Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Klaralån
- Lån utan UC
4.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
5.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
6
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Lumify
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Ferratum
- Lån utan UC
10.
Brixo
- Lån utan UC
11.
Nstart
- Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Hjälp! (KFM)
Jag orkar inte längre
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Annhha" data-source="post: 104796" data-attributes="member: 4186"><p>Jag ska försöka ge min stöttning och syn på saken och hoppas att du kan vända livet.</p><p></p><p>Är en kvinna på 52 år som började spela på nätcasino för 4 år sedan då jag som mor kände mig misslyckad och otillräcklig som inte kunde hjälpa min då 18-åriga son med hans psykiska problem så jag flydde in i spelets värld. Ett dyrköpt val inte minst känslomässigt, ekonomiska biten är en sak och den kan jag bli skuldfri från däremot så får jag leva med att jag gjort mina nära och kära så illa. Åtta månader senare hade jag skulder på drygt en miljon och var tvungen att berätta för min man och min son. Tårar, besvikelse, hur kunde jag ha gjort detta? Jag har en underbar man och han stöttade mig och även min son. Jag hade även spelat bort min sons sparpengar. Något jag fortfarande har fruktansvärd ångest för och ska börja betala tillbaka till honom så fort min skuldsanering är klar. Jag fick låta allt gå till kronofogden och fick beviljat skuldsanering 2017. Jag var spelfri 4 månader 2016.gick en gång på möte för spelberoende och sa aldrig mer att jag går på ett sådant möte. Satt bara och grät för jag skämdes. Jag skulle klara det själv. Kan säga direkt med facit i hand det går inte. Som spelberoende måste man ta emot hjälp och framförallt erkänna för sig själv att man är spelberoende. Återfall efter återfall gång på gång för jag lämnade alltid en bakdörr öppen för att kunna spela i smyg. Det blev bara värre och värre, sov inte, ångest varje morgon, väntade på att lönen skulle komma in på kontot en minut efter tolv på löningsdagen. Hela lönen bortspelad innan lunch och inga räkningar betalda, misskötte min skuldsanering som är helig för den var viktigast av allt men mitt förnuft var som bortblåst. Min son flyttade 1 mars 2018 för han orkade inte med mitt spelberoende och orkade inte heller ha kontakt med mig. En katastrof i mitt liv, min älskade son som betyder allt för mig sa mer eller mindre upp kontakten med mig. </p><p>Forsatte dock med mitt dåraktiga beteende. Spelade mer och mer intensivt och i slutet på juni var jag tvungen att berätta för min man att jag misskött min skuldsanering och jag visste att han inte skulle orka stötta mig en gång till.. </p><p>Så jag bestämde mig för att ta mitt liv och svalde tabletter. Jag har därefter skickat ett meddelande till min son något som jag dock inte kommer ihåg. Min son ringer polisen som bryter sig in i vår lägenhet och jag förs till intensiven så min son räddade mitt liv. Vilket jag är oerhört tacksam för när jag nu sitter här 4,5 månader senare och försöker hjälpa en medmänniska i en liknande situation. Jag vaknade upp på intensiven ett dygn senare och då bestämde jag mig. Det var dags att ta tag i mitt problem. Jag lämnade över min ekonomi till min man, har inte tillgång till mobilt bankid, visakort utan bara kontanter som jag får veckovis. Går på föreningen för spelberoende och träffar människor som är i samma situation. Vi är så många och vårt beteende som spelberoende är ungefär samma för oss alla. </p><p>Så du måste berätta för din man och han behöver inte förstå varför för det är som du skriver att vi som är spelberoende förstår inte det själva. Beteendet är sjukt och det är ett beroende som kidnappar hjärnan. Visst blir det en chock när man berättar för de närmaste men också en lättnad för dig för du går omkring med en fruktansvärd psykisk påfrestning och du kan inte reda ut det själv. Visa att du vill ha hjälp och vill ta tag i ditt problem. </p><p>Jag gjorde min son ännu mera illa när jag försökte begå självmord och då han förlorade sin pappa i cancer när han var åtta år så känner jag mig fruktansvärd som mor. Så ännu har jag varken pratat eller träffat honom sedan 15 juni. Jag har dock fått en första kontakt och vi ska träffas i slutet på december när jag fyller år. Så jag hoppas verkligen att det blir så. Just nu brinner jag för att försöka hjälpa andra spelberoende samtidigt som det hjälper mig att förbli spelfri. Min man har stannat hos mig och han är stolt över att det går bra för mig som spelfri.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Annhha, post: 104796, member: 4186"] Jag ska försöka ge min stöttning och syn på saken och hoppas att du kan vända livet. Är en kvinna på 52 år som började spela på nätcasino för 4 år sedan då jag som mor kände mig misslyckad och otillräcklig som inte kunde hjälpa min då 18-åriga son med hans psykiska problem så jag flydde in i spelets värld. Ett dyrköpt val inte minst känslomässigt, ekonomiska biten är en sak och den kan jag bli skuldfri från däremot så får jag leva med att jag gjort mina nära och kära så illa. Åtta månader senare hade jag skulder på drygt en miljon och var tvungen att berätta för min man och min son. Tårar, besvikelse, hur kunde jag ha gjort detta? Jag har en underbar man och han stöttade mig och även min son. Jag hade även spelat bort min sons sparpengar. Något jag fortfarande har fruktansvärd ångest för och ska börja betala tillbaka till honom så fort min skuldsanering är klar. Jag fick låta allt gå till kronofogden och fick beviljat skuldsanering 2017. Jag var spelfri 4 månader 2016.gick en gång på möte för spelberoende och sa aldrig mer att jag går på ett sådant möte. Satt bara och grät för jag skämdes. Jag skulle klara det själv. Kan säga direkt med facit i hand det går inte. Som spelberoende måste man ta emot hjälp och framförallt erkänna för sig själv att man är spelberoende. Återfall efter återfall gång på gång för jag lämnade alltid en bakdörr öppen för att kunna spela i smyg. Det blev bara värre och värre, sov inte, ångest varje morgon, väntade på att lönen skulle komma in på kontot en minut efter tolv på löningsdagen. Hela lönen bortspelad innan lunch och inga räkningar betalda, misskötte min skuldsanering som är helig för den var viktigast av allt men mitt förnuft var som bortblåst. Min son flyttade 1 mars 2018 för han orkade inte med mitt spelberoende och orkade inte heller ha kontakt med mig. En katastrof i mitt liv, min älskade son som betyder allt för mig sa mer eller mindre upp kontakten med mig. Forsatte dock med mitt dåraktiga beteende. Spelade mer och mer intensivt och i slutet på juni var jag tvungen att berätta för min man att jag misskött min skuldsanering och jag visste att han inte skulle orka stötta mig en gång till.. Så jag bestämde mig för att ta mitt liv och svalde tabletter. Jag har därefter skickat ett meddelande till min son något som jag dock inte kommer ihåg. Min son ringer polisen som bryter sig in i vår lägenhet och jag förs till intensiven så min son räddade mitt liv. Vilket jag är oerhört tacksam för när jag nu sitter här 4,5 månader senare och försöker hjälpa en medmänniska i en liknande situation. Jag vaknade upp på intensiven ett dygn senare och då bestämde jag mig. Det var dags att ta tag i mitt problem. Jag lämnade över min ekonomi till min man, har inte tillgång till mobilt bankid, visakort utan bara kontanter som jag får veckovis. Går på föreningen för spelberoende och träffar människor som är i samma situation. Vi är så många och vårt beteende som spelberoende är ungefär samma för oss alla. Så du måste berätta för din man och han behöver inte förstå varför för det är som du skriver att vi som är spelberoende förstår inte det själva. Beteendet är sjukt och det är ett beroende som kidnappar hjärnan. Visst blir det en chock när man berättar för de närmaste men också en lättnad för dig för du går omkring med en fruktansvärd psykisk påfrestning och du kan inte reda ut det själv. Visa att du vill ha hjälp och vill ta tag i ditt problem. Jag gjorde min son ännu mera illa när jag försökte begå självmord och då han förlorade sin pappa i cancer när han var åtta år så känner jag mig fruktansvärd som mor. Så ännu har jag varken pratat eller träffat honom sedan 15 juni. Jag har dock fått en första kontakt och vi ska träffas i slutet på december när jag fyller år. Så jag hoppas verkligen att det blir så. Just nu brinner jag för att försöka hjälpa andra spelberoende samtidigt som det hjälper mig att förbli spelfri. Min man har stannat hos mig och han är stolt över att det går bra för mig som spelfri. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Hjälp! (KFM)
Jag orkar inte längre
Topp