Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Klaralån
- Lån utan UC
4.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
5.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
6
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Lumify
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Ferratum
- Lån utan UC
10.
Brixo
- Lån utan UC
11.
Nstart
- Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Skuldreducering
Hopp eller förtvivlan?
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Kraputt" data-source="post: 469943" data-attributes="member: 7418"><p>Jag hade tänkt låta det här passera, eftersom att bråka i en forumtråd hamnar rätt långt ned på listan över prioriteringar, men medan jag ändå sitter här och väntar på att min databaskörning ska bli färdig (om jag vänder ryggen till så lär den hitta på djävulskap) så ser jag att jag har ungefär trettio minuter som jag kan fylla med något.</p><p></p><p>Och då kan de ju passa på att svara med en lika dryg sammanfattning av vad jag lärt mig av min egen situation, för att då (förhoppningsvis) förmedla detta till någon det kan vara till nytta för. Så att när någon sveper in i en tråd här på forumet med en maximalistisk övertygelse att just du är ett nöt som inte förstår någonting alls, så kan du komma ihåg en sak.</p><p></p><p><strong>Genvägar är skenvägar. </strong></p><p></p><p>Du har ett problem, det problemet är ofta så gigantiskt stort att du är överväldigad av det. Du har ett skuldberg och det ser ut som om du får leva med det, och fattigdom, i alla dina återstående år. Du själv påverkas. Dina partners påverkas. Dina barn (om du har några) påverkas.</p><p></p><p>Om du kunde fixa det med en grej, en handling, en åtgärd skulle du göra det – men hur? Ett nytt lån? Ett arv? Jobba dig själv sjuk? Vad som helst. Säg en grej som omedelbums skulle få all den här överväldigande bördan att försvinna, med en gång.</p><p></p><p>Du ska betala tillbaka 1-2-3-4-10 miljoner, men tjänar 25k i månaden. Inkassobolagen dränker dig i kravbrev. KFM skickar brev. Det är hopplöst, eller? ”This quick fix will solve all your problem”, säger de på sociala medier och på Youtube. Det är inte sant. Det finns ingen snabb fix. Det finns ingen genväg. Det du uppfattar som en genväg leder oftast till att din situation blir värre. Det leder bara till att du mår psykiskt sämre, och din fysiska hälsa följer efter.</p><p></p><p>Som tur är finns i Sverige en tung väg, och det är skuldsanering. Till skillnad från många på detta forum så tänker inte jag försöka säga att det är lätt att få. Det är det inte, och det är inte en genväg. Det tar fem år. Du kommer att få vara disciplinerad under tiden. Du får hela tiden visa att du förtjänar skuldsaneringen – på så vis att om du börjar trixa, dröjer med betalningarna, struntar i att betala, undanhåller pengar så ryker skuldsaneringen och skuldberget du hade innan kraschar ner på dina axlar igen.</p><p></p><p>Om dina skulder är under en miljon så finns vägen jag tog, och det är ingen lätt väg. Den kräver disciplin. Den kräver väldigt mycket av dig. Och risken finns hela tiden att någon sveper in, hävdar en maximalistiskt sanning som är svart och vit, att ”this trick will solve all your problems, do it, you idiot”.</p><p></p><p>När man är skör, inte har något vidare självförtroende kvar, och tvivlar på alla sina egna instinkter, och utgår från att allt man ska företa sig kommer att misslyckas – och när den rösten i bakhuvudet är så stark, så dominerande, så överväldigande – så är det svårt att tänka sig att man klarar av att gå den vägen. Och historiskt sett så har ju den rösten rätt. Du är ju här, i den här skiten, och larv om att ”det löser sig” har ju bara visat sig vara skit.</p><p></p><p>Man kan hantera den där rösten på olika sätt. Man kan skrika åt sig själv ”maximalistisk åtagande löser alla problem!” och hoppas att man överröstar rösten i bakhuvudet. Man kan erkänna att rösten har rätt, och låsas fast i passivitet tills man trillar ner i hålet som väntar oss alla på slutet. Man kan ignorera rösten, ignorera ”det stora maximala problemet” och göra små, små saker, som i ett pärlband i slutändan fixar det stora problemet.</p><p></p><p><strong>Små mål, större mål, stora mål. </strong></p><p></p><p>Jag valde den sista vägen. Det fungerade för mig. Jag ignorerade den där starka, dominerande, överväldigande rösten i bakhuvudet och delade upp Det Stora Överväldigande Problemet i en massa, massa små steg. ”Om jag lägger en hundring på det, så kommer det utfallet att ske”. ”Om jag släcker den där lilla skulden, så kommer det inkassobolaget att sluta skriva brev”. ”Om jag får avtal med det inkassobolaget så kan den skulden bli hanterbar”. ”Om jag väntar sex månader, så kommer den betalningsanmärkningen att försvinna”.</p><p></p><p>Små mål leder till att lite större mål löses. Om flera lite större mål löses, så kommer ett stort mål att nås. Om alla små, minimala, försiktiga mål hanteras, så kommer Det Stora Överväldigande Problemet att bli hanterbart. Det kanske inte kommer att vara helt borta. I mitt fall är skulden ju fortfarande där, eftersom jag tog ett medlemslån för att skapa mig utrymme och andrum och tillväxtpotential.</p><p></p><p>Idag är mitt Stora Överväldigande Problem hanterbart. Det ligger där, desarmerat och passivt. Med tiden kommer det att vara borta. Jag ser hur det varje månad blir mindre, och mindre, och mindre. Det enda som skulle kunna förstöra detta är om jag lyssnade på någon som svepte in i en forumtråd och deklamerade med maximal övertygelse att ”this trick will fix all your problems, you idiot”.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Kraputt, post: 469943, member: 7418"] Jag hade tänkt låta det här passera, eftersom att bråka i en forumtråd hamnar rätt långt ned på listan över prioriteringar, men medan jag ändå sitter här och väntar på att min databaskörning ska bli färdig (om jag vänder ryggen till så lär den hitta på djävulskap) så ser jag att jag har ungefär trettio minuter som jag kan fylla med något. Och då kan de ju passa på att svara med en lika dryg sammanfattning av vad jag lärt mig av min egen situation, för att då (förhoppningsvis) förmedla detta till någon det kan vara till nytta för. Så att när någon sveper in i en tråd här på forumet med en maximalistisk övertygelse att just du är ett nöt som inte förstår någonting alls, så kan du komma ihåg en sak. [B]Genvägar är skenvägar. [/B] Du har ett problem, det problemet är ofta så gigantiskt stort att du är överväldigad av det. Du har ett skuldberg och det ser ut som om du får leva med det, och fattigdom, i alla dina återstående år. Du själv påverkas. Dina partners påverkas. Dina barn (om du har några) påverkas. Om du kunde fixa det med en grej, en handling, en åtgärd skulle du göra det – men hur? Ett nytt lån? Ett arv? Jobba dig själv sjuk? Vad som helst. Säg en grej som omedelbums skulle få all den här överväldigande bördan att försvinna, med en gång. Du ska betala tillbaka 1-2-3-4-10 miljoner, men tjänar 25k i månaden. Inkassobolagen dränker dig i kravbrev. KFM skickar brev. Det är hopplöst, eller? ”This quick fix will solve all your problem”, säger de på sociala medier och på Youtube. Det är inte sant. Det finns ingen snabb fix. Det finns ingen genväg. Det du uppfattar som en genväg leder oftast till att din situation blir värre. Det leder bara till att du mår psykiskt sämre, och din fysiska hälsa följer efter. Som tur är finns i Sverige en tung väg, och det är skuldsanering. Till skillnad från många på detta forum så tänker inte jag försöka säga att det är lätt att få. Det är det inte, och det är inte en genväg. Det tar fem år. Du kommer att få vara disciplinerad under tiden. Du får hela tiden visa att du förtjänar skuldsaneringen – på så vis att om du börjar trixa, dröjer med betalningarna, struntar i att betala, undanhåller pengar så ryker skuldsaneringen och skuldberget du hade innan kraschar ner på dina axlar igen. Om dina skulder är under en miljon så finns vägen jag tog, och det är ingen lätt väg. Den kräver disciplin. Den kräver väldigt mycket av dig. Och risken finns hela tiden att någon sveper in, hävdar en maximalistiskt sanning som är svart och vit, att ”this trick will solve all your problems, do it, you idiot”. När man är skör, inte har något vidare självförtroende kvar, och tvivlar på alla sina egna instinkter, och utgår från att allt man ska företa sig kommer att misslyckas – och när den rösten i bakhuvudet är så stark, så dominerande, så överväldigande – så är det svårt att tänka sig att man klarar av att gå den vägen. Och historiskt sett så har ju den rösten rätt. Du är ju här, i den här skiten, och larv om att ”det löser sig” har ju bara visat sig vara skit. Man kan hantera den där rösten på olika sätt. Man kan skrika åt sig själv ”maximalistisk åtagande löser alla problem!” och hoppas att man överröstar rösten i bakhuvudet. Man kan erkänna att rösten har rätt, och låsas fast i passivitet tills man trillar ner i hålet som väntar oss alla på slutet. Man kan ignorera rösten, ignorera ”det stora maximala problemet” och göra små, små saker, som i ett pärlband i slutändan fixar det stora problemet. [B]Små mål, större mål, stora mål. [/B] Jag valde den sista vägen. Det fungerade för mig. Jag ignorerade den där starka, dominerande, överväldigande rösten i bakhuvudet och delade upp Det Stora Överväldigande Problemet i en massa, massa små steg. ”Om jag lägger en hundring på det, så kommer det utfallet att ske”. ”Om jag släcker den där lilla skulden, så kommer det inkassobolaget att sluta skriva brev”. ”Om jag får avtal med det inkassobolaget så kan den skulden bli hanterbar”. ”Om jag väntar sex månader, så kommer den betalningsanmärkningen att försvinna”. Små mål leder till att lite större mål löses. Om flera lite större mål löses, så kommer ett stort mål att nås. Om alla små, minimala, försiktiga mål hanteras, så kommer Det Stora Överväldigande Problemet att bli hanterbart. Det kanske inte kommer att vara helt borta. I mitt fall är skulden ju fortfarande där, eftersom jag tog ett medlemslån för att skapa mig utrymme och andrum och tillväxtpotential. Idag är mitt Stora Överväldigande Problem hanterbart. Det ligger där, desarmerat och passivt. Med tiden kommer det att vara borta. Jag ser hur det varje månad blir mindre, och mindre, och mindre. Det enda som skulle kunna förstöra detta är om jag lyssnade på någon som svepte in i en forumtråd och deklamerade med maximal övertygelse att ”this trick will fix all your problems, you idiot”. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Skuldreducering
Hopp eller förtvivlan?
Topp