- Blev medlem
- 28 Juni 2023
- Meddelanden
- 35
- Mottagna reaktioner
- 3
- Poäng
- 11
Behöver skriva av mig lite. Känner att jag inte mår bra men om det är pga ekonomin, eller om jag kanske är sjukt deprimerad, eller om jag kanske har någon diagnos som gör att jag är som jag är i don’t know. Eller om det är en 30års kris? Eller allt samtidigt? Stress, utmattad?
Vet inte vad jag vill ena stunden vill jag si och nästa stund vill jag något helt annat. Så mycket i huvudet, fullt upp om dagarna med jobb och barn samtidigt känner jag mig väldigt ensam. Har INGEN jag umgås med. Dom få jag hade sa jag upp kontakten med, varför? Jag vet inte om jag ska vara ärlig kände bara för det just då.. Som exempel ibland känns det jävligt skönt att bara vara själv, jag trivs med att vara själv att vara social är inte min grej brukar känna mig helt slut efteråt. Samtidigt kan jag verkligen må bra av att vara bland folk ibland. Mår bra för stunden ibland för att sen åka därifrån och bryta ihop????? undrar vad det är för fel på mig osv. Sen när någon vill träffas då orkar jag oftast inte. Alldeles för trött hela tiden! Så trött att jag knappt vet vad jag heter ibland.
frågar man folk runt omkring mig då förstår dom inte hur jag kan vara singel. Dom tycker jag är för snygg för det, så snäll och trevlig. Bor fint, underbara barn. Jobb, Volvo, hund ja hela paketet bara en karl som fattas.
Ibland vill jag och försöker har varit på dejtingsidor och träffat folk tidigare, kul i början sen tröttnar jag fruktansvärt mycket och vill inte lägga massa tid igen för ingenting. För det leder aldrig till något. Känns som jag accepterat att vara forever alone. Sex? Mår illa bara av tanken just nu, och då funkar de inte fö Samtidigt kan jag längta efter någon ibland och känna nu kör jag och anstränger mig för att dagen efter känna att hur fan ska jag orka med någon när jag ibland knappt orkar lämna sängen. Eller bara måste gå lägga mig en stund efter jobbet för att kunna stå upp på benen överhuvudtaget resten av dagen. Häromdagen somnade jag kl 16 och sov tills klockan ringde på morgonen. Vc gör absolut ingenting så kontakta dom gör jag bara inte. Vet inte hur många gånger jag hört att man blir trött när man har barn, ta lite järntabletter så ska du se de blir bättre, eller ta Alvedon när jag höll på föda barn.. ta Alvedon och byta jobb när man söker för smärta i armen. Jag vägrar uppsöka vård för mitt mående!!!!
kan skriva en hel bok har ingen att prata med och vet inte ens vad jag vill med inlägget. Kanske någon som känner igen sig? Eller vet vad som kan vara fel på mig?
Blev medlem här på forumet för jag hamnade här när jag googlade på lån. Vill komma ner i ränta på ett lån jag har på 121000. Köpte en bil för pengarna så säljer jag bilen är jag skuldfri.
Ena dagen vill jag ha kvar bilen för den används otroligt mycket och nästa stund vill jag bara bli av med den och bli av med lånet. Trots inga andra lån oroar jag mig fruktansvärt för räntehöjningar, matpriserna, bostadspriser, kriget ja ni hör..
mår jag bättre när jag säljer bilen och blir skuldfri. Är så kaos i huvudet att jag inte ens kan sätta mig vid bordet och tänka igenom allt i lugn och ro. Låter dumt men just den här bilen betyder mycket för mig. Ska man ha kvar den och ha kvar friheten i att kunna åka vart man vill när man vill som man är van vid. Eller ska man cykla ett tag, komma ut mer som gör man mår bättre isolerar mig inomhus mer och mer.. samtidigt som man sparar ca 8000 i månaden utan att ha bil. Ja med lån, diesel, försäkring, skatt, besiktning och den årliga servicen ligger de på ca 8000 i månaden. Då har man inte räknat med att den ska lämnas på verkstan nästa vecka. Ännu tusenlappar som man kan lägga på annat. På barnens sparande till exempel. Deras konto gapar tomt, har dålig samvete för de för dom är inte så små längre. Men mår dom bättre av att ha pengar på kontot eller att ha en mamma som har bil och kan åka iväg och hälsa på bästa mormor och morfar till exempel. Är sååååååååå mycket i huvudet ni anar inte. Kan knappast va den enda som har de så eller?
jag går inte back men när lönen kommer och alla räkningar är betalda räcker pengarna i stort sett bara till mat och bränsle till bilen och lite till barnen de nödvändigaste. Ibland någon utflykt som kostar.. sen börjar skiten om igen, om jag känner att jag njuter av livet? Nej bara när jag sover och när jag är med barnen!! Men när man är på jobbet 10 timmar om dagen och behöver mycket sömn så är timmarna med barnen få.. jobba mindre klarar jag mig inte ekonomiskt på samtidigt klättrar jag på väggarna när jag är ledig och inte sover. Mitt liv och mina funderingar, åsikter säger så mycket emot varandra om ni förstår vad jag menar. Vet många gånger inte själv hur jag känner. Frågar någon mår du bra säger jag glatt självklart ja. För jag känner just då när någon frågar att jag typ mår bra. Varför ska jag må dålig för? Vad har jag att må dålig över? Men dehär är kanske de som kallas för må bra??
Vet inte vad jag vill ena stunden vill jag si och nästa stund vill jag något helt annat. Så mycket i huvudet, fullt upp om dagarna med jobb och barn samtidigt känner jag mig väldigt ensam. Har INGEN jag umgås med. Dom få jag hade sa jag upp kontakten med, varför? Jag vet inte om jag ska vara ärlig kände bara för det just då.. Som exempel ibland känns det jävligt skönt att bara vara själv, jag trivs med att vara själv att vara social är inte min grej brukar känna mig helt slut efteråt. Samtidigt kan jag verkligen må bra av att vara bland folk ibland. Mår bra för stunden ibland för att sen åka därifrån och bryta ihop????? undrar vad det är för fel på mig osv. Sen när någon vill träffas då orkar jag oftast inte. Alldeles för trött hela tiden! Så trött att jag knappt vet vad jag heter ibland.
frågar man folk runt omkring mig då förstår dom inte hur jag kan vara singel. Dom tycker jag är för snygg för det, så snäll och trevlig. Bor fint, underbara barn. Jobb, Volvo, hund ja hela paketet bara en karl som fattas.
Ibland vill jag och försöker har varit på dejtingsidor och träffat folk tidigare, kul i början sen tröttnar jag fruktansvärt mycket och vill inte lägga massa tid igen för ingenting. För det leder aldrig till något. Känns som jag accepterat att vara forever alone. Sex? Mår illa bara av tanken just nu, och då funkar de inte fö Samtidigt kan jag längta efter någon ibland och känna nu kör jag och anstränger mig för att dagen efter känna att hur fan ska jag orka med någon när jag ibland knappt orkar lämna sängen. Eller bara måste gå lägga mig en stund efter jobbet för att kunna stå upp på benen överhuvudtaget resten av dagen. Häromdagen somnade jag kl 16 och sov tills klockan ringde på morgonen. Vc gör absolut ingenting så kontakta dom gör jag bara inte. Vet inte hur många gånger jag hört att man blir trött när man har barn, ta lite järntabletter så ska du se de blir bättre, eller ta Alvedon när jag höll på föda barn.. ta Alvedon och byta jobb när man söker för smärta i armen. Jag vägrar uppsöka vård för mitt mående!!!!
kan skriva en hel bok har ingen att prata med och vet inte ens vad jag vill med inlägget. Kanske någon som känner igen sig? Eller vet vad som kan vara fel på mig?
Blev medlem här på forumet för jag hamnade här när jag googlade på lån. Vill komma ner i ränta på ett lån jag har på 121000. Köpte en bil för pengarna så säljer jag bilen är jag skuldfri.
Ena dagen vill jag ha kvar bilen för den används otroligt mycket och nästa stund vill jag bara bli av med den och bli av med lånet. Trots inga andra lån oroar jag mig fruktansvärt för räntehöjningar, matpriserna, bostadspriser, kriget ja ni hör..
mår jag bättre när jag säljer bilen och blir skuldfri. Är så kaos i huvudet att jag inte ens kan sätta mig vid bordet och tänka igenom allt i lugn och ro. Låter dumt men just den här bilen betyder mycket för mig. Ska man ha kvar den och ha kvar friheten i att kunna åka vart man vill när man vill som man är van vid. Eller ska man cykla ett tag, komma ut mer som gör man mår bättre isolerar mig inomhus mer och mer.. samtidigt som man sparar ca 8000 i månaden utan att ha bil. Ja med lån, diesel, försäkring, skatt, besiktning och den årliga servicen ligger de på ca 8000 i månaden. Då har man inte räknat med att den ska lämnas på verkstan nästa vecka. Ännu tusenlappar som man kan lägga på annat. På barnens sparande till exempel. Deras konto gapar tomt, har dålig samvete för de för dom är inte så små längre. Men mår dom bättre av att ha pengar på kontot eller att ha en mamma som har bil och kan åka iväg och hälsa på bästa mormor och morfar till exempel. Är sååååååååå mycket i huvudet ni anar inte. Kan knappast va den enda som har de så eller?
jag går inte back men när lönen kommer och alla räkningar är betalda räcker pengarna i stort sett bara till mat och bränsle till bilen och lite till barnen de nödvändigaste. Ibland någon utflykt som kostar.. sen börjar skiten om igen, om jag känner att jag njuter av livet? Nej bara när jag sover och när jag är med barnen!! Men när man är på jobbet 10 timmar om dagen och behöver mycket sömn så är timmarna med barnen få.. jobba mindre klarar jag mig inte ekonomiskt på samtidigt klättrar jag på väggarna när jag är ledig och inte sover. Mitt liv och mina funderingar, åsikter säger så mycket emot varandra om ni förstår vad jag menar. Vet många gånger inte själv hur jag känner. Frågar någon mår du bra säger jag glatt självklart ja. För jag känner just då när någon frågar att jag typ mår bra. Varför ska jag må dålig för? Vad har jag att må dålig över? Men dehär är kanske de som kallas för må bra??
