- Blev medlem
- 27 December 2023
- Meddelanden
- 28
- Mottagna reaktioner
- 19
- Poäng
- 47
Hej lånforum,
Jag har följt trådar här i flera år och känt igen mig i så mycket. Länge vågade jag inte skriva själv, men nu vill jag dela min resa. Jag är 24 år gammal och har levt med spelberoende i nästan tio år.
Jag började spela redan i tonåren, 14–15 år, och sedan dess har det varit som ett svart hål. Varenda gång pengar kom in som studiebidrag eller lön var de borta dagen efter. Jag blev snabbt fast. Spelet styrde allt. Det förstörde mina relationer, mitt förtroende, min hälsa och hela min framtid.
Med åren växte skulderna. Till slut hade jag skulder överallt alla olika sms-lån, lån till okända människor, till vänner, bekanta och till Kronofogden. Jag hamnade på löneutmätning och såg svart på vitt hur 9 000 kr i månaden bara nuddade vid skulderna. På papperet skulle min skuld gå från 450.000kr till 380.000kr på 10år. Det skulle ta upp så stor del av mitt liv att bli skuldfri. Samtidigt hade jag över 100 000 kr i privata skulder till personer man absolut inte vill stå i skuld till. Jag var ständigt jagad, fick hotfulla sms, ljög för alla omkring mig, och levde med en konstant klump i magen.
Jag har/hade 28 betalningsanmärkningar, ingen framtid och inga vägar kvar. Jag var så nedbruten att mina tankar blev starkare och starkare att det enklaste vore om jag inte vaknade upp igen. Speldjävulen hade tagit allt. Jag sov knappt, hade ångestattacker, och hatade att vakna upp på morgonen orolig att jag ska ha missat samtal eller sms av dom jag var skyldig pengar. Jag såg ingen väg ut.
Vändningen kom när jag till slut bröt ihop och berättade för mina föräldrar. Det var fruktansvärt jobbigt, men också min räddning. Min ekonomi är inte längre min. Jag har inte ens ett BankID. Min lön går direkt till mina föräldrar, de betalar hyran, tar emot min post, ser till att jag har mat, och varje månad går vi tillsammans igenom alla utgifter. Vill jag köpa något nödvändigt följer jag med dem och handlar. Jag kan inte längre fuska, och det är det som räddat mig, men också det som krävs för att besegra mitt mörka beroende.
Tack vare mina föräldrar har skulderna som skulle förfölja mig i flera flera år nu blivit möjliga att lösa på bara 2,5 år. Utan dem hade jag inte klarat det. Jag går dessutom regelbundet till spel- och beroendemottagningen, sitter i samtalsgrupper, och bygger sakta upp ett liv utan spel.
Idag är jag 68 dagar spelfri. För första gången på många år känner jag att jag kan andas. Det är en sån befrielse att ha rutiner igen, vakna på morgonen utan panik, utan att kolla mobilen med skräck för nya sms från någon jag är skyldig pengar. Jag är långt ifrån i mål, i början på min resa, men jag är på väg och ska klara detta.
Tack för mig!
Jag har följt trådar här i flera år och känt igen mig i så mycket. Länge vågade jag inte skriva själv, men nu vill jag dela min resa. Jag är 24 år gammal och har levt med spelberoende i nästan tio år.
Jag började spela redan i tonåren, 14–15 år, och sedan dess har det varit som ett svart hål. Varenda gång pengar kom in som studiebidrag eller lön var de borta dagen efter. Jag blev snabbt fast. Spelet styrde allt. Det förstörde mina relationer, mitt förtroende, min hälsa och hela min framtid.
Med åren växte skulderna. Till slut hade jag skulder överallt alla olika sms-lån, lån till okända människor, till vänner, bekanta och till Kronofogden. Jag hamnade på löneutmätning och såg svart på vitt hur 9 000 kr i månaden bara nuddade vid skulderna. På papperet skulle min skuld gå från 450.000kr till 380.000kr på 10år. Det skulle ta upp så stor del av mitt liv att bli skuldfri. Samtidigt hade jag över 100 000 kr i privata skulder till personer man absolut inte vill stå i skuld till. Jag var ständigt jagad, fick hotfulla sms, ljög för alla omkring mig, och levde med en konstant klump i magen.
Jag har/hade 28 betalningsanmärkningar, ingen framtid och inga vägar kvar. Jag var så nedbruten att mina tankar blev starkare och starkare att det enklaste vore om jag inte vaknade upp igen. Speldjävulen hade tagit allt. Jag sov knappt, hade ångestattacker, och hatade att vakna upp på morgonen orolig att jag ska ha missat samtal eller sms av dom jag var skyldig pengar. Jag såg ingen väg ut.
Vändningen kom när jag till slut bröt ihop och berättade för mina föräldrar. Det var fruktansvärt jobbigt, men också min räddning. Min ekonomi är inte längre min. Jag har inte ens ett BankID. Min lön går direkt till mina föräldrar, de betalar hyran, tar emot min post, ser till att jag har mat, och varje månad går vi tillsammans igenom alla utgifter. Vill jag köpa något nödvändigt följer jag med dem och handlar. Jag kan inte längre fuska, och det är det som räddat mig, men också det som krävs för att besegra mitt mörka beroende.
Tack vare mina föräldrar har skulderna som skulle förfölja mig i flera flera år nu blivit möjliga att lösa på bara 2,5 år. Utan dem hade jag inte klarat det. Jag går dessutom regelbundet till spel- och beroendemottagningen, sitter i samtalsgrupper, och bygger sakta upp ett liv utan spel.
Idag är jag 68 dagar spelfri. För första gången på många år känner jag att jag kan andas. Det är en sån befrielse att ha rutiner igen, vakna på morgonen utan panik, utan att kolla mobilen med skräck för nya sms från någon jag är skyldig pengar. Jag är långt ifrån i mål, i början på min resa, men jag är på väg och ska klara detta.
Tack för mig!