Känner mig lite utav "låneberoende"

[viggeloo]

Ville bara skriva att jag precis idag löst en del av det som jag väntat på ett bra tag. Ändå är jag här inne och läser alla inlägg. Jag har levt med skulder ganska länge och jag vet inte varför men på något sätt känns det bättre att ex. Låna 100 000 och se de pengarna på kontot för att sen återbetala varje månad och en massa ränta. Eller köpa något på kredit snabbt för att sedan delbetala. Vet inte varför jag skriver detta men är känns som att jag hela mitt liv kommer ta lån för att sedan betala av bara jag har pengar på kontot. Har tyvärr aldrig känt känslan utav att ha minimalt med pengar och sedan spara varje månad för att sedan köpa något man sparat till i ex. 1 år. Kanske är impulsivitet bara eller rent sagt låneberoende.

 

[Det var en gång]

Ville bara skriva att jag precis idag löst en del av det som jag väntat på ett bra tag. Ändå är jag här inne och läser alla inlägg. Jag har levt med skulder ganska länge och jag vet inte varför men på något sätt känns det bättre att ex. Låna 100 000 och se de pengarna på kontot för att sen återbetala varje månad och en massa ränta. Eller köpa något på kredit snabbt för att sedan delbetala. Vet inte varför jag skriver detta men är känns som att jag hela mitt liv kommer ta lån för att sedan betala av bara jag har pengar på kontot. Har tyvärr aldrig känt känslan utav att ha minimalt med pengar och sedan spara varje månad för att sedan köpa något man sparat till i ex. 1 år. Kanske är impulsivitet bara eller rent sagt låneberoende.

Känner igen mig. Tyvärr. Är shoppingberoende tror jag men har en hyfsat ordnad ekonomi men pensionssparar , sparar själv gör jag inte. Jag och min man sparar gemensamt och det är ju alltid något. Men jag bränner mina pengar och köper saker hej vilt på delbetalning osv. Är extremt impulsiv jag med.

 

[Doodles]

Ville bara skriva att jag precis idag löst en del av det som jag väntat på ett bra tag. Ändå är jag här inne och läser alla inlägg. Jag har levt med skulder ganska länge och jag vet inte varför men på något sätt känns det bättre att ex. Låna 100 000 och se de pengarna på kontot för att sen återbetala varje månad och en massa ränta. Eller köpa något på kredit snabbt för att sedan delbetala. Vet inte varför jag skriver detta men är känns som att jag hela mitt liv kommer ta lån för att sedan betala av bara jag har pengar på kontot. Har tyvärr aldrig känt känslan utav att ha minimalt med pengar och sedan spara varje månad för att sedan köpa något man sparat till i ex. 1 år. Kanske är impulsivitet bara eller rent sagt låneberoende.

Jag har känt exakt samma och reflekterat mycket över det. Tror det bottnar i en brist på något helt annat. Men nu när man vänt skutan från totalt kapsejsat till rätt köl så vill man inte hamna där igen. Det tar en stund och man måste medveten bestämma sig för att sluta låna. Jag har klippt alla kreditkort. Vägrar använda klarna. Och sparar sedan förra månaden 8000kr i månaden. Jag väljer att fokusera på att se pengarna växa istället för att skulderna växer.
När jag var nära att bli av med hus och hem, lovade jag mig att det nu räcker och ta kontroll över min ekonomi. Mina vänner har miljoner sparade! Här sitter jag med miljon i skuld. Känslan försvinner. Sedan oktober förra året har lånebehovet, känslan att inte kunna vänta blivit mindre och mindre. Jag vill helt enkelt inte låna mer oavsett om grundorsaken bottnar i brist på annat. Nu har jag kontroll.

 

[Conrad]

Ville bara skriva att jag precis idag löst en del av det som jag väntat på ett bra tag. Ändå är jag här inne och läser alla inlägg. Jag har levt med skulder ganska länge och jag vet inte varför men på något sätt känns det bättre att ex. Låna 100 000 och se de pengarna på kontot för att sen återbetala varje månad och en massa ränta. Eller köpa något på kredit snabbt för att sedan delbetala. Vet inte varför jag skriver detta men är känns som att jag hela mitt liv kommer ta lån för att sedan betala av bara jag har pengar på kontot. Har tyvärr aldrig känt känslan utav att ha minimalt med pengar och sedan spara varje månad för att sedan köpa något man sparat till i ex. 1 år. Kanske är impulsivitet bara eller rent sagt låneberoende.

Känner absolut igen mig. Men för några år sedan så insåg jag, ganska brutalt, att det hade spårat ur...och jag insåg att jag hade ett "jag ska bara låna till detta, det fixar sig"-beteende. Till slut var skulderna uppe på 900 000. Nu väntar jag barn (eller sambon rent fysiskt) och har och MÅSTE förändra mitt beteende. Samlingslån är det enda jag kommer att söka i framtiden för att få ner ränta och månadskostnader. Men med det sagt...jag kan inte vara helt säker. Inser att jag har ett riskbeteende när det gäller detta. Det som är till min fördel är att jag också brutit ihop i storgråt framför sambon och berättat om hur illa det var en månad när jag fick ut en lön på 24 000 och skuldutgiften den månaden var på 20 000. Vill aldrig tillbaka dit.