemma hos föräldrarna då. Det var en jobbig period helt enkelt på alla plan. Nu är allt jättebra, mer än 1,5 år senare trots att jag fortfarande har över miljonen i skulder. Allt går åt rätt håll, ekonomin, relationer med vänner, relationer med familjemedlemmar bättre än någonsin. Som sagt min familj är nog ingen bra referens men den allra största majoriteten av spelmissbrukare jag hört som varit ärliga med sina anhöriga har det gått bra för redan från start. Gick ju bra för mig med men blev bara lite sura miner vilket är fullt förståeligt. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Hjälp! (KFM)
Skuldsatt över öronen. Imorgon ska jag berätta för min mamma.
Topp