Jag undrar vart vi är på väg? Lite tankar om framtiden

[Gnetaren]

Jag kan faktiskt inte bli annat än oroad över hur lätt det är att få lån och krediter idag och hur bekymmerslöst vi ser på framtiden och verklighetens begränsningar. Nästan som om de inte finns. Vi lånar för miljoner, men tänker oss skuldsanering och en återbetalning på en fjärdedel av den summan. Ungefär som om det varit en utbetalning av lön och återbetalningen är skatt på lönen. Vi lever på något sätt i efterdyningarna av det ”glada 80-talet”. Det var då en massa andra aktörer på lånemarknaden dök upp. Det var då man använde pensionsfonderna för att finansiera reformer och betala den statliga skuld man skaffade sig under främst just 80-talet. Det var då man började låna på framtiden, både privat och offentligt. I år går den första kullen i pension som inte omfattas av de gamla ATP reglerna. Det innebär (rent konkret) att de med de lägsta pensionerna helt plötsligt inte har 15000 per månad (innan skatt) utan 8000 per månad (innan skatt). Effekten kommer antagligen inte märkas i sin helhet förrän de fyller 75. Detta då majoriteten i denna generation har arbetat hela sina liv och kommer få en viss tjänstepension de första 10 åren. Så, I början kommer de ”fattiga pensionärerna” vara de som varit långtidssjukskrivna, bott utomlands eller varit arbetslösa i långa perioder. Alltså: Sådana resten av oss inte ser. Men om 10 år? Man kan inte leva på 8000 kr per månad ens om man säljer allt man har. Samhället kommer behöva gå in med extra skattepengar. Under tiden kommer alla vi generationer bakom som har lånat på en framtid som inte finns. Lånat till inte bara hus, bil och laster utan till ren konsumtion. Människor som inte kan betala sina skulder någonsin, utan är beroende av att det finns skuldsanering på plats. Allt detta kommer hända medans de födda på 40 talet fortfarande lever (alltså de som har fått del i det gamla pensionssystemet och som alltså har ”högre” pensioner. De ”extra 7000kr denna generation får per månad och person är dessutom numera skattefinansierat alternativt finansieras med kommande generationers insparade pensionspengar, ATP pengarna är använda…) . Denna generation är vana vid att samhället tar hand om dem och de kommer att kräva en äldrevård vars like aldrig skådats. Och om 10 år har dessutom de sista stora generationerna: 60-talisterna, börjat gå i pension. Generationerna från 70-talet och framåt är betydligt färre och det politiska klimatet är sådant att vi dessutom kommer införa restriktioner mot att ”släppa in” invandrare i arbetsför ålder. Kanske att invandrarklimatet till och med blir så dåligt att de invandrade 70-talister och 80-talister (som idag håller uppe dessa generationer) kommer att flytta härifrån. Alltså: Staten kommer ha betydligt mindre skattemedel och kraven på statlig finansiering kommer vara den högsta någonsin.

Under tiden kommer de arbetsföra generationerna ha en livsstil där de konsumerar för pengar de inte har och aldrig kommer att ha. Banker och låneinstitut ”äger” helt och hållet inte bara alla hus, båtar och bilar i hela landet. De äger också alla förbrukningsvaror och lite till. Hur ska det gå? Jag är uppriktigt rädd.

Vi befinner oss mitt i ett pyramidspel och det är bara att hoppas att man "köpte" sin andel tillräckligt tidigt i processen. Det känns dock inte så, de första andelarna såldes i början på 1990 talet och kollapsen ligger bara 10-15 år bort. Någon positiv människa som kan visa att jag har (tänker) fel och muntra upp mig lite?

 

[Klar_fd_Släpptallt]

Vill bara påpeka att min skuldsanering omfattar 75% av lån och räntor (räntor frystes när jag blev beviljad inledande skusan).

 

[Ny2018]

Jag kan faktiskt inte bli annat än oroad över hur lätt det är att få lån och krediter idag och hur bekymmerslöst vi ser på framtiden och verklighetens begränsningar. Nästan som om de inte finns. Vi lånar för miljoner, men tänker oss skuldsanering och en återbetalning på en fjärdedel av den summan. Ungefär som om det varit en utbetalning av lön och återbetalningen är skatt på lönen. Vi lever på något sätt i efterdyningarna av det ”glada 80-talet”. Det var då en massa andra aktörer på lånemarknaden dök upp. Det var då man använde pensionsfonderna för att finansiera reformer och betala den statliga skuld man skaffade sig under främst just 80-talet. Det var då man började låna på framtiden, både privat och offentligt. I år går den första kullen i pension som inte omfattas av de gamla ATP reglerna. Det innebär (rent konkret) att de med de lägsta pensionerna helt plötsligt inte har 15000 per månad (innan skatt) utan 8000 per månad (innan skatt). Effekten kommer antagligen inte märkas i sin helhet förrän de fyller 75. Detta då majoriteten i denna generation har arbetat hela sina liv och kommer få en viss tjänstepension de första 10 åren. Så, I början kommer de ”fattiga pensionärerna” vara de som varit långtidssjukskrivna, bott utomlands eller varit arbetslösa i långa perioder. Alltså: Sådana resten av oss inte ser. Men om 10 år? Man kan inte leva på 8000 kr per månad ens om man säljer allt man har. Samhället kommer behöva gå in med extra skattepengar. Under tiden kommer alla vi generationer bakom som har lånat på en framtid som inte finns. Lånat till inte bara hus, bil och laster utan till ren konsumtion. Människor som inte kan betala sina skulder någonsin, utan är beroende av att det finns skuldsanering på plats. Allt detta kommer hända medans de födda på 40 talet fortfarande lever (alltså de som har fått del i det gamla pensionssystemet och som alltså har ”högre” pensioner. De ”extra 7000kr denna generation får per månad och person är dessutom numera skattefinansierat alternativt finansieras med kommande generationers insparade pensionspengar, ATP pengarna är använda…) . Denna generation är vana vid att samhället tar hand om dem och de kommer att kräva en äldrevård vars like aldrig skådats. Och om 10 år har dessutom de sista stora generationerna: 60-talisterna, börjat gå i pension. Generationerna från 70-talet och framåt är betydligt färre och det politiska klimatet är sådant att vi dessutom kommer införa restriktioner mot att ”släppa in” invandrare i arbetsför ålder. Kanske att invandrarklimatet till och med blir så dåligt att de invandrade 70-talister och 80-talister (som idag håller uppe dessa generationer) kommer att flytta härifrån. Alltså: Staten kommer ha betydligt mindre skattemedel och kraven på statlig finansiering kommer vara den högsta någonsin.

Under tiden kommer de arbetsföra generationerna ha en livsstil där de konsumerar för pengar de inte har och aldrig kommer att ha. Banker och låneinstitut ”äger” helt och hållet inte bara alla hus, båtar och bilar i hela landet. De äger också alla förbrukningsvaror och lite till. Hur ska det gå? Jag är uppriktigt rädd.

Vi befinner oss mitt i ett pyramidspel och det är bara att hoppas att man "köpte" sin andel tillräckligt tidigt i processen. Det känns dock inte så, de första andelarna såldes i början på 1990 talet och kollapsen ligger bara 10-15 år bort. Någon positiv människa som kan visa att jag har (tänker) fel och muntra upp mig lite?

Berätta gärna lite om dig själv och din ekonomiska situation. Jag tycker personligen att det är svårt att ge några konkreta funderingar på det du skriver utan mer information om vad du har för förutsättningar.

 

[Kimsan72]

Berätta gärna lite om dig själv och din ekonomiska situation. Jag tycker personligen att det är svårt att ge några konkreta funderingar på det du skriver utan mer information om vad du har för förutsättningar.

Jag undrar just om TS egentligen var ute efter råd...utan mer en anlays av det hen själv grubblade över...om vart samhället är på väg och hur våra framtida förutsättningar kommer se ut inom de flesta områden?

@Gnetaren Dina tankar, grubblerier och farhågor är ytterst relevanta...och inte minst, beaktningsvärda... Jag har dessvärre inga upplyftande ord att tillföra så här utan närmare eftertanke... Det Du åberopar tål att belysas och analyseras.
Jag återkommer när jag har fått tänka till lite...

 

[Ny2018]

Jag undrar just om TS egentligen var ute efter råd...utan mer en anlays av det hen själv grubblade över...om vart samhället är på väg och hur våra framtida förutsättningar kommer se ut inom de flesta områden?

@Gnetaren Dina tankar, grubblerier och farhågor är ytterst relevanta...och inte minst, beaktningsvärda... Jag har dessvärre inga upplyftande ord att tillföra så här utan närmare eftertanke... Det Du åberopar tål att belysas och analyseras.
Jag återkommer när jag har fått tänka till lite...

Det var inte råd jag tänkte ge utan ville ha mer information innan jag besvarar tråden utifrån ts sista mening.

 

[Gnetaren]

Det kanske var dumt att skriva ovan inlägg, men saken är den att det är det här jag ser: En djup och långvarig lågkonjunktur som kommer få 1930 talet att framstå som rena guldrushen.

Jag har dock en liten röst i mitt huvud som säger att det här sättet att se på fakta kommer sig av vad jag varit med om de senaste åren och att min hjärna fortfarande är helt inställd på krishantering. Så vad jag har haft nytta av under den här perioden är idag(är skuldfri och blir av med den sista anmärkningen i Januari) en belastning eftersom jag fortsätter leva som om jag har en kris att motverka.

Jag tänker mig att är det några som förstår det här med kristänkande och hur en svår situation kan påverka en så är det ni och därför är det också ni som kan tala om för mig om jag ser i syne när jag tittar på framtiden eller om jag har en poäng. (Med andra ord, jag måste fortsätta förberedda mig för /försäkra mig mot en total katastrof eller jag måste jobba på att få bort det här kristänkandet jag har)