- Blev medlem
- 13 Oktober 2011
- Meddelanden
- 220
- Mottagna reaktioner
- 115
- Poäng
- 297
Jag har haft ett 60-tal betalningsanmärkningar, löneutmätning vid ett par tillfällen och berg av oöppnad post. Jag kan alltså minst sagt den grejen. Nu har jag 16 anmärkningar kvar, där merparten försvinner hösten 2019. Jag har ett par avbetalningar kvar till låneföretag men det är borta till sommaren. Tjänar 30 i månaden och lever ganska billigt, trots ett par barn. "På pappret" är min situation den överlag bästa på åtminstone 7-8 år - MEN det är inte hela sanningen.
Det är nämligen min mamma som fått ta smällen. Hon klarar väl sig men jag har inte lyckats betala henne enligt överenskommen plan - skulden till henne har snarast vuxit. En rejäl summa. Dessutom har jag ett par andra privata lån - småpengar i sammanhanget men det har gått trögt att avbetala. Har varit tvungen att prioritera andra utgifter, trots att jag inget hellre vill än att bli av med dessa skulder. Har varit någorlunda ärlig men mot framförallt mamma har jag tvingats/valt att töja på sanningen ibland. Framförallt vet hon inte att jag fortfarande har några avbetalningar (som dykt upp på senare år, efter att jag heligt lovat att "det är slut nu").
Det är som det är - jag kan inte göra någonting konkret åt den ekonomiska situationen just nu. Får inte ta något vettigt lån (skulle hellre ha ett stort lån hos en bank med vettig ränta än nuvarande mamma-läge) och jag har lyckats slå bort tankarna på att "spela ihop" det.
Med facit i hand mådde jag faktiskt som bäst när det var som "värst". Eller åtminstone när det var löneutmätning och allt gick av sig själv. När det nu börjat ljusna "på pappret" ökar pressen på att allt ska flyta på och att problemen är slut - och den pressen är jobbig att hantera, speciellt då man alltså inte lyckats vara helt och hållet ärlig.
Nu är det snart lön och jag har lovat min mamma X antal kronor. Det kommer inte att gå och det stressar mig så in i bomben. Som sagt, jag har sannerligen varit i situationer med sms-lån och kronofogden och allt - men detta är fan värre.
Att få hjälp av en släkting eller liknande är väl i regel ändå bättre än kronofogden - men mitt råd är att vara HELT ärlig med vad som gäller. Sms-företagen och Kronofogden vill ha dina pengar men mamma - i detta fall - vill ha ditt förtroende och det är fan så mycket viktigare. Alltså: tänk verkligen igenom vad ni lovar och om ni inte tror att det funkar - SÄG DET eller släpp till KF istället, det är på sätt och vis betydligt skönare.
Ville bara meddela denna insikt!
Det är nämligen min mamma som fått ta smällen. Hon klarar väl sig men jag har inte lyckats betala henne enligt överenskommen plan - skulden till henne har snarast vuxit. En rejäl summa. Dessutom har jag ett par andra privata lån - småpengar i sammanhanget men det har gått trögt att avbetala. Har varit tvungen att prioritera andra utgifter, trots att jag inget hellre vill än att bli av med dessa skulder. Har varit någorlunda ärlig men mot framförallt mamma har jag tvingats/valt att töja på sanningen ibland. Framförallt vet hon inte att jag fortfarande har några avbetalningar (som dykt upp på senare år, efter att jag heligt lovat att "det är slut nu").
Det är som det är - jag kan inte göra någonting konkret åt den ekonomiska situationen just nu. Får inte ta något vettigt lån (skulle hellre ha ett stort lån hos en bank med vettig ränta än nuvarande mamma-läge) och jag har lyckats slå bort tankarna på att "spela ihop" det.
Med facit i hand mådde jag faktiskt som bäst när det var som "värst". Eller åtminstone när det var löneutmätning och allt gick av sig själv. När det nu börjat ljusna "på pappret" ökar pressen på att allt ska flyta på och att problemen är slut - och den pressen är jobbig att hantera, speciellt då man alltså inte lyckats vara helt och hållet ärlig.
Nu är det snart lön och jag har lovat min mamma X antal kronor. Det kommer inte att gå och det stressar mig så in i bomben. Som sagt, jag har sannerligen varit i situationer med sms-lån och kronofogden och allt - men detta är fan värre.
Att få hjälp av en släkting eller liknande är väl i regel ändå bättre än kronofogden - men mitt råd är att vara HELT ärlig med vad som gäller. Sms-företagen och Kronofogden vill ha dina pengar men mamma - i detta fall - vill ha ditt förtroende och det är fan så mycket viktigare. Alltså: tänk verkligen igenom vad ni lovar och om ni inte tror att det funkar - SÄG DET eller släpp till KF istället, det är på sätt och vis betydligt skönare.
Ville bara meddela denna insikt!