Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Lånforum.se rekommenderar
1.
Zmarta
- Forumets favorit
2.
Lendo
- Ett bra alternativ
3.
Klaralån
- Lån utan UC
4.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
5.
Loanstep
- Ingen UC, nytt erbjudande
6
Creditstar
- Ingen UC, nytt erbjudande
7.
Lumify
- Lån utan UC
8.
Kredio
- Lån utan UC
9.
Ferratum
- Lån utan UC
10.
Brixo
- Lån utan UC
11.
Nstart
- Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Skuldreducering
Hopp eller förtvivlan?
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Kraputt" data-source="post: 389211" data-attributes="member: 7418"><p>Jag behöver skriva av mig. Ignorera det här.</p><p></p><p>Jag lämnade in min ansökan om medlemslån till SEB idag. Min tanke var denna: jag lämnar in ansökan där idag, och om det blir avslag så gör jag ett nytt försök med <a href="https://www.xn--lnforum-exa.se/besok/27" target="_blank">Lendo</a> nästa måndag. Om det inte blir något där heller, så får jag hitta på någonting. Vet inte vad idag.</p><p></p><p>Var det ett misstag att jobba mot ett mål som krävde en handling från en part? Men jag vet inte mera vad jag kunnat göra för att uppfylla det syfte jag har haft de senaste åren: att skaffa mig ett avstånd mellan inkasso och skulder, så att jag inte hela tiden måste sitta på stolkanten och bygga upp katastrofscenarier i huvudet. Är det fatalistiskt att tänka så?</p><p></p><p>När jag gick i behandling för depression var en av de sakerna jag lärde mig, och det kanske viktigaste jag lärde mig, var att vad vi känner är inte den objektiva sanningen. Vi känner något för <em>förväntad utkomst</em> av ett skeende. Man bygger upp scenarier i huvudet, och det man känner har sitt ursprung i de scenarierna. Man mår bättre om man kan inse att förutsättningarna för de scenarierna behöver inte vara objektivt sanna, och man mår bättre om man kan sålla i de scenarier man bygger upp i huvudet.</p><p></p><p>Jag brukar säga att mitt huvud ljuger för mig. Och det är det här jag menar. Huvudet fabulerar ett utfall baserat på en påhittad förutsättning, och ägnar sen alldeles för mycket energi åt att älta potentialen för utfallet efter de påhittade förutsättningarna. Det är svårt att låta bli att göra det, om man inte har verktygen för att sålla i förutsättningarna och bearbeta dem så att de som är falska försvinner och de som är sanna finns kvar.</p><p></p><p>Det är svårt att låta bli att tänka att ”det blir avslag på ansökan, och allt det här var förgäves”. Sen kan man ta snuttefilten av förnekelse, som gör att man inte riskerar att bli besviken. Cynicism är en mental skada, där man sitter i en bur som sjunker ner i ett pöl av skit, och intalar sig själv att det inte är meningsfullt att klättra ur buren och simma i land. Så man sitter kvar, och drunknar till slut i skiten. Cynicism är när huvudet ljuger ihop ett negativt utfall av varje tänkbart scenario, och huvudet intalar sig själv att det är det smartaste man kan göra. Det smarta är förstås att klättra ut ur buren och vada i land. Man blir skitig, men det kan man tvätta bort sen när man är långt från buren.</p><p></p><p>Fast allt det här som jag skrivit kan förstås vara mitt huvuds försök att ljuga ihop ett annat scenario, som bättre passerar mina filter.</p><p></p><p>Jag får citera den gamla versen: ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Visst. Sure. Det här kommer att bli de längsta två dagarna i mitt liv. SEB säger att de kan ta upp till 48 timmar på sig att ens svara. Jag lämnade in ansökan klockan 9 imorse.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Kraputt, post: 389211, member: 7418"] Jag behöver skriva av mig. Ignorera det här. Jag lämnade in min ansökan om medlemslån till SEB idag. Min tanke var denna: jag lämnar in ansökan där idag, och om det blir avslag så gör jag ett nytt försök med [URL="https://www.xn--lnforum-exa.se/besok/27"]Lendo[/URL] nästa måndag. Om det inte blir något där heller, så får jag hitta på någonting. Vet inte vad idag. Var det ett misstag att jobba mot ett mål som krävde en handling från en part? Men jag vet inte mera vad jag kunnat göra för att uppfylla det syfte jag har haft de senaste åren: att skaffa mig ett avstånd mellan inkasso och skulder, så att jag inte hela tiden måste sitta på stolkanten och bygga upp katastrofscenarier i huvudet. Är det fatalistiskt att tänka så? När jag gick i behandling för depression var en av de sakerna jag lärde mig, och det kanske viktigaste jag lärde mig, var att vad vi känner är inte den objektiva sanningen. Vi känner något för [I]förväntad utkomst[/I] av ett skeende. Man bygger upp scenarier i huvudet, och det man känner har sitt ursprung i de scenarierna. Man mår bättre om man kan inse att förutsättningarna för de scenarierna behöver inte vara objektivt sanna, och man mår bättre om man kan sålla i de scenarier man bygger upp i huvudet. Jag brukar säga att mitt huvud ljuger för mig. Och det är det här jag menar. Huvudet fabulerar ett utfall baserat på en påhittad förutsättning, och ägnar sen alldeles för mycket energi åt att älta potentialen för utfallet efter de påhittade förutsättningarna. Det är svårt att låta bli att göra det, om man inte har verktygen för att sålla i förutsättningarna och bearbeta dem så att de som är falska försvinner och de som är sanna finns kvar. Det är svårt att låta bli att tänka att ”det blir avslag på ansökan, och allt det här var förgäves”. Sen kan man ta snuttefilten av förnekelse, som gör att man inte riskerar att bli besviken. Cynicism är en mental skada, där man sitter i en bur som sjunker ner i ett pöl av skit, och intalar sig själv att det inte är meningsfullt att klättra ur buren och simma i land. Så man sitter kvar, och drunknar till slut i skiten. Cynicism är när huvudet ljuger ihop ett negativt utfall av varje tänkbart scenario, och huvudet intalar sig själv att det är det smartaste man kan göra. Det smarta är förstås att klättra ut ur buren och vada i land. Man blir skitig, men det kan man tvätta bort sen när man är långt från buren. Fast allt det här som jag skrivit kan förstås vara mitt huvuds försök att ljuga ihop ett annat scenario, som bättre passerar mina filter. Jag får citera den gamla versen: ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Visst. Sure. Det här kommer att bli de längsta två dagarna i mitt liv. SEB säger att de kan ta upp till 48 timmar på sig att ens svara. Jag lämnade in ansökan klockan 9 imorse. [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Skuldreducering
Hopp eller förtvivlan?
Topp