Skuld, skam och sorg

[tigerkatten007]

Jag skäms så mycket för min ansvarslöshet gällande ekonomin. Hur kan man ha råkoll på jobbet och inte öppna posten på 2 veckor som jag gjort nu. Så fullkomligt idiotiskt men ångesten är så brutalt stark nu. Känns som någon form av posttraumatisk stressyndrom, fryser till is när posten kommer eller ett okänt nummer ringer. Även hjärnan har på något sätt tagit stryk. Är inte alls samma härliga, positiva och driftiga person som förr. Sörjer även det. Hur kommer man över detta?

 

[Terry_]

Inne på samma i en annan tråd.

Jag förstår inte hur människor lever med en sådanhär stress som innefattar inkassobrev,lån,samtal,ringa långivare,höja kreditgränser,göra överföringar,samtala med banken,räkna utgifter, hålla koll på räntor, hålla koll på posten, fylla i excellark etc etc etc
Det tar exakt all min tid och energi. Jag upplever det som att mer ta musten ur mig dessa 2 veckor än vad det känns att jobba en månad utan avbrott.
Jag är i hjärnan helt slut. Kan inte koncentrera mig alls på någonting annat men kan inte sova heller för det är siffror som snurrar.
Fullständigt slutkörd.

 

[Pårättväg.]

Så levde jag också innan jag släppte allt. Hur hemskt det än låter så käns det jävligt bra idag. Mycket lättare att öppna posten. Hoppas det löser sig för er båda.

 

[Skogsmulle]

Jag skäms så mycket för min ansvarslöshet gällande ekonomin. Hur kan man ha råkoll på jobbet och inte öppna posten på 2 veckor som jag gjort nu. Så fullkomligt idiotiskt men ångesten är så brutalt stark nu. Känns som någon form av posttraumatisk stressyndrom, fryser till is när posten kommer eller ett okänt nummer ringer. Även hjärnan har på något sätt tagit stryk. Är inte alls samma härliga, positiva och driftiga person som förr. Sörjer även det. Hur kommer man över detta?

Jag känner igen mig i hur du känner. Jag tycker det är jobbigast att känna den oron att inte få ihop allt varje månad. Att oroa sig hela tiden. Jag känner inte någon skam längre. Jag vet att alla kan hamna i en sån här situation. Fast folk visar det inte. Nog fler i vårt samhälle som spelar ett spel att de har det så bra. De äter ute varje dag, åker på utlandsresor flera gånger om året. Men för mig känns det skönt att ha kommit ifrån allt sånt och vara stolt över mig själv för annat än pengar..

 

[Kimsan72]

Jag skäms så mycket för min ansvarslöshet gällande ekonomin. Hur kan man ha råkoll på jobbet och inte öppna posten på 2 veckor som jag gjort nu. Så fullkomligt idiotiskt men ångesten är så brutalt stark nu. Känns som någon form av posttraumatisk stressyndrom, fryser till is när posten kommer eller ett okänt nummer ringer. Även hjärnan har på något sätt tagit stryk. Är inte alls samma härliga, positiva och driftiga person som förr. Sörjer även det. Hur kommer man över detta?

Åhhh sweetie... de kunde varit mina egna ord Du skriver...rakt igenom!
Jag känner Din bottenlösa sorg ända ner i tårna... Skillnaden mellan Dig och mig är dock att jag ORKADE inte med ångesten, oron, sömnproblematiken, etc etc... Jag valde att släppa taget... Jag gav upp !!!
I förlängningen hade jag blivit ett absolut nervvrak om jag inte hade gjort just det... Jag hade inte kunnat hantera mitt arbete, mitt liv, min familj, mina vänner om jag hade fortsatt i den karusell ja levde i idag för ca ett år sedan... Min skuldsituation åt upp mig inifrån & ut...UTTRYCKLIGEN !
Gränsen för mig blev nådd när jag satt på mitt arbete & siffrorna dansade på dataskärmen, pulsen rusade, skakande som ett aspelöv - kippandes efter luft...
Där och då insåg jag mig vara besegrad - där och då insåg jag mina begränsningar!
Där och då släppte jag taget... Med facit i hand, så var det - det allra bästa jag har gjort...
Sorgen är fortsatt påtaglig vissa dagar - skammen är stor, men däremellan mår jag som den prinsessa jag är
Vid denna tid i fjor mådde jag som Du gör idag... Hade det inte varit för Er alla, mitt arbete, mina vänner & mina nästintill maniska strandpromenader, så vet de tusan var jag hade befunnit mig idag...

Jag är en fighter rakt igenom - jag anser att man ska kämpa, men när kroppen uttryckligen säger att ”enough is enough” - då måste man lyssna !!

Jag har sagt det tidigare bästa Tigerkatten - vi är inte purunga - vårt psyke, vårt hjärta mäktar inte med svårigheter på samma sätt som i ungdomens glada dagar...

All min kärlek till Dig Fina Tigerkatt ❤️

 

[tigerkatten007]

Inne på samma i en annan tråd.

Jag förstår inte hur människor lever med en sådanhär stress som innefattar inkassobrev,lån,samtal,ringa långivare,höja kreditgränser,göra överföringar,samtala med banken,räkna utgifter, hålla koll på räntor, hålla koll på posten, fylla i excellark etc etc etc
Det tar exakt all min tid och energi. Jag upplever det som att mer ta musten ur mig dessa 2 veckor än vad det känns att jobba en månad utan avbrott.
Jag är i hjärnan helt slut. Kan inte koncentrera mig alls på någonting annat men kan inte sova heller för det är siffror som snurrar.
Fullständigt slutkörd.

Vilken kämpe du är! Hoppas innerligen att du får det du behöver för att klara dig.

 

[tigerkatten007]

Så levde jag också innan jag släppte allt. Hur hemskt det än låter så käns det jävligt bra idag. Mycket lättare att öppna posten. Hoppas det löser sig för er båda.

Kan tänka mig. Hur ser din resa ut framöver?

 

[tigerkatten007]

Jag känner igen mig i hur du känner. Jag tycker det är jobbigast att känna den oron att inte få ihop allt varje månad. Att oroa sig hela tiden. Jag känner inte någon skam längre. Jag vet att alla kan hamna i en sån här situation. Fast folk visar det inte. Nog fler i vårt samhälle som spelar ett spel att de har det så bra. De äter ute varje dag, åker på utlandsresor flera gånger om året. Men för mig känns det skönt att ha kommit ifrån allt sånt och vara stolt över mig själv för annat än pengar..

Ja, det är ju oron som gnager sönder en. Sen håller jag med om det där med fasad. Beklagligt men ett symptom på ett samhälle som inte mår bra. Där man ses som svag och korkad för att man har utmaningar med sin ekonomi. Pengar är bara pengar men det förgör en samtidigt.

 

[tigerkatten007]

Åhhh sweetie... de kunde varit mina egna ord Du skriver...rakt igenom!
Jag känner Din bottenlösa sorg ända ner i tårna... Skillnaden mellan Dig och mig är dock att jag ORKADE inte med ångesten, oron, sömnproblematiken, etc etc... Jag valde att släppa taget... Jag gav upp !!!
I förlängningen hade jag blivit ett absolut nervvrak om jag inte hade gjort just det... Jag hade inte kunnat hantera mitt arbete, mitt liv, min familj, mina vänner om jag hade fortsatt i den karusell ja levde i idag för ca ett år sedan... Min skuldsituation åt upp mig inifrån & ut...UTTRYCKLIGEN !
Gränsen för mig blev nådd när jag satt på mitt arbete & siffrorna dansade på dataskärmen, pulsen rusade, skakande som ett aspelöv - kippandes efter luft...
Där och då insåg jag mig vara besegrad - där och då insåg jag mina begränsningar!
Där och då släppte jag taget... Med facit i hand, så var det - det allra bästa jag har gjort...
Sorgen är fortsatt påtaglig vissa dagar - skammen är stor, men däremellan mår jag som den prinsessa jag är
Vid denna tid i fjor mådde jag som Du gör idag... Hade det inte varit för Er alla, mitt arbete, mina vänner & mina nästintill maniska strandpromenader, så vet de tusan var jag hade befunnit mig idag...

Jag är en fighter rakt igenom - jag anser att man ska kämpa, men när kroppen uttryckligen säger att ”enough is enough” - då måste man lyssna !!

Jag har sagt det tidigare bästa Tigerkatten - vi är inte purunga - vårt psyke, vårt hjärta mäktar inte med svårigheter på samma sätt som i ungdomens glada dagar...

All min kärlek till Dig Fina Tigerkatt ❤️

Bästa du. Du gav inte upp! Du valde dig själv ❤️

 

[Myra]

Instämmer, jag känner inte heller igen mig men jag får drivkraft och ork när jag tänker på att det ändå går framåt!
Sista 2 månaderna är jag dock väldigt nedbruten, men tänker på att mina kostnader för inkasso etc kommer minska med över 10 000 kr i höst när flera lån och inkasso blir slutbetalda!!!!

Orkar inte heller öppna posten och när jag öppnar brevlådan så har jag hjärtklappning men mkt av min stress beror på att min sambo inte riktigt vet hur läget är.
Men jag fortsätter kämpa på och hoppas att jag lyckas parera alla förelägganden som dimper ner! Igår hade jag fått ett brev fr Kfm och det var itne lika tjockt som när det är kvitto att skriva under. då jag öppnade brevlådan på kvällen efter jobbet beslöt jag mig att låta breven ligga kvar öppna först idag. För att inte få dåliga nyheter när jag är hemma m familjen. Men kunde så klart inte låta bli att tänka på brevet fr kfm och var säker på att det var utslag. även om jag vet att jag har koll på just ärendena som ligger hos kfm så har det varit lite för mkt senaste månaderna så mkt möjligt att jag missat ngt.
öppnade brevet idag och det var ett meddelande att Sileo återkallat ärendet... så nu har jag inget hos Kfm men högar med oöppnad post.






förutom denna hög så har jag även massa oöppnade brev i en påse!


och den värsta dagen i månaden är när lönen kommer, när de flesta breven ska öppnas och det mest mest mest akuta ska betalas och pengar fattas ändå!!!