Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
4.
Klaralån
- Lån utan UC
5.
Brixo Privatlån
- Ingen UC
6.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Tomly
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Flexkontot
- Swish, ingen UC
10.
Ferratum
- Lån utan UC
11.
Brixo
- Swish-utbetalning & Ingen UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Psykisk ohälsa pga spelberoende.
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Montören84" data-source="post: 373635" data-attributes="member: 4543"><p>Kan väl börja med att säga Hej, är en kille mellan 35-40. Har krigat med ett spelberoende som har förstört det mesta. Har barn och sambo. Nu till det tråkiga. Har brottats med självhat självmordsförsök självmedicinering. Allt för att känna lite lycka. Idag rör jag ingenting medicinskt förutom antidepp som funkar lika bra som geléhallon. Har förstört bandet mellan min mamma och pappa. Sedan 2016 började jag spela. Vet inte varför. Men vann 3000kr dom första spinnen på helvetet som kallas slots. Man tänker alltid kul med extra klirr i kassan, överraska mina älskade barn och sambo. Jag vill ge dom världen, men tyvärr har både psykisk ohälsa och spelberoende gjort mig till nån jag inte är. Jag gömmer mig bakom en fasad. Jag vill alltid få alla andra att skratta och må bra. Jag har alltid varit clownen från tidig ålder. Och det är ju kul att det höll kvar. För mina barn tycker nog det är lite kul iaf. Dom som inte har beroende t ex spel, alkohol,droger. Förstår inte. "Det är ju bara sluta" när jag var runt 24-28 hade jag småjobb och levde helt ok, var extremt ekonomisk slösade inte i onödan utan unnade mig givetvis nånting. Men nånstans låg nån form av självhat. När jag var yngre stal jag pengar från min mamma och pappa. Ca 1000kr fick utegångsförbud i 8 veckor. Och det är inget skämt. Fick alltid kommentarer om att jag kommer aldrig bli nått. Dessa kommentarer kom från min egna mamma. Älskar mina föräldrar men kan inte förlåta hur jag blivit behandlad. Den senaste tiden har mer mörka tankar kommit att jag orkar inte mer. Även om jag har ca 50.000kr kvar sen har jag ingen utmätning kvar. Det enda som håller mig vid liv är mina barn och sambo. Men idag hände nått. Jag var inne på att hänga mig själv. Har redan genomgått processen med självmord. Men blev en uppmärksam granne såg mig ligga i hallen (bodde i lägenhet själv då och dörren stod tydligen på glänt, änglavakt?.) när man hatar sig själv så mycket så spelar ingenting roll när man mår som sämst. Men när jag för en stund sedan hörde mina barn leka och skratta så brast det började gråta och var tvungen att gå därifrån. Samtidigt som jag skulle kunna avsluta det så vet jag att dom älskar mig mest. Men jag vill inte se mina barn må dåligt. Barn har lätt att tro att det ör deras fel även om det inte är det. Det som svider mycket ör att jag och min pappa hade världens bästa relation. Han ringde mig varje dag kollade hur jag mådde. Nu görs vi 1-2 gånger varannan vecka och han vill helst prata max en minut. Jag har gjort dom besvikna det vet jag och det tär på mig jättemycket. Glömde skriva ovan att efter mitt självmordsförsök fick jag ingen dom helst hjälp. Utan jag skämdes. Och tänkte varje gång jag gick ut att alla tänkte. Sär är han som är vek och feg. Självmord handlar inte om att vara feg eller svag. Många säger att allt löser sig. Men i mitt fall så känns allt hopplöst. Det har gått så många år. Det är lite som att fylla ett glas med vatten nån gång rinner det över. Men för mig känns det som en tsunami. Är inte bra på att skriva eller liknande. Men behövde verkligen skriva av mig. Mvh montören</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Montören84, post: 373635, member: 4543"] Kan väl börja med att säga Hej, är en kille mellan 35-40. Har krigat med ett spelberoende som har förstört det mesta. Har barn och sambo. Nu till det tråkiga. Har brottats med självhat självmordsförsök självmedicinering. Allt för att känna lite lycka. Idag rör jag ingenting medicinskt förutom antidepp som funkar lika bra som geléhallon. Har förstört bandet mellan min mamma och pappa. Sedan 2016 började jag spela. Vet inte varför. Men vann 3000kr dom första spinnen på helvetet som kallas slots. Man tänker alltid kul med extra klirr i kassan, överraska mina älskade barn och sambo. Jag vill ge dom världen, men tyvärr har både psykisk ohälsa och spelberoende gjort mig till nån jag inte är. Jag gömmer mig bakom en fasad. Jag vill alltid få alla andra att skratta och må bra. Jag har alltid varit clownen från tidig ålder. Och det är ju kul att det höll kvar. För mina barn tycker nog det är lite kul iaf. Dom som inte har beroende t ex spel, alkohol,droger. Förstår inte. "Det är ju bara sluta" när jag var runt 24-28 hade jag småjobb och levde helt ok, var extremt ekonomisk slösade inte i onödan utan unnade mig givetvis nånting. Men nånstans låg nån form av självhat. När jag var yngre stal jag pengar från min mamma och pappa. Ca 1000kr fick utegångsförbud i 8 veckor. Och det är inget skämt. Fick alltid kommentarer om att jag kommer aldrig bli nått. Dessa kommentarer kom från min egna mamma. Älskar mina föräldrar men kan inte förlåta hur jag blivit behandlad. Den senaste tiden har mer mörka tankar kommit att jag orkar inte mer. Även om jag har ca 50.000kr kvar sen har jag ingen utmätning kvar. Det enda som håller mig vid liv är mina barn och sambo. Men idag hände nått. Jag var inne på att hänga mig själv. Har redan genomgått processen med självmord. Men blev en uppmärksam granne såg mig ligga i hallen (bodde i lägenhet själv då och dörren stod tydligen på glänt, änglavakt?.) när man hatar sig själv så mycket så spelar ingenting roll när man mår som sämst. Men när jag för en stund sedan hörde mina barn leka och skratta så brast det började gråta och var tvungen att gå därifrån. Samtidigt som jag skulle kunna avsluta det så vet jag att dom älskar mig mest. Men jag vill inte se mina barn må dåligt. Barn har lätt att tro att det ör deras fel även om det inte är det. Det som svider mycket ör att jag och min pappa hade världens bästa relation. Han ringde mig varje dag kollade hur jag mådde. Nu görs vi 1-2 gånger varannan vecka och han vill helst prata max en minut. Jag har gjort dom besvikna det vet jag och det tär på mig jättemycket. Glömde skriva ovan att efter mitt självmordsförsök fick jag ingen dom helst hjälp. Utan jag skämdes. Och tänkte varje gång jag gick ut att alla tänkte. Sär är han som är vek och feg. Självmord handlar inte om att vara feg eller svag. Många säger att allt löser sig. Men i mitt fall så känns allt hopplöst. Det har gått så många år. Det är lite som att fylla ett glas med vatten nån gång rinner det över. Men för mig känns det som en tsunami. Är inte bra på att skriva eller liknande. Men behövde verkligen skriva av mig. Mvh montören [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Psykisk ohälsa pga spelberoende.
Topp